”Vår” konstnär Éva Mag ( som ställde ut på Körsbärsgården 2016) gör performane i Malmö! det vill jag ju inte missa. så fredag kväll tumlar jag in här på Lilith Performance Studio.
Att städa. I ”Forsens början” av och med Anna-Karin Rasmussen blir jag plågsamt medveten om resten av åskådarna. Medan en figur helt inkapslad i olika skynken och trasor frenetiskt försöker städa undan vad som känns som stora mängder blod som ständigt droppar fram från små kapillärliknande slangar överallt i det mycket fallfärdiga pappköket där vi håller till står vi alla runtom som åskådare även till varandra. Och i en värld fylld av selfies och tillrättalagda stories är det sannerligen inte något vi är särskilt bekväma med. Rörelserna in och ut ur performancerummet blir ganska frekventa. Kanske beror det obekväma förutom ett intensivt störande ljud av allt droppande och rinnande- också på att det är en ensam figur som arbetar där mitt i rummet. Lättare då att gömma sig när Éva Mags 5 performance figurer interagerar med varandra. ”Verksamhetsanalysen” trollbinder snabbt. Minuterna och timmarna går i detta varma rök och lerdoftande rum i en långssm studie i meningslösa sysslor. Som ändå visar sig vara den meningsfullaste fredagkväll jag haft på länge. Mänsklig strävan får här en kärleksfullt avbildande. Mitt i krig ruiner eller arbetsplats hänger en brudklänning, nej ett förkläde kanske. En figur häller varsamt vätska i en stor gjutform av en kropp och en hög av bråte visar sig plötsligt ha händer och ben. Kroppar, kroppar och öden som möts, stöts, leker en stund . Strävar. Ett brudpar skrider sakta över golvet. Eller nej vänta, en mkt gammal böjd människa och en rak yngling. Konstnären själv bäddar åt sig över en hög med krossat tegel i doften av lera som smetats överallt över golv och väggar. Länge studerar jag projektionen av en stort kar med nedblötta tygstycken. Och märkligt formade mönster på väggen som jag sen ser är just dessa tygstycken, fastlimmade på väggen med sin väta. På ett av styckena står orden ” störst av allt är kärleken”. När Éva Mag låter sin röst spela i klara toner över rummet medan hon svänger en bit övertäckning som en vacker fana blir det min kvardröjande tanke: All mänsklig strävan, men störst av allt är kärleken.
