Barnens Konstverkstad på Körsbärsgårdens Konsthall och Skulpturpark

Vi fortsätter på återanvändningstemat i konstverkstan.
En högtid som brukar skapa ganska mycket skräp är julafton, eftersom många fortfarande tycker att det är häftigast att slå in paket i omslagspapper. Är de där paketen tejpade med tejp också så kan det vara lite knepigt att återvinna pappret för återvinningsmaskinerna gillar inte plast och klister. En sån där kasse full med paketpapper från öppnade paket hade hamnat i konstverkstan och stått där i nästan ett halvår och när jag tittade lite i den insåg jag att nästan alla var vita på insidan och det gav mig idén att göra en isbjörn.

Isbjörnarna lever uppe i Arktis men har på senare år haft det tufft med de stigande havstemperaturerna p.g.a. klimatförändringar. Isen där de i generationer grävt sina iden för att föda ungar, grottor som isbjörnarna grävt vidare och förfinat i varje ny generation smälter plötsligt och grottorna kollapsar. Och de strandnära isarna fryser senare än tidigare. Eftersom det är där björnarna jagar blir de utan mat och isbjörnar t.ex. blir kvar på land i arktiska Ryssland och börjar leta föda på människors soptippar och kommer ända in bland boningshus för att leta mat. Isbjörnarna svälter och även miljögifter riskerar att förgifta björnarna eftersom de är överst i näringskedjan. Det betyder att små mängder av gift kommer in i smådjur och växter men när gifterna kommer till Isbjörnen, som bara äter kött och större djur som i sin tur ätit de små, är det så mycket gift att isbjörnen kanske inte överlever. Forskare tror att bara en tredjedel så många isbjörnar som nu finns i arktis kommer att finnas 2050.

Isbjörnarna är ståtliga djur och det är häftigt att försöka fånga rörelsen i djuret, hur det står och lutar sig och att det väger jättejättemånga kilon. Jag knölade omslagspapper med vita sidan utåt och fäste ihop klumparna med ”målartejp” (som är ganska vit). Sen fäste jag ihop flera klumpar och så småningom kunde jag ta större bitar papper och slå om hela bitar av björnen och tejpa igen. Slutresultatet var helt ok och den ser faktiskt lite tung ut också fast den bara är gjord av papper.
Vad vill du göra för djur?
Har du något gammalt papper eller något annat som redan är slängt hemma att skapa det med?
Koncentrera dig på att få djuret att ”leva”. Studera noga hur det rör sig, kanske genom att försöka härma det själv? Det är roligt!
Huvudsaken är att ditt konstdjur ser ut att ha liv ,inte att det liknar ett riktigt djur.
Fota ditt djur och ”tagga” oss:
@barnenskonstverkstad #barnenskonstverkstad så kan andra få se ditt djur!
Lycka till med skapandet!

Idag tänkte jag att jag skulle inspirera er till att skapa ny konst av den bortslängda plasten. Ett snabbtorkande lim kan vara bra att ha till hands men om man inte får använda tex limpistol eller snabbtorkande lim själv går det bra att fästa med målartejp först så kan en vuxen hjälpa till att limma sen.

titta på bitarna du hittat: det som först verkar fult och trasigt kanske kan bli nånting helt annat! Bitar av gamla plastmuggar skimrade så de såg ut som märkliga stalaktiter uppvuxna från en gammal frigolitbit som hade slitits till vackra mönster.
Har du inte möjlighet att ta dig ut till stranden finns det kanske tyvärr plastskräp på närmare håll och vill inte dina föräldrar att du ska plocka skräp ( vi vuxna kan tycka att skräp är ganska äckligt) så finns kanske fynd att göra i er egen plaståtervinning!

Glöm inte att återvinna din skulptur om du tröttnar på den. Släng den absolut inte i naturen!

I projektet Konst och kunskap har vi på Körsbärsgården börjat följa forskning på ön som handlar om miljö. På Storsudret handlar nästan all forskning om vattnet på olika sätt. Jag ska berätta mer om det i senare inlägg.  Men något som vi tyvärr stöter på varje gång vi åker ut till olika vatten är ett annat material som människan skapat. Plast.

Så gott som all plast som någonsin tillverkats finns kvar i vår natur. Det är en hisnande tanke om du t.ex. tänker dig en fabrik där plastpåsar rullar ut och upp på rullar i ett enormt tempo varje sekund. Allt finns kvar. Alltså inte i sin ursprungliga form, plastpåsar tex slits ju ner och går i småbitar förhållandevis snabbt om de hamnar ute i naturen. Men de små nanoplastbitarna som så småningom blir kvar löses inte upp förrän kanske efter 500 år (och vet vi egentligen det?) och de blir kvar och hamnar tex i djurens kroppar och sedan i våra egna, antingen för att vi äter djuren eller för att vi dricker vattnet där plasten också finns. När jag tänker på det skulle jag vilja stoppa all tillverkning av ny plast med en gång, genast. Och ändå är det så väldigt mycket som vi använder plast till idag som inte är helt lätt att hitta ersättningsmaterial till. En sak är iallafall säker: vi ska inte slänga plast direkt i naturen. Aldrig någonsin. Och vi, jag och du som läser den här bloggen och som nog får kalla oss för generation planetskötare, måste verkligen försöka få alla i vår omgivning att sluta göra det också. För tänk alla djur som fastnar i gammal plast, eller äter av den i tro att det är mat och blir sjuka och dör, och som sagt, medan äppelskrutt och mackor och till och med godis multnar bort och försvinner, blir plasten kvar och går så där lömskt sönder i små små bitar och låtsas vara sten sand och mat.

En sak som jag tänker vi alla borde göra när vi är på utflykt är att samla upp plastskräp i naturen och slänga i återvinningen. Förhoppningsvis kan det iallafall bli ny plast så, men det är ju inte helt lätt, en jättestor bit inslagningsplast som vi hittade på stranden var tex helt full med sand och smuts och borde väl egentligen hamna i soporna istället och det är ju synd.

Projekt för Körsbärsgårdens planetskötare:

Försöka köpa och använda mindre (mycket mindre) plast.

Samla upp plast vi hittar ute i naturen. Varje liten bit räddar kanske ett litet djur, lite grann är bättre än inget.

Och om vi vill skapa konst av roliga märkliga former med ibland häftiga färger som plast ju kan ha: använd upphittad plast istället för att köpa ett färdigt ”kit” på en hobbyaffär. Naturen är full av skräp som den vill bli av med men som kan bli material i din konstverkstad, låt oss använda oss av sånt som redan har använts en gång och göra det till ngt nytt och häftigt!

Kom ihåg bara förstås: att slänga plasten där den hör hemma om konstverket kasseras. I plaståtervinning eller iallafall i soporna.

Så. Nu ska iallafall vi försöka skapa något bra av allt det här  skräpet. Vi återkommer med resultatet. Gör som vi: samla och skapa (och släng det du inte vill använda på rätt ställe)

Lycka till med skapandet!

När du gör någonting som du vill visa oss andra, be någon vuxen lägga ut det på instagram och ”tagga” barnens konstverkstad (@barnenskonstverkstad) och sätta hashtaggen #barnenskonstverkstad efter, så hittar vi den och kan publicera den på vårt instagram.

Skriv gärna till oss, här, på instagram eller på nanna@korsbarsgarden.se

 

 

Idag tar jag med er vidare i utställningarna till en liten snabb glimt av Jennie Olofsson och Karl Melanders utställning ”Svart skog”. Väggarna täcks av foton av Karl Melander från en skog som har brunnit och döda träd- grenar hänger ner från taket runt om ett dukat bord mitt på golvet som står mitt i massor av svart krossat glas. På bordet har Jennie Olofsson, som är glaskonstnär, dukat upp med olika glas och karaffer och också en del djurdelar, allt helt svart.

https://www.instagram.com/p/B-rqXG-J6Xu/?igshid=18yrg2bsqpbqc

Skogsbrand är ju en stor katastrof för djur och människor, de här fotona är från en stor brand i Helsingland men även på Gotland har det brunnit väldigt mycket för många år sen på Torsburgen och i år brann det jättejättemycket i Australien. Det märkliga är att efter en sån här brand när hela skogen står helt kal och svart spirar snart nytt liv och t.om. sällsynta speciella arter föds och kommer fram i förödelsen. Så det döda föder nytt liv.

Inspirerade av denna utställning tyckte jag att vi kunde arbeta med det döda, färglösa, som kanske kan ses som en väntan på nytt: nytt liv, ny färg, nya idéer. Det är spännande att ibland jobba helt färglöst, att tex teckna med bränt trä: kol är väldigt häftigt och kan vara befriande och ge lite ny inspiration.

Så idag gräver vi ner oss i det svarta: jag gick ut och letade upp helt döda grenar, de som ramlat från träden kanske i en vinterstorm, och så målade jag den svarta. Hittar du något annat som du kan skapa med kan du måla även det svart, jag hittade ingenting ute så jag tog några piprensare ( vita böjliga pinnar) och målade svarta med samma färg. Sen gjorde jag en uppochned- mobil av alltihop med sytråd och lite vävtejp. Det var bra att ha en liten träplatta överst att tejpa fast allt på. Piprenasarna böjde jag till former så det inte bara blev svart utan också ihåligt: former att fylla med vår fantasi! Hur ser ditt svarta konstverk ut? ( kom-ihåg förkläde och täck bordet med tidningspapper innan du börjar måla busiga spretiga grenar) .

När du hängt upp ditt konstverk och det fått hänga ett tag kanske du vill förändra det med färger och former som växer fram i ditt huvud med våren?

Vi på konstverkstan är väldigt nyfikna på dina konstverk! ” tagga” dina verk med #barnenskonstverkstad2020 så publicerar vi dem på instagramkontot! @barnenskonstverkstad

Idag tar jag med er vidare till Mattias Källs utställning ” So sad to see you go”. Den består av 332 bilder som är hans fotografier av all mat han slängde under ett år.

Mattias vid sin utställning

Mattias är konstnär och fotograf och hade hört att vi slänger 30 % av all mat vi producerar på ett år. Det är jättemycket. Nästan en tredjedel! Mattias tyckte det var konstigt och tänkte att han skulle undersöka hur det låg till för hans egens familjs del, så han startade instagramkontot ” so sad to see you go” och la upp bilder på allt som de slängde. Efter ett år hade det blivit väldigt många diskussioner om hur man kunde ta vara på matrester och färre och färre bilder.

Den här typen av konst är ju ganska krävande för konstnären under lång tid: både att hen varje dag ska komma ihåg att göra något och i det här fallet är det kanske något man skäms över eller iallafall inte tycker är så bra: att slänga mat. Så det gäller ju att från början ha satt upp tydliga regler för sig själv och konstprojektet så att man inte börjar ”fuska” för att det känns jobbigt. Konstnären fick många tankar och även tips och ett förändrat sätt av sitt konstprojekt, men det visste han ju inte från början.

Dagens tips: gör ditt eget matsvinnsprojekt:

Fota dina egna matrester ( som du tänker slänga, vill du spara dem till senare eller kan göra om det till någon annan maträtt osv blir det inget foto) varje dag, antingen en måltid om dagen ( kanske kvällsmat?) eller hela tiden du äter hemma. Bestäm hur länge du ska göra detta: en vecka, två veckor etc. Håll dig sedan till det du bestämt. ”Skolka” inte.

Fota tex med en telefon, har du ingen själv, kan du säkert få låna av en förälder: gör ett album på telefonen som du döper till tex ” mina matbilder” och så lägger du alla nya bilder där.

När du fotar kan du tänka på hur du fotar: vill du att alla bilder ska ha samma bakgrund ( vill du tex ha samma sorts tallrik, fotat på samma bord, eller tvärtom, variera bilderna?

Hur får det dig att känna att fota dina rester, är det mycket rester, finns det något sätt att göra dem färre?

När du är klar: be någon vuxen att skriva ut dina bilder, och gör en utställning. Skriv gärna en liten text om hur projektet fått fig att fundera, hur du känner när du ser bilderna ( äckligt, fult eller intressant och fint?) och vad du tycker om att det är slut.

Hur vill du visa upp dina bilder: vill du sätta upp allihop på ett färgat papper, vill du hänga dem i taket, vill du klistra in dem på sidor i en bok: du bestämmer förstås hur din egen utställning ska bli. Och vad du lärde dig eller inte lärde dig under projektet.

Bjud in familjen till utställning!

Glad påskafton allihop! Idag får ni hänga med mig in på en liten snabb titt i Karin Linds utställning Golden age.

titta här på Karin Lind som berättar lite om Golden Age

Det går jättesnabbt på filmen, jag vet, men nu ska ni skapa själva efter eget huvud, bara med inspiration från Karins målningar.

Karin har målat på metall. Närmare bestämt mässing, som har en guldaktig färg.

Det tänkte jag att vi också skulle pröva. Måla på metall alltså. Mässing kan nog vara svårt att hitta, så ni får leta efter annat. Den lättaste metallen att hitta är sådan med silveraktig färg. Tex aluminium som läskburkar är gjorda av, eller ugnsfolie. Leta runt lite (när du börjar skapa på allvar kommer du att inse att allt de som resten av familjen vill slänga kan vara en guldgruva av konstmaterial för dig) och se om du kan hitta något i metall som du får använda och måla på. En gammal läskburk, locket på en plåtask, en bit metall från ett plåttak, en gammal cykel eller bildel eller något annat. Om det går: ta hjälp av en vuxen för att klippa upp t.ex. en aluminiumburk och låt den vuxna tejpa kanterna med grov vävtejp innan du får tillbaka den så att du inte skär dej. Man skulle också kunna tänka sig att måla på burken som den är. För några år sedan målade jag metallpåskägg och det är en dubbel utmaning: att måla på metall och på en yta som inte är plan. Knepigt och roligt!

 

Testa med olika sorts färg. Vi konstaterade att akrylfärg och fet krita (som oljepastell) går bra, och vattenfast tuschpenna (sådan som kallas permanent marker, var noga med att inte måla på händerna bara: svår att tvätta bort!). Man ska dock INTE rita med tuschpennan ovanpå krita eller blt färg. Då blir den ledsen och slutar fungera direkt.

Vattenfärg och vaxkrita var det svårt att få att fästa på metall. Oljefärg går nog bra, om man har möjlighet att måla med det. Skulle tro att det är det Karin använder sig av i sina tavlor. Testa att skrapa bort lite färg när du väl målat, med baksidan av penseln. Då kan du skapa en teckning i det målade om du vill som blänker av metall.

 

När du är färdig: varför inte göra tavlan till en påskpresent till någon i familjen? Gör en skattjaktskarta över ditt hus eller trädgård och göm din present på ett ställe där du sätter ett kryss på kartan: så får den som ska få presenten leta upp den! (Det brukar vi göra med påskägg den här dagen)

 

Lycka till!

Idag är det vernissagedag på körsbärsgården. Ordet vernissage kommer från franskans ”vernis” som betyder lack eller fernissa som var det sista lagret på målningarna förr i tiden och som man fortfarande kände doften av när utställningen öppnade: vernissagen.

I år är det lite speciellt. Vanligtvis är det ett stort kalas med massor av människor när vi öppnar upp utställningarna första gången på våren, men nu får vi inte samlas för många på samma ställe och inte vara för nära varandra på grund av viruset covid-19 som smittar så lätt, så många kommer inte att komma till utställningarna förrän senare. T.ex. du kanske som läser det här? Men vi kommer att ha kvar de här utställningarna mycket längre än det först var tänkt, så att alla som vill ska kunna se, och vi visar också lite bilder för er här på bloggen och på vår instagram.

Varje dag nu fram till annandag påsk vill jag ta med er runt lite i utställningarna och ge er en skapandeövning inspirerad av utställningarna. Idag vill jag ta er med in i konsthallen till rummet med utställningen som kallas ”Eurydikes döttrar”. Här får ni en snabb glimt av den när Pia Ingelse berättar lite kort om sina konstverk.

Pia Ingelse berättar om två av sina verk

Vi hinner inte se så mycket, men båda Pias målningar föreställer flickor som delvis försvinner i någonting, eller verkar avsvimmade, döda eller sovande. De gör någonting någonting vi inte riktigt förstår. Vad händer egentligen?

Idag får du uppgiften att teckna/rita/måla inspirerad av detta. En person, kanske du själv får gärna vara med på bilden och någonting händer som inte är helt klart. Den som tittar på ditt verk ska fråga sig: men vad är det som händer? Vad gör personen? Eller: vad är vad?

Du själv bestämmer hur du ritar, det finns inga rätt och fel. Blyerts, tusch, krita, vattenfärg, akryl eller kol går t.ex. bra alltihop och stilen: är din.