Skulptur i papper

Veckans distansverkstad tar sin inspiration av Akiko Horios skulptur i Körsbärsgårdens skulpturpark. Den är en jättestor röd form. Inte kub, inte rektangel…. en form med raka kanter men oregelbundna vinklar. Hur kan man göra detta i verkstan? Ganska knepigt tyckte vi, men vi tog hjälp av en limpistol och sådant vi hade hemma: silkespapper som var över från julpyssel förra året (eller kanske har du bitar av silkespapper som något ni köpt legat invirat i? Ibland ligger hoprullat silkespapper i nyköpta skor tillexempel) och så grillpinnar. (det kan ju vara någon annan typ av raka pinnar, men grillpinnar är lätta att knipsa eller bryta av) Varning för att det är ganska lätt att bränna sig! Samt att bli superfrustrerad. De med 8 händer har en klar fördel här!

Distansverkstan gör höstpremiär

Distansverkstan har varit på konstutställning i Skåne på Fasterbo Konsthall och sett fler konstverk av Dan Wolgers, konstnären som gjort Ängeln som liggerså nöjd i gräset framför Körsbärsgårdens konsthall. Vi blev full i skratt och inspirerade och kände och nästan uppmanade att gå hem och härma honom så nu gör vi det. Distansverkstan gör ”Mamma-pappa-barn”! Men kom ihåg: det viktiga är inte det ni ser utan det ni TÄNKER!

Härliga skolbesök

Andra veckan i September hade vi ett stort arbete med Alléskolans 4or. Det var ett efterlängtat arbete eftersom det hade fått skjutas fram två gånger p.g.a. Corona men nu blev det alltså äntligen av. Först kom alla eleverna, 44 stycken minus någon frånvarande för dagen, ut till Körsbärsgården och hälsade på under en heldag. Eleverna delades upp i två grupper varav den ena visades runt i konsthallen av mig, Nanna, samtidigt som andra hälften ritade av blommor i trädgården och löste ett naturbingo på heden. i slutet av dagen fick alla elever påbörja varsitt konstverk inspirerade av Karin Oldfelt Hjertonsson i akvarell och flödande färg och vatten. Roligt tyckte nästan alla. Även pedagogerna prövade på lite, roligt att testa nya tekniker.

Senare i veckan efter att vi hade välkomnat ännu en skola, nämligen Öja, på plats på Körsbärsgården, så reste jag, Nanna, upp till Visby med de nu torra akvarellerna för att eleverna skulle få fortsätta på dem. Nu fick alla ”gå på” sina akvareller med ännu ett lager färg. Men istället för vått i vått blev det nu alltså torrt på vått, ifall man inte blötte upp delar av den underliggande målningen med vatten i en svamp, som vissa gjorde. Och sen till sist, tredje dagen eller i slutet av dag två, hade akvarellerna torkat igen så att vi kunde måla sista touchen med akrylfärg, nämligen blommorna. Först fick alla experimentera på ett kladdpapper med akrylfärg och se hur annorlunda den kunde bete sig jämfört med akvarellfärg och hur de kunde blanda färgen och använda sig av texturen i färgen den här gången. Roligt att se hur olika eleverna tog sig an uppgiften; men så hade jag ju också uppmanat dem att försök gestalta sin ”egen” blomma, blomman med sitt eget namn vilket de flesta försökte.

Det sista passet hade vi redovisning för varandra där alla fick presentera sitt verk för kompisarna och öva på att prata inför de andra och formulera sig om vad de kunde se och uppleva. Ett jätteroligt arbete blev det och nu vill jag ju bara fortsätta att arbeta med de här härliga fyrorna när jag har lärt känna dem lite. Riktigt ihärdiga och fina individer. Hoppas det här arbetet gav inspiration till annat, det brukar ju kunna vara så. Tack för denna gång och tack Region Gotland och Skapande skola för det här viktiga arbetet som verkligen behövs i skolan!

Uppstart för stort arbete med Öja skola i Konst och Kunskap

En längre tid har vi planerat för ett större arbete med en och samma elevgrupp inom projektet Konst och Kunskap och efter arbetet med de olika forskarna vi har haft kontakt med föll valet på Hanna Nathaniels Släkeforskning och så eleverna i Öja skola som de som ska genomföra projektet. Vi tänker oss ett stort allkonstverk med betoning på sceniska framställning med en redovisning någon gång på senvåren 2022. Det har varit mycket planerande men nu är vi äntligen igång! Onsdagen den 15 september hade vi första träffen, nere på Körsbärsgården med mig, Nanna Nore och hela skolan från F-klass upp till och med 6:an. Tanken var förstås att även Hanna Nathaniel skulle vara med med pga av sjukdom fick hon närvara på länk den här gången. Det fungerade ju också, men kanske var förklaringen av vad hon egentligen gör i sin forskning lite extra svår att hänga med på när den var på länk? Sån tur att vi kommer att få fler tillfällen att fördjupa oss i detta!

Eleverna är positiva till projektet och började denna dag med att måla tång och släke, även helt egna påhittade tångsorter, jättefina. Vi ser fram emot att träffas snart igen och fortsätta arbetet!

Sommarens avslutande konstverkstad med konstnärsbesök, skräp konst och mycket mycket färg

Sommarens avslutande konstverkstad med konstnärsbesök, skräp konst och mycket mycket färg

Så var nu sommarens allra sista konstverkstad till ända och det känns väldigt tomt.

Snart drar visserligen höstterminen igång med arbete i skolorna men just nu ligger den där känslan av uppbrott när många åker hem och sommaren börjar ta slut lite över konstverkstadtältet. Så på fredagen ställde vi till med fest: i verkstan för att fira en av deltagarna som fyllde år och bjöd på glass och i konsthallen för att vi hade vernissage på Emilie Markgrens utställning Förlorade associationer. Så nu finns det något nytt att glädjas åt i konsthallens vindlande salar och utrymmen som verkligen bjuder på många olika intryck!

Mitt tips för alla skaparsugna som besöker konsthallen nu när konstvekstadskurserna är över är att ta en tur i konsthallen med era föräldrar: det är bara de som betalar, du går alltid gratis, och inspireras av allt du ser och sedan sätta dig själv och skapa hemma eller med block och penna i naturen: i affären här på Körsbärsgården finns det en del att köpa för den som inte har material hemma.

Måla drömmar och minnen och saker du ser huller om buller som Emilie Markgren, eller rita med krita i fält och klara färger som Siri Carlén, eller samla saker och skräp och bygg din egen skulptur inspirerad av Björn Erling Evensen eller Sadaharu Horio, eller om du har lera; gå en skulpturvandring från Dan Wolgers Ängel och Cajza Von Zeipels smala tjejer till  Eva Jacobsons märkliga knöliga former med ben till Klara Kristalowas ler människor som övergår i natur och Eva Langes stora släta förenklade former. Till exempel.

Men nu tillbaka till verkstan som precis avslutats;

Vi hade tre intensiva dagar med en härlig grupp där de yngsta var 5 år och de äldsta 10.

Vi målade stort tillsammans i akvarell och fortsatte enskilt i flera lager, vi tecknade av skulpturer i parken på olika sätt och tränade oss i att titta och iaktta samma sak på olika sätt. Efter att ha pratat om problemet med att djur får plast i magen skapade vi tredimensionella konstverk som fick sticka ut i ”3D” från tavlan genom tex skräp och tyg, lim tejp och färg. Och så ritade vi med svart papper i torrpastell vilket blev en jättehäftig effekt.

Mitt i allt detta fick vi träffa Emelie Markgren och se henne hänga sin utställning. Hon berättade massor för oss, en del står att läsa i förra inlägget, men också tillexempel att hon blandar alla sina färger själv från röd, gul, blå och vit! Coolt va!

Att experimentera med akrylfärg var riktigt roligt som vi hade kunnat ägna en hel verkstad till faktiskt!

Ha nu en skön fortsättning på sommarlovet alla underbara barn och unga som passerat konstverkstan ( ca 140 st faktiskt!) och alla ni andra. Fortsätt njuta av sommaren, av medeltidsveckan om ni är på Gotland och konsten konsten konsten.

Konstverkstan får träffa Emelie Markgren

Igår anlände Emelie Markgren som ska ha vernissage på sin utställning ”förlorade associationer/Lost associations på fredag, det vill säga imorgon. Och Konstverkstan såg till att besöka henne medan hon hängde sin utställning. Stora dukar låg utspridda på golvet och träskenor i högar. Vad ska det där bli? Frågade barnen. Det är ramarna, förklarade Emelie.

Hon berättade om sina målningar som nästan samtliga innehöll mer än en bild i bilden. !Jag börjar måla på något och så  mitt i så börjar jag tänka på något annat, eller så leder mig bilden någonstans. Jag tänker först att jag ska måla något och sedan gör jag precis tvärtom mot det jag först tänkte. 

Det är lite som drömmar, där bilderna hela tiden byts ut.

Men också en slags bild över nuet. I samma ögonblick pågår ju så många olika saker på helt skilda platser, det enda de har gemensamt är att de är nu.

”Mina bilder är ju samtidigt bilder över minnen kanske, ställen jag sett som barn, föremål jag alltid sett ,utan att veta vad det var för något.” Berättar Emelie. PÅ frågan när hon började ler hon. Redan i förskolan. Då sa jag att jag skulle bli konstnär och sen har det varit så. Jag har varit mycket bestämd på den punkten. Så kom hon också in på Konsthögskolan precis när hon gick ut gymnasiet. Så att hon nu, 23 år gammal redan har skaffat sig titeln ”Master”.

Emilies tips till oss när vi målar är;

Våga att göra fel eller förstöra ditt konstverk.

Gör tvärtemot vad du är bekväm med att göra. Överraska dig själv, måla något du inte är van att göra.

Låt tankarna resa fritt. Kommer en bild eller idé till dig kanske du kan måla den på dina tavla.

Och när du väl målar, våga dra långa bestämda penseldarag. Penseldragen i sig kan berätta något.

Sommarens intensivaste verkstad

När alla konstverkstäder var planerade och bestämda insåg jag att jättemånga inte skulle få plats som gärna ville gå. Då blev det bestämt att vi lade till en extra verkstad. 2 dagar lång men med lika många timmar som en tredagarsverkstad, dvs dag två blev lång och intensiv. Det här satte förstås deltagarnas ork på prov och så här i efterhand tänker jag att det inte är idealiskt att skapa ganska intensivt från morgon till sen eftermiddag, men vi hade i alla fall roligt!
Trots störtregn mitt i som blötte ned en del lyckades vi skapa skulpturer i papér mache´ och måla dem, måla akvarell i jätteformat, titta på utställning ; vi valde Eva Jacobsons idag, och göra egna böcker och rita och skriva i dem och till sist målade även denna grupp olika tångsorter, både verkliga och påhittade. Framförallt roligt att så många som prövade verkstan för första gången fick plats och vi hade också en ny assistent i verkstan: Stella, som klarade uppgiften med den äran, heja!


Nu dröjer de fina dikter-fraserna kvar i mitt huvud som några elever lät mig läsa ur sina böcker och våra tokiga lekar för att hålla värmen i en ovanligt kall eftermiddagsverkstad. Vi fick lov att hoppa och studsa en hel del för att inte frysa.
Bra jobbat allesamman.

Stella som gjorde sina första dagar som assistent

Blåsiga dagar med taggade elever


4 dagars versktad pågick mellan den 29e juli och 1a augusti. Det var omtumlande väder och dag nummer två så blåsigt att vi faktsikt fick flytta inomhus; men vilken lyx, för att behålla möjligheten att hålla avstånd och ha det luftigt fick vi sitta inne i konsthallen i den stora utställningssalen. Underbart tyckte alla deltagarna! Så fint att ha konsten runt omkring sig.


Ja under fyra dagar har vi vandrat runt i Björn Elring Evensens konst och tittat på skulpturer både hos honom och i Gläntan hos Siri Carlén för att sedan göra egna. Vi kikade på Siris pastellteckningar och ritade stilleben inspirerade av henne, vi har tecknat av skulpturer på olika sätt och vi har målat akvarell i flera stegsamt haft konstärsbesök av Eva Jacobson. Med henne påbörjade vi egna skiss och skrivböcker, likt dem hon själv gör som inspiration till utställningar och böcker. Till sist målade vi också tång och gjorde ”släkekonst” där ett hav med handmålning fick bli till geggig släke ut vilken det växte nya okända blommor som bar konstverkstaddeltagarnas namn. Vilken fin stämning vi hade och vilken energi! Här hade vi kunnat fortsätta i flera dagar till! Vad gör lite blåst om kreativiteten sprudlar?
Gotlands Allehandas reporter var och besökte oss när vi hade verkstad inne i konsthallen så den 3e augusti väntar reportage i tidningen!

Blåsig final med Eva Jacobson med de äldre barnen

Går det att gå på konstverkstad även om man är över tolv år?! Utbrast en elev lycklig igår, och visst är det så, konstverkstan är än så länge öppen för alla upp till 18 år och jag uppmuntrar verkligen ungdomarna att komma! Skriv till mig med önskemål om veckor så ska jag försöka gå er tillmötes för det är så roligt att kunna vända sig även till de som blivit lite äldre och funderar och tänker lite på annat sätt än när man är liten.

Nu har vi precis avslutat en verkstad för de över 12 och många hade gått förut och kommit åter. 

Det var märkliga väderdagar; både skyfall och halvstorm hann vi med under tre dagar, men också att besöka Björn Erling Evensens, Siri Carlén och Eva Jacobsons utställningar, sitta ute i trädgården och rita, göra skulpturer av funnet skräp och akvareller i flera steg och mycket mycket mer.

Idag vår sista dag var Eva Jacobson på besök och visade oss både sin utställning: Ingenting är hela Världensamt sin installation i skulpturgalleriet och sedan påbörjade vi egna böcker där starten var en teckning i kol och blyerts inspirerade av en av hennes texter ur boken med samma namn som utställningen. Sen fick alla skriva texter inspirerade av det de ritat. Sådär skulle man ju kunna hålla på sen, Rita inspirerade av det man skrivit, skriva inspirerade av det man ritat i all evinnerlighet…

Eva berättade annars att hon har boken med sig i fickan för jämnan för att alltid kunna skriva ner viktiga saker där. Sånt hon plötsligt kommer på och inte vill glömma, en skiss för något hon vill göra, en teckning som inte går att uttrycka i ord… ” Jag håller alltid på att jobbar utifrån något tema” sa hon, undersöker något, och när utställningen på Körsbärsgården blev aktuell var det just frasen ”Ingenting är hela världen” som fascinerade och formade en hel utställning.

Konstverkstaddeltagarnas teckningar var en hel del skisser till instressanta konstverks tycker jag. Skulle vara roligt att se den utställningen som mynnade ut från deras tankar och funderingar.

Nu hoppas jag på att dessa elever och minst lika många till kommer tillbaka nästa år så att vi får ett rejält tonårsgäng på Konstverkstan! Tack för denna gång.

Även en ny konstverkstad, som började på förmiddagen fick träffa Eva och jobba med henne, de fortsätter sedan i 3 dagar till. 

till sist innan jag slutar vill jag lägga till Evas förklaring på hur hon blev konstnär ” jag bara höll på och höll på och slutade aldrig. ”

Kom ihåg det: fortsätt skapa!

Mångfald av små kryp; Verkstad för yngre barn den 22-23 juli

Mitt i sommaren och sista konstverkstan för de allra yngsta. Det är lite läskigt att komma på konstskola när man inte är äldre än 3-6 år men jag beundrar dessa små deltagares mod som övervinner eventuell blyghet och rädsla för att få vara med och skapa i två dagar. Vi mjukstartar som vanligt med lite lek och prat och sedan prövade vi att några i taget måla med akvarell vått i vått. Efter det gemensamma experimentet gick vi vidare till att sätta oss runt ett stort bord och var och en på eget papper måla rita leka med krita och vattenfärg. 

Efter en paus gick vi sedan för att titta på några av skulpturerna i skulpturparken och sedan satte vi oss och skulpterade själva i lera. Ganska tungt när man inte är så stor men också fint att kunna skapa något som sedan bevaras för framtiden genom bränning. Eva  Kothe hjälper oss att bränna även dessa skulpturer. Precis som de äldre deltagarnas i kursen innan.

Dag två kom vi genast in på småkryp och det var även temat för dagen: vi fyllde på vår fina akvarellmålning med små kryp i kolkrita: de skulle krypa i och förbättra jorden, pollinera växterna och surra i luften; och sedan fick var och en göra sitt eget kryp med kartong och piprensare och kritor. Vi pratade om att krypen och pollinerarna faktiskt gillar en lite ostädad trädgård bättre än en nitiskt klippt gräsmatta och raka rader. Gamla döda träd och högt gräs är till exempel toppen. Och bajs. Hehe. Både en eller två små kryp var också riktiga hejare på att bajsa själva.

Efter paus tittade vi in i Siri Carléns ” Gläntan” och lite på olika skulpturer i parken och så på Siris teckningar på svart papper i torrpastell innan alla barnen fick pröva att själva måla teckningar med krita på svart papper. Då var det en av deltagarna som ritade ett reningsverk: tack för det och för att ni tänker så mycket på hur vi tillsammans ska ta hand om och sköta naturen. Lycka till nu med ert fortsatta skapande alla fina barn!