Går det att gå på konstverkstad även om man är över tolv år?! Utbrast en elev lycklig igår, och visst är det så, konstverkstan är än så länge öppen för alla upp till 18 år och jag uppmuntrar verkligen ungdomarna att komma! Skriv till mig med önskemål om veckor så ska jag försöka gå er tillmötes för det är så roligt att kunna vända sig även till de som blivit lite äldre och funderar och tänker lite på annat sätt än när man är liten.
Nu har vi precis avslutat en verkstad för de över 12 och många hade gått förut och kommit åter.
Det var märkliga väderdagar; både skyfall och halvstorm hann vi med under tre dagar, men också att besöka Björn Erling Evensens, Siri Carlén och Eva Jacobsons utställningar, sitta ute i trädgården och rita, göra skulpturer av funnet skräp och akvareller i flera steg och mycket mycket mer.
Idag vår sista dag var Eva Jacobson på besök och visade oss både sin utställning: Ingenting är hela Världensamt sin installation i skulpturgalleriet och sedan påbörjade vi egna böcker där starten var en teckning i kol och blyerts inspirerade av en av hennes texter ur boken med samma namn som utställningen. Sen fick alla skriva texter inspirerade av det de ritat. Sådär skulle man ju kunna hålla på sen, Rita inspirerade av det man skrivit, skriva inspirerade av det man ritat i all evinnerlighet…
Eva berättade annars att hon har boken med sig i fickan för jämnan för att alltid kunna skriva ner viktiga saker där. Sånt hon plötsligt kommer på och inte vill glömma, en skiss för något hon vill göra, en teckning som inte går att uttrycka i ord… ” Jag håller alltid på att jobbar utifrån något tema” sa hon, undersöker något, och när utställningen på Körsbärsgården blev aktuell var det just frasen ”Ingenting är hela världen” som fascinerade och formade en hel utställning.
Konstverkstaddeltagarnas teckningar var en hel del skisser till instressanta konstverks tycker jag. Skulle vara roligt att se den utställningen som mynnade ut från deras tankar och funderingar.
Nu hoppas jag på att dessa elever och minst lika många till kommer tillbaka nästa år så att vi får ett rejält tonårsgäng på Konstverkstan! Tack för denna gång.
Även en ny konstverkstad, som började på förmiddagen fick träffa Eva och jobba med henne, de fortsätter sedan i 3 dagar till.
till sist innan jag slutar vill jag lägga till Evas förklaring på hur hon blev konstnär ” jag bara höll på och höll på och slutade aldrig. ”
Mitt i sommaren och sista konstverkstan för de allra yngsta. Det är lite läskigt att komma på konstskola när man inte är äldre än 3-6 år men jag beundrar dessa små deltagares mod som övervinner eventuell blyghet och rädsla för att få vara med och skapa i två dagar. Vi mjukstartar som vanligt med lite lek och prat och sedan prövade vi att några i taget måla med akvarell vått i vått. Efter det gemensamma experimentet gick vi vidare till att sätta oss runt ett stort bord och var och en på eget papper måla rita leka med krita och vattenfärg.
Efter en paus gick vi sedan för att titta på några av skulpturerna i skulpturparken och sedan satte vi oss och skulpterade själva i lera. Ganska tungt när man inte är så stor men också fint att kunna skapa något som sedan bevaras för framtiden genom bränning. Eva Kothe hjälper oss att bränna även dessa skulpturer. Precis som de äldre deltagarnas i kursen innan.
Dag två kom vi genast in på småkryp och det var även temat för dagen: vi fyllde på vår fina akvarellmålning med små kryp i kolkrita: de skulle krypa i och förbättra jorden, pollinera växterna och surra i luften; och sedan fick var och en göra sitt eget kryp med kartong och piprensare och kritor. Vi pratade om att krypen och pollinerarna faktiskt gillar en lite ostädad trädgård bättre än en nitiskt klippt gräsmatta och raka rader. Gamla döda träd och högt gräs är till exempel toppen. Och bajs. Hehe. Både en eller två små kryp var också riktiga hejare på att bajsa själva.
Efter paus tittade vi in i Siri Carléns ” Gläntan” och lite på olika skulpturer i parken och så på Siris teckningar på svart papper i torrpastell innan alla barnen fick pröva att själva måla teckningar med krita på svart papper. Då var det en av deltagarna som ritade ett reningsverk: tack för det och för att ni tänker så mycket på hur vi tillsammans ska ta hand om och sköta naturen. Lycka till nu med ert fortsatta skapande alla fina barn!
Ännu en 4-dagars verkstad är till ända. Den här gången fick skulpterandet en härlig hjälp av Eva Kothe som var på besök verkstans andra dag. Med henne fick vi en massa bra tips om vad man ska tänka på när man jobbar med lera och så tog hon med de färdiga alstren för att bränna dem i riktig keramikugn. Leran vi arbetar med är en riktig naturresurs: söndersmulat berg funnet i Fyledalen i Skåne där man även hittade att fotavtryck av en dinosaur. Så vår lera kanske har kanske kissats på av en dinosaur. Hihi.
Alla gjorde varelser av olika slag, vi funderade kring oupptäckta djur. Men verkstan började med någonting helt annat. Allahdeltagare hade funderat kring miljön och samlat skräp på stranden om de hittade något. Efter att ha tittat på utställningen Tecken och Björn Erling Evensen gjorde vi sedan blandmaterialkonstverk med skräp, tyg, trä och färg. Det här höll vi på med under verkstan och det blev även en övning i komposition. Sista dagen pratade vi om skillnaden på att döpa sitt konstverk till något som leder betraktarens tankar åt ett visst håll (eftersom det här oftast handlade om abstrakta konstverk) eller att helt enkelt ha ett verk ”Utan titel” och bara låta konstverket tala för sig. Båda är ju bra på sitt sätt, det blir olika bara.
Den tredje dagen testade vi dels torrpastell i Siri Carléns fotspår och sedan gjorde vi en jättemaffig gemensam målning i akvarell med massor av vatten. Det skulle bli ett hav och vilket hav det blev! Fullt av färg och rörelse. Den sista dagen fick vi så besök från Uppsala universitet av professorn som visade sig vara en kvinna utan vare sig skägg eller kostym (våra fördomar kom på skam) men Gunilla Rosenqvist hade däremot massor av kunskap och berättade om projektet Recod där de försöker få torsken i Östersjön att växa till sig.
Efter besöket gjorde vi egna fiskar och vattenlevande djur och hängde upp som mobiler framför havet. Jättefint. Det finns hopp om framtiden om dessa kreativa hjärnor får fortsätta att skapa och påverka sin omvärld. Lyssna på era kloka barn.
I två dagar har nu ytterligare en grupp yngre barn prövat på att vara konstnärer i konstverkstan. Någon hade varit med förut men de flesta var nya och ganska blyga när vi startade. Men som jag då berättade för dem: jag är också blyg, det är alltid lite pirrigt i starten. Desto mer fantastiskt när vi efter en inledande namnlek tog fram akvarellpappret och började måla med flytande färg på det: hur målarlusten tändes i ögonen på barnen och fick ta överhanden över eventuell blyghet!
Vi prövade att måla vått i vått, som Karin Oldfelt, akvarellkonstnären som ställde ut tidigare i år och efter den gemensamma starten fick alla pröva på eget papper med krita och vattenfärg där vi målade rörelser från vågor och sjögräs i havet.
Syftet med den här typen av ”lekmålning” är att komma loss och inte tänka så mycket på hur saker man ritar se ut, men att våga ta i, göra långa drag osv.
Efter att ha målat varsin varelse med krita, som kanske kunde leva någonstans i havet men ännu inte upptäckts, tog vi en drickafruktpaus.
Efteråt gick vi och tittade i konsthallen på Siri Carléns hemliga rum; ”Gläntan”.
Det är ju därifrån varelserna ute på planen framför konsthallen, de nya skulpturerna ”Gänget” kommer enligt konstnären själv. Så vi tittade även på dem och sen gjorde vi egna skulpturer i miniformat. Jag berättade och visade barnen att även de Stora konstnärerna gör så; först små modeller av sina skulpturer, i tex lera, för att sen göra dem stora.
Dag två målade vi våra skulpturer.
Och så ritade vi till små djur och växter och tom en undervattensbåt på akvarelllandskapet vi hade gjort tillsammans igår. Framför det fick sedan varelserna de ritat igår som vi nu hade klippt ut och satt på pinnar leka och spela lite teater.
Efter paus tittade vi på Siri Carléns teckningar på svart papper och prövade själva att rita med svart papper som bakgrund. Och sen avslutade vi med att titta lite på allt vi faktiskt gjort och göra en raket: mot nya höjder!
I dubbelbemärkelse isåfall, eftersom trycket att få gå på den här verkstan var väldigt högt. Men så blev också temperaturen näst intill olidlig. Dock vill jag ge en eloge till alla medverkande som klarade det alldeles utmärkt!
Första dagen fick vi fint besök av musikerna och skådespelarna Julia Westberg och Ivan Montan. De skulle egentligen ha framfört en föreställning här på Körsbärsgården som heter Havsfrun men eftersom den tredje medverkande är sjukskriven fick barnen istället höra delar av musiken till föreställningen och måla snäckor till en sång om en snäcka där vi pratade om att i likhet med temat i utställningen tecken, hitta något som betyder något för en men också kanske viska ett meddelande eller lämna något efter sej för någon annan att hitta. Vi pratade också om hur det var att skapa en utställning utifrån ett miljöproblem; hur skapar man egentligen konst om miljö? Och Ivan tyckte att det viktigaste var nog att ha med sig hoppet i berättelsen. Så flickan i Havsfrun får snäckan som en påminnelse att lyssna och dela med sig av historien att havsfrun behöver hjälp med att få ett renare hav. En berättelse vi alla kan föra vidare. Vi kom fram till att om bara vi på verkstan från och med nu ser till att aldrig någonsin slänga skräp i naturen och vi får i alla fall 3 personer att göra som vi, och de gör det samma så sprider vi en rörelse och kan få mycket större verkning än bara vår egen handling. Det är på riktigt och det är riktigt coolt! Från tuschteckningarna gick vi vidare till collage och då blev musiken mer uppsluppen, Ivan spelade på sin ukulele och både han och Julia improviserade fram olika sånger med den. Vad underbart att få skapa till musik! Vilken koncentration det skapar!
På kvällen hade alla som ville möjlighet att se Ivan och Teater MOs föreställning ”Miljöclownen” och Oj vad roligt det var! Så mycket skratt!
Dag två gick vi till Eva Jacobsons utställning och tittade i hennes skiss/skrivböcker och lyssnade på några dikter som hon skrivit till verken i utställningen. Sen fortsatte vi att göra egna böcker som alla fick påbörja att fylla med uppmaningen att fortsätta anteckna/teckna ner saker som av någon anledning fastnar lite extra. Till sist gjorde vi egna konstverk av träplattor/bitar med vit färg, spik, ståltråd, penna etc., inspirerade av Eva.
Dag tre fortsatte vi med skulpturtankar efter att ha skissat av Siri Carléns skulpturer dag 1. Nu tittade vi på flera skulpturer och sedan gjorde vi egna i lera.
Efter paus tittade vi på utställningen ”Teckningar” och sen provade vi att måla som Siri: med torrpastell på svart papper. Lite tvärtom och svårt tyckte mång att det var, men också häftiga färger och kul att prova.
Nu är det tomt när alla elever åkt hem med sina konstverk och kvar finns minnena av Julias harpa, Ivans knasiga sånger och alla elevernas flitiga arbete i olika tekniker. Trots värmen var de själva ganska snåla med pauserna; det var ju så mycket de skulle hinna med. Tack för denna gång!
I två dagar har vi arbetat nu med nio härliga barn i åldern 3-6 mellan 10 och 12 på förmiddagen. Temat var delvis utställningarna, men delvis också havet och vi gjorde en stor gemensam målning av havet.
Dag ett började vi med en namnlek för att lära känna varandra och lite komma loss. Det fungerade bra och barnen var modiga, så vi satte oss ganska snart vid det jättestora bordet för att rita. Men Nanna bestämde lite konstiga saker som alla skulle rita. Med en krita i varje hand skulle alla först rita vågor och hav, sedan fiskar som pilade hit och dit, ja faktiskt mer fiskarnas rörelser än hur de såg ut och till sist skulle alla rita humlor eller fjärilar som flög lit ovanför ytan. Efter det kom det regn på ytan. Allt detta var faktiskt en liten rituppvärmning för att alla skulle komma loss lite i ritarmarna. Sen fick de efter humör fylla på med vattenfärg. Teckning nr två var också styrd av Nanna där hon pratade om havets virvlar och vågor på djupet och tång och sjögräs och okända djur som dolde sig där. Att faktiskt bara 5% av alla djur i haven är upptäckta och att barnen gärna fick rita helt okända djur som tittade fram ur tång och sjögräs.
Och till sist fick alla göra det där: eller ett annat okänt djur eller rentav monster på ett annat färgat papper som vi sparade till senare. (Andrea klippte ut dem till små pinndockor till dag två).
Efter det gick vi ut i konsthallen och tittade på Siri Carléns utställning ”Gläntan” ett hemligt rum och hennes skulpturer och Björn Evensens uppbyggda ateljé inne i konsthallen.
Efter en paus gjorde vi skulpturer inspirerade av Siri Carlén i trolldeg.
Dagen avlutades med att vi målade ett hav med långa penslar på golvet inne i gamla konstverkstan. Vi pratade om att forskarna sagt att det behövs mer syre i havet och att det bästa sättet att få syre i vattnet är rörelse, så vi rörde oss riktigt mycket.
Dag 2 målade vi skulpturerna som fått torka i ugn. Och så fick vi se Siri Carléns utställning ”Teckningar” och faktiskt rita precis som henne, på svart papper. Det blev rättså häftigt tyckte många.
Sen gick vi och målade vidare på vårt hav som nu flyttat från golvet till väggen, och alla la till både sjögräs -där vi slog på väggen med pinnar istället för att måla med pensel- och sedan målade från en bänk eller med lång pensel.
Till sist fick våra havsdjur från igår som Andrea klippt ut och satt på pinne, leka lite framför havet som en liten teater. Teatern slutade med att en stor bit plast la sig över ett djur och höll på att kväva det och vi bestämde oss för att aldrig slänga plast i naturen mer, plast hör INTE hemma i havet!
Tack alla fina barn, ni var supertoppen! Lycka till med ert skapande!
Tyvärr blev det ett ofrivilligt avbrott i mitt bloggande här när WordPress plötsligt lade in en lite tvångsuppdatering med massa krångel som jag som mer än fulltidsarbetande verkligen inte hade tid att sätta mig in i. Suck. Ibland känns världen som allt mycket cyniskt är till för att roffa åt sig pengar istället för att försöka bygga en bättre värld eller försöka rädda miljön. De få idealister som fortfarande lever och försöker ägna sig åt ngt av detta får väl gång på gång finna sig i att bli lurade på pengar och tid. Momo och kampen om tiden. Det är en bra och tänkvärd bok.
Hursomhelst. Blir detta inlägg publicerat är jag väl på banan igen.
Tre dagar för barn lite större barn och några ungdomar. Tiden rusade fram. Dag ett tittade vi på Siri Carléns skulpturer och gjorde egna varianter med ståltrådsstomme och förpackningsemballagopapper som fyllning och papier maché. Men vi hann också med att inspireras av utställningen tecken först i tecknande av varann som bokstäver och sedan i en akvarellmålning som fick fortsätta i lager på lager under verkstans dagar. Vi pratade om tecknens och bokstäversfunktion som ett meddelande man kan lämna efter sig när man lämnar en plats, och en elev konstaterade att det ju är som all konst egentligen.
Dag två fick vi besök av Eva Jacobson som är aktuell både i utställningen tecken och i sin egen utställning ”Ingenting är hela världen”. Hon läste några egna texter för oss som hon skrivit med konstverk och deltagarna fick i egentillverkade små anteckningsböcker rita vad de kom att tänka på när de hörde orden. Och sedan skriva vad de tänkte på när de såg sin egen bild…
Efter det gick vi loss med att göra egna konstverk av brädbitar deltagarna tagit med som de liksom Eva ibland använde spik och ståltråd på. De blev så fina. Jätteroligt att se hur noggrannheten växtes efter samtalet inne i Evas utställning då vi plötligt såg fler och fler detaljer i verken.
Dag tre dök vi in i torrpastellteckning på svart papper som Siri Carlén efter att Andrea ledsagat oss i hennes utställning. Vissa ritade stilleben medan andra hittade landskap. Vi konstaterade att det blir ett särskilt uttryck med så starka färger i tydliga fält. Efteråt färdigställde vi både akvarellerna som avslutades i akryl och skulpturerna som fick färg. Många fina samtal har vi haft och jag tror vi alla har blivit lite klokare! Roligt också med veteranerna bland deltagarna som deltog första gången 2014 och fortfarande kommer och tycker det är roligt på konstverkstan!
Nu, efter ett viktigt Klimatsamtal med Gittan Frejhagen om vikten att just hela tiden prata om klimatet och sträva efter att sänka sina egna utsläpp, tar Konstverkstan paus i två dagar tills vi är igång igen på fredag.
Wow vilken dag! Siri Carléns skulpturer är på plats och vi fick tacka delar av alla de som bidragit till att göra vår dröm o dessa skulpturer till verklighet. Tack alla, även ni som inte kunde ta er hit idag. Konstverkstan som nu var inne på sin fjärde dag avslutade sina egna skulpturer, inspirerade av Siri, och gjorde en liten parad med dem till Gänget på invigningen. Vi hävdar härmed att även vi är med i gänget. Gänget som står för lust och fantasi, som tar sig ut från Gläntan ibland för att sprida budskap till omvärlden om kreativitetens kraft. Heja oss, och alla er som gör konsten möjlig genom era bidrag.
Vi avslutade vår verkstad idag genom att lägga ett sista lager på våra akvareller inspirerade av Karin Oldfelt, men med akryl denna gång och till sist satte vi efter ett samtal om miljöproblemen ihop allt skräp som deltagarna samlat ihop på stranden till en skulptur som fick heta skräpklotet.
Sen var det vemodigt slut. Det har varit så fina dagar. Akvarellmålningen i flera lager, skulpterandet i papiér maché, ritande i torrpastell första dagens bokstavsimiterande och skisser på det och alla lekar och samtal. Gruppen fungerade otroligt bra tillsammans. Äldre elever som var fina mot de yngre och en fin stämning hela tiden. Och så förstås jätteroligt att följa Siri Carléns utställning växa fram! Nu väntar utställningens öppning och den officiella invigningen av skulpturerna imorgon.
2 dagar är till ända med ett gäng härliga barn i åldern 3-6 år. Så duktiga de har varit! Ganska läskigt är det allt, att börja i konstverkstan med en grupp barn man inte känner, men så duktiga och modiga de var. Efter en namnlek med rörelser började vi måla en gemensam akvarellmålning och någonstans där jag bad alla blöta ner pappret med varsin svamp släppte lite av tveksamheten för ivern att få vara med och skapa. Sen fick alla i tur och ordning välja ut en färg och måla något på pappret. Så härligt det blev och hur färgerna gled in i varandra och i vattnet. Fascinerande, tyckte deltagarna.
Efter den inledande gemensamma målningen som vi skulle fortsätta på dag två fick alla sätta sig runt det stora bordet och rita med kritor på ett eget papper. VI målade väder. Hårt och fint regn, blåst och blixtar och humlors flykt över pappret. Och sedan vattenfärg ovanpå det. Det sista vi gjorde innan pausen var ett litet monster. alla barnen fick välja en färg på papper och sedan skulle de måla ett monster på det pappret. Ett snällt kakmonster, ett glatt färgmonter ett ängsligt hallmonster eller ett blygt undersängenmonster.
Sedan gick vi in i konsthallen efter pausen. Egentligen skulle vi mest titta på skulpturerna som Siri gjort, men sedan blev vi nyfikna på att titta på när hon byggde sin utställning och då var vi inne och tittade på både utställningen Semeion, Tecken, som också byggdes upp, där alla konstverken ännu låg på golvet och sen Siri Carléns rum som konstnärens själv och hennes man höll på att måla gult. Men oj, hur skulle det gå? Rummet var ju jättestort och utställningen ska vara klar på lördag! Siri sa till oss att vi skulle gå ner till hennes lilla fasta installation ”Gläntan” och titta, eftersom hennes tanke med skulpturerna har varit att det är djur som klivit ut ur Gläntan som utgör ”Gänget”. Så det gjorde vi. Och på väg dit såg vi ju Björn Evensens ateljé och andra spännande skulpturer och sen Fredrik Wretmans jättelika fot innan vi kom tillbaka och gjorde skulpturer i lera inspirerade av formerna vi hade sett.
Dag två inledde vi med att sträcka ut oss lite som katter och göra namnlek igen för att sedan genast dyka in i akvarellmåleriet men nu hade vi rest målningen från igår på högkant så att färgen rann när man målade på den . Spännande! Olika färger rann i varandra och bildade fantastiska mönster, och alla barnen valde varsin färg och var verkligen påhittiga i komposition och form. När vi pratade om vad det hela såg ut som tyckte barnen både att det var regn, Afrika, savann, och under vattnet. Sen kom vi att tänka på att monstren från igår som blivit så fint utklippta och fått skaft av Andrea så de nu kunde gå omkring som i en dockteater, kunde få göra små möten framför akvarellen som blev en fin bakgrund. Det blev så häftigt. Monsterteater!
Sedan gick vi efter en tidig paus, en vända i konsthallen igen och denna gång lekte vi superhjältar: vi var ju tvungna att undvika alla bilder på golvet och längs väggarna som skulle vara till den nya utställningen och så skulle vi samla färger och mönster som vi sedan skulle måla på en egen tavla som vi innan hade placerat på våra platser.
Hos Siri hade väggarna blivit helt gula nu och det var redan fullt med tavlor uppe på den ena väggen. Massor av fina teckningar. Även Teckenutställningen var nu nästan helt uppe på väggarna. Massor med olika snirkliga tecken och bokstäver. Vi gick ner i parken också, och tittade på en röd stor kantig skulptur som var alldeles slät, blå klot som var varma och mjuka men som man inte fick vicka på eller slå på och flera rum som hade skulpturer i sig. Efter det gick vi upp och gjorde våra tavlor. Så mycket intryck! Två elever gjorde helt enkelt maskrosor och gräs. Det var det ju också fullt av. Och det passade ju bra, när skulpturerna skulle bo på dem.
Det sista vi gjorde var att vi tog våra färgpaletter med till ett stort papper på golvet inne i verkstan. Nu blev alla mystiskt ombedda att ta av sig skorna, men det hade sin förklaring. Jag ville nämligen bjuda in eleverna till att göra ett hav. Vi skapade det av färgresterna från paletterna som knackades ut på mitten av pappret. Likt skräp och legg som hamnar i havet. Men eftersom forskarna säger att Östersjön behöver mer syre för att må bra bad jag barnen att dansa lite i havet för att se om inte barnens rörelse kunde ge det lite syre som kunde få det att må bättre. Det funkade alldeles utmärkt! I smågrupper om 4 och 3 klev barnen ut på pappret och åkte skridskor och tassade runt och det blev faktiskt till ett härligt grönblått skimrande hav. De som inte ville måla med fötterna fick långa penslar. Till sist fick konstnärerna bada fotbad för att bli rena från färgen och sen samlades vi för att sätta gårdagens skulpturer på dagens målningar och till sist avsluta verkstan. Alltför fort tog det slut för oj vad dessa barn ville göra mycket! Hoppas skaparkraften hänger med hem! Tack för denna gång.
