Tidigt tidigt imorse gav jag mig av från Sundre med bilen lastad med förkläden, teckningar och lim till Solklintskolan i Slite. Regnet duggade och mörkret byttes under resan mot en grå gryning. Men väl framme på Solklintskolan försvann eventuellt mulet humör p.g.a. väder, bara inne i korridorerna möter dig kreativitet: färgglada fossiler, skapade av barnen, klass två i form av en bukett urklippta självporträtt av alla eleverna i klassen, lådor med fynd från ett historiearbete: väggarna sprutar idéer! Och så följde också en rolig dag med fina pedagogerna Lotte Nygren och Barbro Tillander och en bunter härliga elever i 2an och 3an! Det ska blir roligt att ha dag två med dem imorgon.
På eftermiddagen hann jag även med ett besök hos käre Björn Erling Evensen. En sann konstnärsgigant som snart 97 år gammal fortfarande målar och berättar spännande historier ur sitt långa konstnärsliv.
Jag är ju inte speciellt van vid att ta paus och det accepterade killarna med jämmod men lunchen var de noga med att hålla vid exakt tid och de var nöjda när jag under eftermiddagen både lyckades ge dem en liten rast medan jag tvättade penslar och sluta exakt en minut innan skoldagen var slut. 
Jag kan hursomhelst konstatera att jag hade idogt arbetande elever med mig hela dagen som tog sig an de olika uppgifterna med flit och nyfikenhet. När jag på slutet bad dem prata om konsten, om vad de såg och vad de kände, eller vad konstverken skulle heta blev det lite svårare, men även det kunde lockas fram med lite skoj. Vi konstaterade att det inte är så tydligt om vi när vi presenterar saker hela tiden lägger till ”eeh” innan varje mening. Men det var ju också roligt att skoja med att jag råkade göra det. Och så blev två titlar till ur det vardagliga och vad som faktiskt var: ”Eeeh – jag kan inte hitta min skruvdragare” och ”deformerad matteuppgift och plasthandske”
Idag gick turen till Stånga skola och förskoleklassen och ettan där. Tyvärr har de inte haft möjlighet att besöka konsthallen i år, men som vi konstaterade denna ruggiga och blöta höstdag; då fick vi iallafall gå en solig virtuell visning genom mina bilder av konsthallen och parken. Sedan satte vi igång att, inspirerade av Klara Kristalova, rita av varandra som varelser som börjar bli träd eller växter. Och så småningom fick vissa av teckningarna genomgå en transformation i ett utebad där regn och höstlöv tillsammans med kaffesump och utspädd tusch förändrade teckningarna till något nytt.
Delar av väggarna är tomma, de panelerna har avlägnats för många år sedan och flyttats till museer i europa och USA av kända arkeologer som helt enkelt ”snodde” dem. Det ironiska är, att den handligen, som idag ses som helt fel, har räddat dessa paneler från att bli totalförstörda som resten blev, av IS.
Och sedan hade vi presentation av konstverken inför klassen där var och en fick berätta lite om sitt konstverk och få de andras tankar om vad det liknade eller fick dem att tänka på. Det var lite pirrigt förstås, och i förskoleklassen och 1an behöll vi cirkelns form från samlingen så att det inte kändes så stort att ställa sig upp och berätta. 2orna vågade sig på att stå längst fram i klassrummet inför klassen men då var det bra att vara 2 samtidigt som kunde stötta varandra.
Inte alltid helt lätt men roligt att få andras syn på det man gjort!
Ibland är det extra roligt att arbeta. När jag arbetar med barn som skapar så är det det nästan hela tiden. Som idag på Öja skola i Burgsvik. Här känns det som faktiskt alla barn tycker det är roligt med skapande. Och varför inte? Tänker jag, men så är det förstås inte alltid. I den här skolan verkar det i alla fall som eleverna har nära till sin kreativitet och kan koppla känslor och tankar både till ord och bild. Det gjorde vi idag, för först fick alla arbeta klart de konstverk vi började med förra gången vi sågs, inspirerade av Björn Erling Evensen och sedan hade vi ett nytt pass när vi visade konstverken i tur och ordning för resten av klassen, presenterade det, kanske berättade något runt det och sedan fick feedback av de andra eleverna.
Hon tecknade på väggen och satte upp små tavlor ihop med skulpturerna som redan stod på plats. Roligt att se och speciellt när eleverna själva fick skapa var det kul. Först fick de teckna och måla varandra som djur i trädgården och sedan experimentera med kaffe och soja på teckningarna som de inte ville spara: även om någon tyckte det var synd att hälla ut det goda kaffet på teckningarna. Vi avslutade med att gå och titta på Pure Evils ”Unabombarcabin” och skriva till lite positiva meddelanden på och i huset, enligt konstnärens instruktioner. 
Extra viktigt känns det nu när huset också rymmer Lotta Lagercrantz installation ”Förvar” som berättar den sorgliga berättelsen om alla asylsökande med avslag som hamnar i fängsel innan de skickas tillbaka till ursprungslandet. Våra positiva budskap behövs!
