29 oktober öppnade Moderna museets nya utställning Skymningsland. Körsbärsgården var där på pressvisning några dagar innan och fick en inblick i utställningen.
Utställningen försöker fånga något i den omställningstid vi lever i. Skymningen får stå för tiden då allt kan hända, både det övernaturliga och det oväntade. Tiden innan katastrof eller en ny världsordning.
Nytt för denna utställning var att moderna museet prövade ett nytt grepp i att försöka minimera frakt av konst. Både som kostnad och som klimatavtryck. Det har lett till att tex Ingrid Ogenstedt gjort sina enorma konstverk på plats. Materialet till ”Towers”, två jättelika torn i vass, är visserligen hittransporterat från Jylland, men leran i ”Organ” kommer från Hyllie. Under två veckor har de växt fram i rummet. Inspirationen kommer från bl.a. byggteknik i Tibet, där åttuddiga torn som dessa kunnat stå stabilt i bergstrakter i upp till 2000 år. Mina konstverk blir på så vis både jättelokala och jätteglobala” säger Ingrid.
Anna Ling inspirerades av de försvinnande ålgräsängarna i sin barndoms västkust. Vad gör klimatförändringar och övergödning med våra kusttrakter. Anna fångar vattenytansspeflingar i stora tuschmålningar på tyg.
Anna Ling
Medan Isabelle Andriessen (utbildad på Malmö konsthögskola)s stora skulpturer (också uppbyggda på plats med ett eget kylsystem som kommer att orsaka svettdroppar på skulpturen) har en inbyggd förändring som sätts igång vid vernissage. Medan formen minner om både maskin och kropp, i metall och keramik, kommer kemiska kristaller så småningom, med hjälp av den ”svettande” skulpturen orsaka rostiga sår på den skinande metallen och påväxt på keramiken och få den att förändras efterhand. ”Att göra det materiella kroppsligt och fysiskt. Det intresserar mig. Vad är vad i en tid när människokroppen har mer och mer syntetiska material i sig i form av lagningar eller nanoplaster i blodomloppet”. Säger Andriessen.
Ida Persson har gjort sin hittills högsta duk för utställningen. Anticipator är 3,8 m hög. Hon kom resande med den på tåget i en rulle. Hennes exakta släta måleri minner om monumentala fasader eller apparater, i detta fall kanske om en robotliknande befriare eller förgörare. Men linjerna har en darrande rörelse. Varje penseldrag är gjort för hand och tittar man närmare vibrerar verket av detta hantverk. Ida bor i Ystad där hon också är född.
Stina Sijljings verk med ingraverat silver i ett stycke alm är en fundering kring livets skörhet, den markerade årsringen är den 27e, vid samma ålder som hennes son tog sitt liv.
Aernout Mik, Sandra Mujinga, Jonas Staal och Yael Bartana deltar med videoinstallationer. Jonas Staals reflektion över klimatpropaganda och Bartanas långa verk ”Two minutes to Midnight” skickar oss rakt in i klimatångesten om vi tvekat om temat i utställningens andra verk. Men här höjs också en röst om behovet av nya system för att möta vår framtid och konsten blir politisk. Ta dig till Moderna museet i Malmö och titta själv om du har möjlighet, och se till att ha god tid på dig för att hinna se även vidoverken.
