Månad: juli 2019

Idag började vi sommarens 9:e konstverkstad. Vi började med att titta på utställningarna. Sen arbetade vi utifrån Elin Odentias konstverk. I hennes konstverk får olika former tillsammans nästan sitta porträtt för betraktaren. Med olika skuggor eller färger och sneddade linjer får hon oss att se djup och framstickande föremål i en bild och plötsligt kanske där finns ett helt svart fält som ett hål eller mörker. Det ledde oss till att prata en hel del om perspektiv. Hur ser egentligen en låda ut när man tittar på den inte helt framifrån. Vi kom hursomhelst fram till att som konstnär har man rätt till att  göra lite hur man vill och behöver inte alls följa regler om man inte vill det.

Sedan några dagar tillbaka har Barnens konstverkstad ett instagramkonto också! Hitta oss på @barnens.konstverkstad

eller som vanligt på Körsbärsgårdens hemsida: www.korsbarsgarden.se/barnenskonstverkstad

eller på Körsbärsgårdens facebook

@korsbarsgardenskonsthall

Idag hade vi tredje och avslutande dagen på ännu en konstverkstad. Den här gruppen fick träffa inte mindre än tre konstnärer: först det planerade mötet med Elin Odentia och Malin Peterson och sedan, ett helt spontant möte med Eva Jacobson när hon stod och ändrade lite i sitt utrymme i Skulpturgalleriet. Roligt att få se en konstnär i arbete!

Den avslutande dagen ägnades åt att teckna utomhus och göra vikmålningar i Sadaharu Horios anda. Och sedan avslutade vi på allmän begäran med en stor målning som till största delen målades med fötterna. Det var halt och lite komplicerat när det blev uppförsbacke på pappret!

Och så gjorde vi ”tags” också! Konstverkstan har sen ngt år några spännande japanska ”tygpapper” som det går att måla med vatten på (det blir svart där vattnet kommer) och som sedan suddas ut till omålade i takt med att de torkar. Så dessa använde vi att testa snabba figurer, eller namnunderskrifter ”tags” på, för att se om vi kanske kom fram till en ny signatur på våra konstverk i fortsättningen!

Det har varit så roliga dagar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa konstverkstad börjar den 31 juli och i nästa vecka kommer det även teater till Körsbärsgården! Den 2 augusti kl 16.30 spelar Ellinor Edlund och Dockteater Amusé ”Vov, vad var det jag sa?” i konsthallen. Välkomna!

Den 24 juli var det vernissage igen på Körsbärsgården och nu är det Malin Peterson och Elin Odentia som nyss avslutat sin masterutbildning på Konsthögskolan (eller ”Mejan” som den kallas av många) som visar upp sina verk. Det är målningar. På duk och i oljefärg och det har med kropp och rum att göra. Det har konstnärerna gemensamt, i övrigt är det ganska olika verk de visar upp och ett spännande rum att kliva in i.

Barnens konstverkstad fick en förhandstitt på förmiddagen innan utställningen ens hade öppnat. Lyxigt!

Någon frågade när de hade börjat med konst. Elin berättade att hon börjat gå i skola hos en konstnär redan när hon var 6 år och då också bestämt sig för att hon ville vara konstnär, medan Malin sa att hon inte ens visste att man kunde arbeta som konstnär när hon var liten så först när hon var runt 20 år hade hon bestämt sig för att det var det hon ville göra. Malin visar upp 3 verk och ett av dem är gjort av en gammal målning som hon inte gillade riktigt och klippte sönder och sydde ihop igen och målade på nytt medan ett annat verk som hon gjorde när hon blev inspirerad av en annan tavla på moderna museet är jättestor och täcker en hel vägg och ändå målade hon den på bara 5 dagar för att hon visste precis hur hon ville ha den.

Elin berättade att hon ofta skissar först och sedan tar hjälp av tejp för att få till sina raka linjer. Först målade hon människor men sen blev hon mer intresserad av att måla saker som folk inte skulle ”Känna igen” och ha förutfattade meningar om, så då blev det former istället.

Vi arbetade sen i verkstan i konstnärernas anda. Roligt.

                                 Idag blev jag bara så lycklig när jag städade efter en dags Konstverkstad och  återigen ser lysande arbeten av barn i 7 till 12 års åldern. Det är faktiskt fantastiskt vad som skapas här i verkstan. Inte hela tiden förstås, men ändå så är förvånansvärt mycket på den korta tid vi ändå arbetar och med nya direktiv från mig hela tiden: resultaten så intressanta! De som någon gång undervisat känner säkert igen dig i den här känslan att ge en instruktion och i det allmänna tumultet som ofta infinner sig runt barn, undra om de tog in något överhuvudtaget. Och sedan inse att de verkligen tagit till sig vad vi pratat om och mer än så: de hittar egna förnurliga tolkningar och lösningar! Jag är så stolt. 

Nu har vi haft en 4dagars verkstad för 7 till 13 åringar där många av deltagarna varit med ända från starten 2014. Va roligt vi har haft och vad mycket vi har hunnit med: och ändå: Idag tyckte jag det kändes som ngn av dagarna bara försvunnit så fort har det gått!

Vi har hursomhelst varit på rundvandring i konsthallen, inspirerats av Björn Evensen till målningar i flera lager, av Christoffer Totte Engvall till patinerade gamla teckningar som blir collage med tillägg av krita och häftklamrar, och av Sadaharu Horio till vikmålningar (en stor gemensam i art-performance på vernissagen idag) samt av Akiko Horio till minimalistiska verk första dagen då regnet höll oss inne och vi klippte, klistrade och skulpterade ”rakt med skevheter”.

 

 

 

 

 

Dessutom har vi tecknat en hel del och skulpterat kroppar och delar av kroppar med tyngd och tyngdpunkter efter rundtur i skulpturparken.

Fina dagar. Älskade deltagare. Vilken energi ni ger!

I två dagar har vi nu haft verkstad för yngre barn: 3-6 år. En fantastiskt sammansvetsad grupp som genast var med på noterna och gemensamt limmade collage på en stor papiermarché-boll som sedan under vernissagen den 16e juli fick agera fotboll på barnens initiativ.

Vi var och tittade i konsthallen och blev inspirerade av Siri Carléns hemliga rum ”gläntan” till egna skulpturer och ”målade golv” och vi testade egna tecken och påhittade bokstäver på japanskt kalligrafipapper som blir svart när man målar på det med vatten och suddar ut allt man gjort så fort det torkar. Vi målade väder med stora rörelser och kritor och vattenfärg och vi målade med händerna vilket var väldigt skoj och…ja…geggigt!

Lördagen 13 juli avslutades 3-dagarsverkstan där vi målade lager-på-lager målningar inspirerade av Björn Evensens utställning.

Vi hann med en hel del under våra 3 dagar. Bland annat vik-målningar inspirerade av Sadaharu Horio, Hårmålningar (ett hårstrå under ett papper och grafitkrita som målades över- blir en häftig effekt!) inspirerade av Pi Eriksson och rörelsemålningar i tusch.

Sista dagen målade vi av varandra som djur inspirerade av Caiza Con Zeipels ”Dog”. Denna gång med vattenfärg! Det blev roliga resultat i gränslandet människa-djur.

Känns så märkligt när det redan är slut efter tre dagar.

Här lite tips om hur man tar hand om sina skulpturer i skulpturlera gjorda hos oss:

Att bevara figurer gjorda i skulpturlera (Chamotterad Fylelera från Lokatta keramik i Barlingbo):

 Innan ni gör något mer med era figurer, låt dem torka helt, kanske kan det ta upp emot 14 dagar. Sen kan man antingen 

bränna dem i en keramikugn vid ca 1000-1280 grader C. Eller om man inte har tillgång till ugn

Kan man (tillsammans med föräldrar) pensla dem med en blandning av kokt linolja och lacknafta 50/50. Lacknaftan dunstar ju bort efter ett tag, är bara för att oljan ska suga in bättre man kan pensla flera gånger tills de ”mättats”, efter det håller de mycket bättre.. Principen är ju annars att så länge man inte bränner lera i keramikugn kan man alltid blöta upp leran igen med vatten och få den ( med lite tålamod) som den var från början.

Torkad lera -oljad eller ooljad- kan ni måla och lacka med tex vattenfärg el akrylfärg och lack . Det går alltså bra att spara lera varken oljad eller bränd, men den är förstås skörare då.

 

 

 

 

Efter några dagars uppehåll är det dags för konstverkstan att öppna sina portar igen. Nu är det 6-12 åringar som i 3 dagar ska inspireras av pågående utställningar under ledning av mig Nanna Nore och Annie Holm som började sin första dag idag som pedagog i konstverkstan. (Felicia Sjögren som varit assistent under de första verkstäderna är nu iväg och skriver på sin bok.)

Efter en stund av presentation och namnlek tog vi en lång tur i Konsthallen som avslutades i Björn Erling Evensens utställning. Deltagarna imponerades av hur länge han har arbetat som konstnär och så funderade vi över titeln på utställningen. ”Klarheten är det största mysteriet”. Kanske är det svårt att bli klar och tydlig sa någon. Kanske är det det svåraste.

Sen gick vi tillbaka till gräsmattan utanför verkstan där vi hade dukat upp en duk på marken med träpannåer. På dem serverade vi massor av färg och också sand och gjorde första lagret i varsin målning som vi ska fortsätta på de närmsta dagarna.

Efter paus arbetade vi med skulpturer. Alla fick arbeta utifrån en känsla som ”glad”, ”nyfiken” ”arg” och sen välja material efter vad som passade

Oj!

Dagarna bara rusar förbi nu och jag hinner inte berätta om allt!

I lördags hade vi sommarens stora vernissage i Japanskt tecken med inte mindre än 4(!) utställare varav 2 var japanska, Akiko Horio och Sadaharu Horio, samt en hemkommen från utställning i japan: gotländska Barbro Lomakka. Dessutom har vi för första gånge glädjen att presentera Pi Eriksson som utställare med sin utställning ”Abstrakta infall”.Det var MYCKET folk, och även många intresserade i konstverkstan, där vi dels försökte skapa fält med pappersblommor likt Barbro Lomakkas japanska vävar, och dels provade på ”Vikt konst” inspirerade av Sadaharu Horios rum.

Sedan följde 3 intensiva dagar med konstverkstäder för de allra minsta (2-6 år) samt de större barnen (10 år och uppåt).

På tisdagen höll vi nu avslutning på två verkstäder och två vernissager, en klockan 12 och en klockan fyra. Först ut var de mindre barnen som hade gjort en gemensam skulptur av plastskräp, rörelsemålningar, och små hemliga rum med skulpturer, inspirerade av Siri Carléns ”Gläntan” i den fasta utställningen. Vi hann också med att titta på utställningarna. Så underbart att höra dessa små röster som säger ”Hurra! Vi skall gå till konsthallen!” eller ” Jag skulle vilja flyga upp till taket för att titta på konsten!” ( i Sadaharu Horios rum i skulpturgalleriet). Underbart arbete, vilken energikick.

 

 

 

Då gick det lugnare till på eftermiddagen med de större barnen men energin saknades verkligen inte. Här ville ingen egentligen ta paus och föräldrarna uppmanades att ta en titt i konsthallen och kolla en speciell tavla; ” För den måste vi bara köpa!”. Det var inte så lätt att öppna upp för vernissage heller för alla arbetade in i sista stund och ingen verkade vilja bli färdig. Så blöt färg och lim på collagen har vi nog aldrig visat upp på vernissage förut! Roligt att få visa upp även foton på en vernissage också.