I helgen gjorde Barnens konstverkstad ett besök på Malmö Konsthall i Skåne och utställningen ”The invisisble enemy should not exist” (Den osynliga fienden borde inte finnas) av Michael Rakowitz.
Michael är amerikan, men hans morföräldrar kommer från Irak och det Irakiska arvet har alltid funnits med honom som en viktig del av livet. Morfadern hade en butik dit han importerade dadlar som han sålde i New York och ett av Michaels tidigare konstverk var att han startade upp butiken på nytt under kriget mot Irak då det rådde importförbud från landet och försökte få dit en stor last med dadlar. Det var så gott som omöjligt, kostade stora summor pengar och tog extremt lång tid, men under den långa väntan blev butiken istället en social mötesplats för irakier och irakättlingar i USA som träffades och pratade om den kommande leveransen, knöt kontakter, blev kära, skrev kontrakt o.s.v.
På Malmö konsthall visas ett helt annat konstverk. Under kriget 2003 plundrades Nationalmuseumet i Bagdad (huvudstad i Irak) på ungefär 15000 föremål. 7000 kom senare tillbaka: det var museets anställda som tagit hand om dem under den oroliga tiden, men 8000 förblev försvunna. Michael började då rekonstruera; göra kopior av alla försvunna historiska föremål (som ofta var från assyrisk tid och väldigt väldigt gamla) men istället för i metall eller lera gjorde han dem i papiér maché av gamla pappersförpackningar från importerade irakiska matvaror. Hittills har han hunnit med drygt 900 av de försvunna 8000 föremålen.
Den viktigaste delen av utställningen var dock en rekonstruktion, även den i Papiér maché, av en sal i ett palats i den historiska staden Nimrud i norra Irak, från 800talet före Kristus. (alltså 2800 år gammalt) . Det här palatset som var utgrävt och visades som museum sprängdes och kördes sönder med bulldozer av terrorgruppen IS 2015. Ingenting av relieferna som fanns kvar på väggarna blev kvar, allt maldes ner till sand. Michael har inte bara byggt upp dem i papiér maché, han har också gjort de i färgerna som arkeologer tror att de en gång i tiden har varit målade med. 
Delar av väggarna är tomma, de panelerna har avlägnats för många år sedan och flyttats till museer i europa och USA av kända arkeologer som helt enkelt ”snodde” dem. Det ironiska är, att den handligen, som idag ses som helt fel, har räddat dessa paneler från att bli totalförstörda som resten blev, av IS.
Efter en fin guidning i utställningen av konstpedagogerna fick vi arbeta i ateljén med collage och papiér maché.