Och endast via länken, jag tar inte emot anmälningar via epost.
Temat på de olika verkstäderna kommer att färgas av de olika aktuella utställningarna och jag ska försöka dra med så många konstnärer som möjligt att besöka verkstan. Uppdateringar om konstnärers medverkan etc. kommer jag att lägga upp på konstverkstans sida på hemsidan efter hand. Även eventuella förändringar. Ett genomgripande tema är hållbarhet och klimat, det kommer att finnas med i allt vi gör.
Konstverkstan 2023 datum
Vernissageverkstad drop-in 18 juni 14.30-16.00
1. 18-21 juni 7-14 år 4 dgr, 10-12.30, Pedagog Nanna och Anna Gästande konstnärer: BU (Helene Billgren och Stefan Uhlinder)
2. 19-21 juni 10-25 år, Speldesign med student från Campus Gotland 3 dagar, 14-16.30
3. 27/6-30/6 6-12 år 4 dgr 13.30-16.00 Pedagog Nanna och Anna
4. 28/6-29/6 3-6 år 2 dgr 10-12 Pedagog Nanna och Anna
Vernissageverkstad drop-in 1 juli 14.30-16.00
5. 3/7-6/7 9 år och uppåt 4 dgr 13.30-16.00 pedagog Nanna och Maria
6. 6-7/7 3-5 år 2 dgr 10-12, pedagog Nanna och Stella
7. 10-11/7 4-6 år 2 dgr 10-12, pedagog Maria och Stella
8. 12-14/7 6-12 år 3 dagar 13.30-16.00, pedagog Nanna, Maria
Vernissageverkstad drop-in 15 juli 14.30-16.00
9. 17-18/7 3-6 år 2 dagar 10-12, pedagog Maria och Stella
10. 19-21/7 6-12 år 3 dagar 13.30-16.00, pedagog Maria och Anna
Vernissageverkstad drop-in 22 juli 14.30-16.00
11. 23-25/7 12 år och uppåt 3 dagar, 13.30-16.00, Pedagog Nanna och Maria
12. 28-31/7 6-12 år 4 dagar 13-30-16.00, pedagog Nanna och Maria
Vernissageverkstad drop-in 22 juli 14.30-16.00
13. 2-4 augusti 5 år och uppåt, 3 dagar 10-12.30 Nanna, Anna och Stella
Kostnad
2 dagar 500 kr
3 dagar 650 kr
4 dagar 750 kr
Vernissageverkstad swisha 60 kr per barn, gratis för medlemmar i Körsbärsgårdens Stödförening.
”Vår” konstnär Éva Mag ( som ställde ut på Körsbärsgården 2016) gör performane i Malmö! det vill jag ju inte missa. så fredag kväll tumlar jag in här på Lilith Performance Studio.
Att städa. I ”Forsens början” av och med Anna-Karin Rasmussen blir jag plågsamt medveten om resten av åskådarna. Medan en figur helt inkapslad i olika skynken och trasor frenetiskt försöker städa undan vad som känns som stora mängder blod som ständigt droppar fram från små kapillärliknande slangar överallt i det mycket fallfärdiga pappköket där vi håller till står vi alla runtom som åskådare även till varandra. Och i en värld fylld av selfies och tillrättalagda stories är det sannerligen inte något vi är särskilt bekväma med. Rörelserna in och ut ur performancerummet blir ganska frekventa. Kanske beror det obekväma förutom ett intensivt störande ljud av allt droppande och rinnande- också på att det är en ensam figur som arbetar där mitt i rummet. Lättare då att gömma sig när Éva Mags 5 performance figurer interagerar med varandra. ”Verksamhetsanalysen” trollbinder snabbt. Minuterna och timmarna går i detta varma rök och lerdoftande rum i en långssm studie i meningslösa sysslor. Som ändå visar sig vara den meningsfullaste fredagkväll jag haft på länge. Mänsklig strävan får här en kärleksfullt avbildande. Mitt i krig ruiner eller arbetsplats hänger en brudklänning, nej ett förkläde kanske. En figur häller varsamt vätska i en stor gjutform av en kropp och en hög av bråte visar sig plötsligt ha händer och ben. Kroppar, kroppar och öden som möts, stöts, leker en stund . Strävar. Ett brudpar skrider sakta över golvet. Eller nej vänta, en mkt gammal böjd människa och en rak yngling. Konstnären själv bäddar åt sig över en hög med krossat tegel i doften av lera som smetats överallt över golv och väggar. Länge studerar jag projektionen av en stort kar med nedblötta tygstycken. Och märkligt formade mönster på väggen som jag sen ser är just dessa tygstycken, fastlimmade på väggen med sin väta. På ett av styckena står orden ” störst av allt är kärleken”. När Éva Mag låter sin röst spela i klara toner över rummet medan hon svänger en bit övertäckning som en vacker fana blir det min kvardröjande tanke: All mänsklig strävan, men störst av allt är kärleken.
Alla hjärtans dag får mig alltid att tänka på Konstnären Gunilla Skyttla, och därmed på hennes livskamrat Raine Navin. De var två fantastiska personligheter i Kalmar som vände och vred på konst, slöjd och liv i ett ständigt livsbejakande kalas. Gunillas ständiga motiv var hjärtan. Hon sydde och broderade mycket, på ett för mig, när jag mötte det som barn, mycket befriande sätt. Googla så får du se!
Något annat som kom upp på alla hjärtans dag var alla blommor. Och att de där Röda rosorna kanske inte är så klimatvänliga att odla, framför allt inte till den 14e februari. Nej bättre är då faktiskt att göra en egen ros i papper. Antingen papper du själv målar i fina skiftningar, eller varför inte, titta i returpapperslådan (eller ditt eget skräp-som-är-bra-att-ha-lager) och göra en ros av det gamla julklappspappret eller presentpapper som slängts!
Här är en lite film hur jag gjorde.
Lycka till med skapandet av frejdiga broderi – och trådkonstverk och pappersblommor!
För den som läser den här bloggen regelbundet får jag be om ursäkt för att det dröjt sen senaste inlägget. Men det kan ju också vara intressant för samma läsare att få en uppdatering på vad som hänt med Isabelle Andriessens svettande keramik- och metallskulpturer i utställningen Skymningsland på Moderna muséet Malmö. De har fått färg!
Verket ivid invigningen av ”Skymningsland””Och nu, 3 månader senare..Vatten som ” konstverket ” svettas” sätter igång reaktioner hos materialet.
Så coolt med detta konstverk som sakta färgsätter sig själv!
Jag har alltså varit på konstrunda i Malmö, men innan dess bar det av till Nässjö och BUs utställning BU winter på Nässjö konsthall. I sommar kommer denna duo: Helene Billgren och Stefan Uhlinder, ställa ut hos oss! Det blir inte samma utställning, utan ngt nytt, men pappret och teckningar kommer att återkomma från Helene. Hon använder gärna gamla teckningar och gör ngt nytt med: antingen kopierar och låter ett ” bra ansikte ” få återkomma här och där i olika verk. Eller så knölas bilderna ihop eller veckas till solfjädrar: får ny form och liv. Stefan arbetar mycket med textil och tryck förutom måleri, och då får samma bit bild återkomma många gånger. Dessutom gör båda då och då besök i varandras konstverk. Väldigt kul, när en av Helenes teckningar plötsligt är tryckt på Stefans textilverk.
från utställningen på Nässjö konsthall
Du kommer att få bekanta dig mer med deras konst om du går konstverkstan på Körsbärsgården i sommar! Fint att besöka Nässjö konsthall i januari och snö, utställningen pågår in i mars.
BU: alltså Helene Billgren och Stefan Uhlinder
I Malmö har många gallerier öppnat nya utställningar nu i januari och Moderna museét här har sista dagarna på Betingad rörelse med verk ur samlingarna. På Galleri Ping Pong strax intill ( varför heter de så?) visades en samlingsutställning med bla Niklas Asker och Gunilla Maria Åkesson. Lars Embäck hade gjort en fin målning från ett gammal foto: taget av hans mamma? Iallafall hette det mammas blick.
Mer historia fanns när Emma och Conti visade What shall I do with this body they have me? på Galleri Format där besök vid arkeologiska utgrävningar av en sedan länge död och bortglömd stad på Sardiniens kust blivit till en dokumentation av växterna och spåren av mänskligt liv idag runt utgrävningsplatsen.
Betingad rörelse , Moderna MuséetCow girl galleryJulia Åberg på CowgirlgalleryEmma &Conti på Galleri formatemma & Contis phytogram av levande växter i den döda stadenLars Embäck på Galleri Ping Pong: ett gammalt familjefoto blir till klassisk konst
Väldigt trevligt är det lilla galleriet med kafé som numera finns på Falkenbergsgatan 4A. Just nu visas collage där inspirerande av 1900talets europeiska konströrelser, två av konstnärerna bor dessutom i Berlin. Hit ( till Cowgirl gallery) kan man även komma på konsert och filmvisning, kolla in deras hemsida för program: www.cowgirlgallery.com.
På galleri Leger visas verk av Per Mœlgaard i spännande teknik, mörk färg övermålas av ljusare torrpastell i en helhet som bildar en helt ny yta/ färgupplevelse. Man blir nyfiken på hans teknik.
Efter dessa konstbesök långt från Körsbärsgården inbjuder vi dig till lite collageteknik så här i kalla januari. Samla urklipp och bilder i en låda: kanske även egna teckningar inspirerad av Helene Billgren. Och börja sedan limma upp dina bilder på ett ark till en helhet. Om du vill kan du ju välja ett färgat papper och svartvita bilder för kontrastens skull. Lycka till!
Gör ditt eget januaricollage och muntra upp en kall månad
Konstverkstan har gjort en adventskalender med minnen från hela året 2022! Och det är fantastiskt mycket. Följ den på vår spellista på youtubekanalen, det kommer förstås en ny liten film varje dag .
Lucka nr 1 i årets adventkalender, alla luckor finns på spellistan på YouTube
Nu avslutar vi vårt treåriga projekt med Allmänna arvsfonden. Många veckors inställt arbete orsakat av pandemin beviljade en månads förlängning av projektet men nu är även den över. I första hand har nu Kulturrådet säkrat en förlängning så att vi kan fortsätta med allt spännande vi gör fram till sommaren, och givetvis under tiden söka vidare finansiering. Att kommunicera samtida miljöforskning till barn och unga och processa det genom skapande har under dessa tre år växt i betydelse tycker vi. Klimatfrågan är mer brännande än någonsin och det är omöjligt att inte ha med den i tankarna även som konstinstitution. Vi anser att konsten och konstnärer har en viktig röst i omställningen vi står inför och att barn och unga mer än någonsin behöver skapandet och kreativiteten som ett verktyg i vår osäkra värld.
Under hösten har vi sammanfattat både året och projektet i vårt magasin som snart finns att köpa (och delas ut gratis till alla medlemmar: bli medlem du med!) och nu fortsätter våra samarbeten med t.ex. Uppsala universitet, Naturum Gotland och Dyslexikraft samt med skolorna givetvis, för att vidareutveckla arbetet. Vi har massor av idéer, många som vi fått under dessa fantastiska projektår och drömmer om en framtid där konsthall och pedagogik har en grundfinansiering som gör att vi kan arbeta vidare med en liten stab utan rädslan att hela tiden behöva lägga ned verksamheten, men istället fokusera på att nå ut till så många barn och unga (och vuxna) som möjligt i ambitionen att få människor att tänka och handla kreativt med hjärta och hjärna.
Tack Allmänna Arvsfonden för Konst och kunskap- allt kan hända!
(och fortsättning följer….)
Nanna Nore, verksamhetschef, pedagogik
Öja skolas teckningar över miljöproblem och lösningar
50 konstnärer i en samlingsutställning! Vad man kan säga om denna utställning på Malmö konsthall som konsverkstan besöker i november är att den verkligen brer ut sig som ett fält! Och man behöver tid att stanna upp och se. Sigrid Holmwoods målningar på tyg berättar om en kvinnor som brändes som häxor för att ha orsakat storm så att kung Jakob VIs bröllop blev försenat. Hon målar med växtfärg. Efter att ha sugits in i det orimliga i denna historia och svulstigheten i Sigrids måleri rycker jag loss mig själv: det är ju minst 49 konstverk till som vill ses i rummet! Som de neddragna rullgardinerna med texten ”Jag vill inte” av Anita Christoffersson. Charlotte Walentin stilrena tygshok som en slags arkitektur i rummet. Spännande målningar av Julia Selin och Helen Haskasis där om den förra utforskar köttet och blodet är den senare nere i undervegitationen i naturen. Mattias Eliasson har gjort en installation av knäckebröd.
Sönerna blir genast nyfikna på Sergio Augustos glada färger och myller av figurer, ett av verken är en liten TV med plats för någon att sitta inuti:- får man gå in där? Jag stövar länge runt Johan Nahojs konstverk med inbjudna konstnärer i olika hyllsystem utspridda över rummet. Själv står konstnären inne i verkstan idag. Här får alla pröva på att göra egna tredimensionella konstverk med pinnar och trästumpar i olika storlek och längd, lim och vattenfärg. Enkelt och genialt och väldigt trevligt i Malmö konsthalls rymliga verkstad. Här inne hänger också häftig konst på väggarna, det visar sig att de är från ett pedagogiskt projekt på ett LSSboende. Hatten av för pedagoger och amatörkonstnärer!
Tillbaka ut i salen vågar vi oss till slut in i videoinstallationerna. Astrid Göranssons koltecknade historia om sin kvinnliga släkt vibrerar av liv i kolets ständiga rörliga bild. Rasmus Ramö Streiths Lådskapelse har ljud som skrämmer 5åringen men väl därinne konstaterar han tryggt -”det är fejk”. Videon som visas är kornig och ”gammal”. En man går upp för en trappa och försvinner. Två äldre män går tillsammans fram till en soffa, sen börjar den ena plötsligt strypa den andre som på överenskommelse. Vi backar ut igen. Det här är läskigt på ett sätt som det blir när vuxna har tappat greppet.
Går det att få en helhet? Vi sätter oss och funderar på bänkarna vid Carola Grahns döende träd i mitten av salen med klockor och jojk i ett svagt ljudspel. Nja, helheten spretar. Snarare väcks nog en nyfikenhet. På alla dessa konstnärsskap som vi ser ngt eller några få verk av. Så tack för smakproven Malmö konsthall!
I tre dagar har två examinerade klasser från Julie´s Bicycles internationella utbildning till Creative Climate Leader, nämligen CCL Scandinavia, haft ett symposium/konferens på Sigtunastiftelsen nära Stockholm. Julie´s Bicycle är internationell idiell organisation som utgår från Storbritannien och hjälper kulturbranchen med omställning. I Sverige har Postkodstiftelsen generöst finansierat utbildningen för Scandinaviska klimatledare i två omgångar, 2021 (bara Sverige) och nu 2022 (Norden).
Vår pedagog, Nanna Nore gick utbildningen under våren ihop med representanter från det fria kulturlivet men också bl.a. Danske Ensembler, Orkestre og Operainstitutioner, Aalto University, Finland, Katrineholms kommun, Helsinki Art Museum, Moderna muséet, Färgfabriken, Bæredygtig Scenekunst NU, Danmark, Klimakultur SA, Norge, ASSITEJ Sweden, Regionteater Väst m.fl.
Under konferensens dagar diskuterade deltagarna vad ett klimatledarskap är, hur det bör se ut i en föränderlig framtid hur de nu går vidare med klimatledarskap i sina olika fält i Skandinavien och världen. Men också en hel del andra ämnen knutna till kultur och klimat. Kulturinstutitioner hör kanske inte till de största utsläpparna i vårt samhälle, men har mycket att jobba på även vi och framförallt så märks det vi gör på ett annat sätt än andra företag. Människor påverkas av oss, både av konsten vi förmedlar givetvis men också av hur våra organisationer sköts och här har vi en makt och ett ansvar. Dag 3, den 2 november, hölls öppna paneldiskussioner bl.a. med musikframträdanden av CCLalumni under titeln Arts and Culture at the Heart of Climate Action.
Forskning från bla Stockholm Resiliance Centre har visat att stora förändringar i samhället sker först när kulturen är en bärare av budskapet. Därför är kultur en vital del av att ställa om samhället i klimatkrisen vi lever i just nu. Även om veckorna just nu är fulla av ganska tunga besked och utvecklingen går för trögt och ibland åt fel håll lämnar vi den här summiten sträkta. Det finns definitivt hopp, bara i dessa människors samlade kunskap och vilja ligger en enorm sprängkraft så förändring kan ske!