Ni vet väl att man kan välja skapande skola med Körsbärsgården? Detta läsår är det 16 grupper som valt och fått Körsbärsgårdens insats och först ut var Högbyskolans nior. Tyvärr hade de inte möjlighet att ta bussen ner till Körsbärsgården så jag började dagen med en ”virtuell” rundvandring i form av bildspel med guidning till.
e
Sedan fick alla sätta sig och teckna utomhus i det helt fantastiska vädret och teckningarna ledde under dagen vidare till dikter samt till starten på konstverk som eleverna ska få fortsätta med nästa gång vi ses. Kafeterians överblivna kaffe kom väl till pass i arbetet, inte i struparna, men på teckningarna!
Skapande skola finns som ett komplement till den vanliga undervisningen för att elever ska få träffa människor från kulturlivet som kan inspirera dem till skapande, erbjuda ett alternativ till den vanliga skoldagen och en lust att skapa. Det är inte helt bekvämt för lärare med dessa schemabrytande insatser men jag tror det betalar sig i form av de insikter som kan göras av somliga elever. Hur som helst var dagen helt säkert ovanlig för de flesta av deltagarna, men inte så dålig, när vi läste allas dikter i slutet av dagen kunde jag känna av en nyvunnen självkänsla i rummet.
skulpturgalleriets huskropp och öppningar skapar ett eko och intressant skillnad i ljud om man står lite utspridda längs med gångvägen. Så när föräldrarna kom i slutet av dag två startade vi vernissagen med en art-performance just längs den gångvägen med ljud som medel. Konst är ju inte alltid bild.
Japaninspirerat blev också tuschmålningar sista dagen som försökte fånga rörelser. Häftigt vad livfullt det blev!
Idag började vi sommarens 9:e konstverkstad. Vi började med att titta på utställningarna. Sen arbetade vi utifrån Elin Odentias konstverk. I hennes konstverk får olika former tillsammans nästan sitta porträtt för betraktaren. Med olika skuggor eller färger och sneddade linjer får hon oss att se djup och framstickande föremål i en bild och plötsligt kanske där finns ett helt svart fält som ett hål eller mörker. Det ledde oss till att prata en hel del om perspektiv. Hur ser egentligen en låda ut när man tittar på den inte helt framifrån. Vi kom hursomhelst fram till att som konstnär har man rätt till att göra lite hur man vill och behöver inte alls följa regler om man inte vill det.
Idag blev jag bara så lycklig när jag städade efter en dags Konstverkstad och återigen ser lysande arbeten av barn i 7 till 12 års åldern. Det är faktiskt fantastiskt vad som skapas här i verkstan. Inte hela tiden förstås, men ändå så är förvånansvärt mycket på den korta tid vi ändå arbetar och med nya direktiv från mig hela tiden: resultaten så intressanta! De som någon gång undervisat känner säkert igen dig i den här känslan att ge en instruktion och i det allmänna tumultet som ofta infinner sig runt barn, undra om de tog in något överhuvudtaget. Och sedan inse att de verkligen tagit till sig vad vi pratat 
om och mer än så: de hittar egna förnurliga tolkningar och lösningar! Jag är så stolt. 
Nu har vi haft en 4dagars verkstad för 7 till 13 åringar där många av deltagarna varit med ända från starten 2014. Va roligt vi har haft och vad mycket vi har hunnit med: och ändå: Idag tyckte jag det kändes som ngn av dagarna bara försvunnit så fort har det gått!
inspirerats av Björn Evensen till målningar i flera lager, av Christoffer Totte Engvall till patinerade gamla teckningar som blir collage med tillägg av krita och häftklamrar
, och av Sadaharu Horio till vikmålningar (en stor gemensam i art-performance på vernissagen idag) samt av Akiko Horio till minimalistiska verk första dagen då regnet höll oss inne och vi klippte, klistrade och skulpterade ”rakt med skevheter”. 
man målar på det med vatten och suddar ut allt man gjort så fort det torkar. 
Vi målade väder med stora rörelser och kritor och vattenfärg och vi målade med händerna vilket var väldigt skoj och…ja…geggigt!