Barnens Konstverkstad på Körsbärsgårdens Konsthall och Skulpturpark – Sida 5 – Experimentverkstad för barn och unga i direktkontakt med utställande konstnärer @barnens.konstverkstad

Konstverkstan går på performance : ”Durational space” på Lilith performance studio i Malmö!

”Vår” konstnär Éva Mag ( som ställde ut på Körsbärsgården 2016) gör performane i Malmö! det vill jag ju inte missa. så fredag kväll tumlar jag in här på Lilith Performance Studio.

Att städa. I ”Forsens början” av och med Anna-Karin Rasmussen blir jag plågsamt medveten om resten av åskådarna. Medan en figur helt inkapslad i olika skynken och trasor frenetiskt försöker städa undan vad som känns som stora mängder blod som ständigt droppar fram från små kapillärliknande slangar överallt i det mycket fallfärdiga pappköket där vi håller till står vi alla runtom som åskådare även till varandra. Och i en värld fylld av selfies och tillrättalagda stories är det sannerligen inte något vi är särskilt bekväma med. Rörelserna in och ut ur performancerummet blir ganska frekventa. Kanske beror det obekväma förutom ett intensivt störande ljud av allt droppande och rinnande- också på att det är en ensam figur som arbetar där mitt i rummet. Lättare då att gömma sig när Éva Mags 5 performance figurer interagerar med varandra. ”Verksamhetsanalysen” trollbinder snabbt. Minuterna och timmarna går i detta varma rök och lerdoftande rum i en långssm studie i meningslösa sysslor. Som ändå visar sig vara den meningsfullaste fredagkväll jag haft på länge. Mänsklig strävan får här en kärleksfullt avbildande. Mitt i krig ruiner eller arbetsplats hänger en brudklänning, nej ett förkläde kanske. En figur häller varsamt vätska i en stor gjutform av en kropp och en hög av bråte visar sig plötsligt ha händer och ben. Kroppar, kroppar och öden som möts, stöts, leker en stund . Strävar. Ett brudpar skrider sakta över golvet. Eller nej vänta, en mkt gammal böjd människa och en rak yngling. Konstnären själv bäddar åt sig över en hög med krossat tegel i doften av lera som smetats överallt över golv och väggar. Länge studerar jag projektionen av en stort kar med nedblötta tygstycken. Och märkligt formade mönster på väggen som jag sen ser är just dessa tygstycken, fastlimmade på väggen med sin väta. På ett av styckena står orden ” störst av allt är kärleken”. När Éva Mag låter sin röst spela i klara toner över rummet medan hon svänger en bit övertäckning som en vacker fana blir det min kvardröjande tanke: All mänsklig strävan, men störst av allt är kärleken.

Tankar efter 14e februari

Alla hjärtans dag får mig alltid att tänka på Konstnären Gunilla Skyttla, och därmed på hennes livskamrat Raine Navin. De var två fantastiska personligheter i Kalmar som vände och vred på konst, slöjd och liv i ett ständigt livsbejakande kalas. Gunillas ständiga motiv var hjärtan. Hon sydde och broderade mycket, på ett för mig, när jag mötte det som barn, mycket befriande sätt. Googla så får du se!

Något annat som kom upp på alla hjärtans dag var alla blommor. Och att de där Röda rosorna kanske inte är så klimatvänliga att odla, framför allt inte till den 14e februari. Nej bättre är då faktiskt att göra en egen ros i papper. Antingen papper du själv målar i fina skiftningar, eller varför inte, titta i returpapperslådan (eller ditt eget skräp-som-är-bra-att-ha-lager) och göra en ros av det gamla julklappspappret eller presentpapper som slängts!

Här är en lite film hur jag gjorde.

Lycka till med skapandet av frejdiga broderi – och trådkonstverk och pappersblommor!

Konstbesök i Nässjö och Malmö och skapartips i Januari

För den som läser den här bloggen regelbundet får jag be om ursäkt för att det dröjt sen senaste inlägget. Men det kan ju också vara intressant för samma läsare att få en uppdatering på vad som hänt med Isabelle Andriessens svettande keramik- och metallskulpturer i utställningen Skymningsland på Moderna muséet Malmö. De har fått färg!

Verket ivid invigningen av ”Skymningsland””

Så coolt med detta konstverk som sakta färgsätter sig själv!

Jag har alltså varit på konstrunda i Malmö, men innan dess bar det av till Nässjö och BUs utställning BU winter på Nässjö konsthall. I sommar kommer denna duo: Helene Billgren och Stefan Uhlinder, ställa ut hos oss! Det blir inte samma utställning, utan ngt nytt, men pappret och teckningar kommer att återkomma från Helene. Hon använder gärna gamla teckningar och gör ngt nytt med: antingen kopierar och låter ett ” bra ansikte ” få återkomma här och där i olika verk. Eller så knölas bilderna ihop eller veckas till solfjädrar: får ny form och liv. Stefan arbetar mycket med textil och tryck förutom måleri, och då får samma bit bild återkomma många gånger. Dessutom gör båda då och då besök i varandras konstverk. Väldigt kul, när en av Helenes teckningar plötsligt är tryckt på Stefans textilverk.

Du kommer att få bekanta dig mer med deras konst om du går konstverkstan på Körsbärsgården i sommar! Fint att besöka Nässjö konsthall i januari och snö, utställningen pågår in i mars.

BU: alltså Helene Billgren och Stefan Uhlinder

I Malmö har många gallerier öppnat nya utställningar nu i januari och Moderna museét här har sista dagarna på Betingad rörelse med verk ur samlingarna. På Galleri Ping Pong strax intill ( varför heter de så?) visades en samlingsutställning med bla Niklas Asker och Gunilla Maria Åkesson. Lars Embäck hade gjort en fin målning från ett gammal foto: taget av hans mamma? Iallafall hette det mammas blick.

Mer historia fanns när Emma och Conti visade What shall I do with this body they have me? på Galleri Format där besök vid arkeologiska utgrävningar av en sedan länge död och bortglömd stad på Sardiniens kust blivit till en dokumentation av växterna och spåren av mänskligt liv idag runt utgrävningsplatsen.

Väldigt trevligt är det lilla galleriet med kafé som numera finns på Falkenbergsgatan 4A. Just nu visas collage där inspirerande av 1900talets europeiska konströrelser, två av konstnärerna bor dessutom i Berlin. Hit ( till Cowgirl gallery) kan man även komma på konsert och filmvisning, kolla in deras hemsida för program: www.cowgirlgallery.com.

På galleri Leger visas verk av Per Mœlgaard i spännande teknik, mörk färg övermålas av ljusare torrpastell i en helhet som bildar en helt ny yta/ färgupplevelse. Man blir nyfiken på hans teknik.

Efter dessa konstbesök långt från Körsbärsgården inbjuder vi dig till lite collageteknik så här i kalla januari. Samla urklipp och bilder i en låda: kanske även egna teckningar inspirerad av Helene Billgren. Och börja sedan limma upp dina bilder på ett ark till en helhet. Om du vill kan du ju välja ett färgat papper och svartvita bilder för kontrastens skull. Lycka till!

Gör ditt eget januaricollage och muntra upp en kall månad

Adventkalender 2022

Konstverkstan har gjort en adventskalender med minnen från hela året 2022! Och det är fantastiskt mycket. Följ den på vår spellista på youtubekanalen, det kommer förstås en ny liten film varje dag .

Lucka nr 1 i årets adventkalender, alla luckor finns på spellistan på YouTube

Miljökonstnärerna med Fole skola

I två dagar har konstverkstan arbetat med årskurs 3 på Fole skola med Miljö, Klimat och konst och wow vad de har skapat fina verk!

4 grupper fick ta sig an ämnena

Mat och klimat

Mångfald

Havet och problemen när vi människor övergöder och skräpar ner

och Skräp

och här bilder från den fina utställningen som blev!

Avslutning av ett projekt

Nu avslutar vi vårt treåriga projekt med Allmänna arvsfonden. Många veckors inställt arbete orsakat av pandemin beviljade en månads förlängning av projektet men nu är även den över. I första hand har nu Kulturrådet säkrat en förlängning så att vi kan fortsätta med allt spännande vi gör fram till sommaren, och givetvis under tiden söka vidare finansiering. Att kommunicera samtida miljöforskning till barn och unga och processa det genom skapande har under dessa tre år växt i betydelse tycker vi. Klimatfrågan är mer brännande än någonsin och det är omöjligt att inte ha med den i tankarna även som konstinstitution. Vi anser att konsten och konstnärer har en viktig röst i omställningen vi står inför och att barn och unga mer än någonsin behöver skapandet och kreativiteten som ett verktyg i vår osäkra värld.

Under hösten har vi sammanfattat både året och projektet i vårt magasin som snart finns att köpa (och delas ut gratis till alla medlemmar: bli medlem du med!) och nu fortsätter våra samarbeten med t.ex. Uppsala universitet, Naturum Gotland och Dyslexikraft samt med skolorna givetvis, för att vidareutveckla arbetet. Vi har massor av idéer, många som vi fått under dessa fantastiska projektår och drömmer om en framtid där konsthall och pedagogik har en grundfinansiering som gör att vi kan arbeta vidare med en liten stab utan rädslan att hela tiden behöva lägga ned verksamheten, men istället fokusera på att nå ut till så många barn och unga (och vuxna) som möjligt i ambitionen att få människor att tänka och handla kreativt med hjärta och hjärna.

Tack Allmänna Arvsfonden för Konst och kunskap- allt kan hända!

(och fortsättning följer….)

Nanna Nore, verksamhetschef, pedagogik

*Öja skolas teckningar över miljöproblem och lösningar*

Konstverkstan besöker: I staden växer ett fält

På Malmö Konsthall

50 konstnärer i en samlingsutställning! Vad man kan säga om denna utställning på Malmö konsthall som konsverkstan besöker i november är att den verkligen brer ut sig som ett fält! Och man behöver tid att stanna upp och se. Sigrid Holmwoods målningar på tyg berättar om en kvinnor som brändes som häxor för att ha orsakat storm så att kung Jakob VIs bröllop blev försenat. Hon målar med växtfärg. Efter att ha sugits in i det orimliga i denna historia och svulstigheten i Sigrids måleri rycker jag loss mig själv: det är ju minst 49 konstverk till som vill ses i rummet! Som de neddragna rullgardinerna med texten ”Jag vill inte” av Anita Christoffersson. Charlotte Walentin stilrena tygshok som en slags arkitektur i rummet. Spännande målningar av Julia Selin och Helen Haskasis där om den förra utforskar köttet och blodet är den senare nere i undervegitationen i naturen. Mattias Eliasson har gjort en installation av knäckebröd.

Sönerna blir genast nyfikna på Sergio Augustos glada färger och myller av figurer, ett av verken är en liten TV med plats för någon att sitta inuti:- får man gå in där? Jag stövar länge runt Johan Nahojs konstverk med inbjudna konstnärer i olika hyllsystem utspridda över rummet. Själv står konstnären inne i verkstan idag. Här får alla pröva på att göra egna tredimensionella konstverk med pinnar och trästumpar i olika storlek och längd, lim och vattenfärg. Enkelt och genialt och väldigt trevligt i Malmö konsthalls rymliga verkstad. Här inne hänger också häftig konst på väggarna, det visar sig att de är från ett pedagogiskt projekt på ett LSSboende. Hatten av för pedagoger och amatörkonstnärer!

Tillbaka ut i salen vågar vi oss till slut in i videoinstallationerna. Astrid Göranssons koltecknade historia om sin kvinnliga släkt vibrerar av liv i kolets ständiga rörliga bild. Rasmus Ramö Streiths Lådskapelse har ljud som skrämmer 5åringen men väl därinne konstaterar han tryggt -”det är fejk”. Videon som visas är kornig och ”gammal”. En man går upp för en trappa och försvinner. Två äldre män går tillsammans fram till en soffa, sen börjar den ena plötsligt strypa den andre som på överenskommelse. Vi backar ut igen. Det här är läskigt på ett sätt som det blir när vuxna har tappat greppet.

Går det att få en helhet? Vi sätter oss och funderar på bänkarna vid Carola Grahns döende träd i mitten av salen med klockor och jojk i ett svagt ljudspel. Nja, helheten spretar. Snarare väcks nog en nyfikenhet. På alla dessa konstnärsskap som vi ser ngt eller några få verk av. Så tack för smakproven Malmö konsthall!

Vi har en utexaminerad Kreativ Klimatledare som pedagog!

CCLsummit

I tre dagar har två examinerade klasser från Julie´s Bicycles internationella utbildning till Creative Climate Leader, nämligen CCL Scandinavia, haft ett symposium/konferens på Sigtunastiftelsen nära Stockholm. Julie´s Bicycle är internationell idiell organisation som utgår från Storbritannien och hjälper kulturbranchen med omställning. I Sverige har Postkodstiftelsen generöst finansierat utbildningen för Scandinaviska klimatledare i två omgångar, 2021 (bara Sverige) och nu 2022 (Norden).

Vår pedagog, Nanna Nore gick utbildningen under våren ihop med representanter från det fria kulturlivet men också bl.a. Danske Ensembler, Orkestre og Operainstitutioner, Aalto University, Finland, Katrineholms kommun, Helsinki Art Museum, Moderna muséet, Färgfabriken, Bæredygtig Scenekunst NU, Danmark, Klimakultur SA, Norge, ASSITEJ Sweden, Regionteater Väst m.fl.

Under konferensens dagar diskuterade deltagarna vad ett klimatledarskap är, hur det bör se ut i en föränderlig framtid hur de nu går vidare med klimatledarskap i sina olika fält i Skandinavien och världen. Men också en hel del andra ämnen knutna till kultur och klimat. Kulturinstutitioner hör kanske inte till de största utsläpparna i vårt samhälle, men har mycket att jobba på även vi och framförallt så märks det vi gör på ett annat sätt än andra företag. Människor påverkas av oss, både av konsten vi förmedlar givetvis men också av hur våra organisationer sköts och här har vi en makt och ett ansvar. Dag 3, den 2 november, hölls öppna paneldiskussioner bl.a. med musikframträdanden av CCLalumni under titeln Arts and Culture at the Heart of Climate Action.

Forskning från bla Stockholm Resiliance Centre har visat att stora förändringar i samhället sker först när kulturen är en bärare av budskapet. Därför är kultur en vital del av att ställa om samhället i klimatkrisen vi lever i just nu. Även om veckorna just nu är fulla av ganska tunga besked och utvecklingen går för trögt och ibland åt fel håll lämnar vi den här summiten sträkta. Det finns definitivt hopp, bara i dessa människors samlade kunskap och vilja ligger en enorm sprängkraft så förändring kan ske!

Konstverkstan besöker: Skymningsland

29 oktober öppnade Moderna museets nya utställning Skymningsland. Körsbärsgården var där på pressvisning några dagar innan och fick en inblick i utställningen.

Utställningen försöker fånga något i den omställningstid vi lever i. Skymningen får stå för tiden då allt kan hända, både det övernaturliga och det oväntade. Tiden innan katastrof eller en ny världsordning.

Nytt för denna utställning var att moderna museet prövade ett nytt grepp i att försöka minimera frakt av konst. Både som kostnad och som klimatavtryck. Det har lett till att tex Ingrid Ogenstedt gjort sina enorma konstverk på plats. Materialet till ”Towers”, två jättelika torn i vass, är visserligen hittransporterat från Jylland, men leran i ”Organ” kommer från Hyllie. Under två veckor har de växt fram i rummet. Inspirationen kommer från bl.a. byggteknik i Tibet, där åttuddiga torn som dessa kunnat stå stabilt i bergstrakter i upp till 2000 år. Mina konstverk blir på så vis både jättelokala och jätteglobala” säger Ingrid.

Anna Ling inspirerades av de försvinnande ålgräsängarna i sin barndoms västkust. Vad gör klimatförändringar och övergödning med våra kusttrakter. Anna fångar vattenytansspeflingar i stora tuschmålningar på tyg.

Anna Ling

Medan Isabelle Andriessen (utbildad på Malmö konsthögskola)s stora skulpturer (också uppbyggda på plats med ett eget kylsystem som kommer att orsaka svettdroppar på skulpturen) har en inbyggd förändring som sätts igång vid vernissage. Medan formen minner om både maskin och kropp, i metall och keramik, kommer kemiska kristaller så småningom, med hjälp av den ”svettande” skulpturen orsaka rostiga sår på den skinande metallen och påväxt på keramiken och få den att förändras efterhand. ”Att göra det materiella kroppsligt och fysiskt. Det intresserar mig. Vad är vad i en tid när människokroppen har mer och mer syntetiska material i sig i form av lagningar eller nanoplaster i blodomloppet”. Säger Andriessen.

*Curator Joa Ljungberg och Isabelle Andriessen framför hennes konstverk*

Ida Persson har gjort sin hittills högsta duk för utställningen. Anticipator är 3,8 m hög. Hon kom resande med den på tåget i en rulle. Hennes exakta släta måleri minner om monumentala fasader eller apparater, i detta fall kanske om en robotliknande befriare eller förgörare. Men linjerna har en darrande rörelse. Varje penseldrag är gjort för hand och tittar man närmare vibrerar verket av detta hantverk. Ida bor i Ystad där hon också är född.

Stina Sijljings verk med ingraverat silver i ett stycke alm är en fundering kring livets skörhet, den markerade årsringen är den 27e, vid samma ålder som hennes son tog sitt liv.

Aernout Mik, Sandra Mujinga, Jonas Staal och Yael Bartana deltar med videoinstallationer. Jonas Staals reflektion över klimatpropaganda och Bartanas långa verk ”Two minutes to Midnight” skickar oss rakt in i klimatångesten om vi tvekat om temat i utställningens andra verk. Men här höjs också en röst om behovet av nya system för att möta vår framtid och konsten blir politisk. Ta dig till Moderna museet i Malmö och titta själv om du har möjlighet, och se till att ha god tid på dig för att hinna se även vidoverken.

*Two Minutes to Midnight av Yael Bartana*

Skogens dag med Naturum

21 oktober:

Vår andra samarbetsdag med Naturum gick i skogens tecken. Vi ställde upp att medverka på ”Lilla skogens dag” med vår pedagog Nanna. Idén här var att försöka göra skogen levande för elever ur årskurs 6 genom olika stationer där de fick höra om: Naturvetenskaps skogen, Industriella skogen, Den Kulturella skogen med sagor och sägner och den Friluftsskogen, den upplevelsebaserade skogen. Nanna klev den lite överstressade upplevelseknarkande friluftsmänniskan som hann prata med eleverna exakt 2 minuter på Friluftsstationen innan hon skulle hetsa vidare, för att sedan förvandlas till Bysen och agera i Kulturskogens sagoberättande Kalle Brobäck. Det hela knöts ihop med att alla elever fick i uppgift att rita sig själv som träd, nu när de lärt sig om olika egenskaper, användningsområden och favorithabitat träden har; vilket träd skulle de vara om de var träd?

Roligt att vara i skogen!