Barnens Konstverkstad på Körsbärsgårdens Konsthall och Skulpturpark
Experimentverkstad för barn och unga i direktkontakt med utställande konstnärer @barnens.konstverkstad
Här uppdaterar vi hela tiden arbetet som görs i Konstverkstan och i projektet Konst och kunskap, ibland hamnar ett inlägg både i denna kategori och i kategorin ”konstövningar”
En tvådagars work shop fylld av upptäckarglädje. Vi målade med händer, tecknade av varandra och skulpturer i trädgården och gjorde skulpturer av spillbitar och collage av våra handmålningar och teckningar.
( Maria Kihlberg arbetar på Körsbärsgårdens konsthall sedan förra sommaren och är en erfaren pedagog som till hjälp hade Stella Nordlund som är med för tredje sommaren och Filippa Nordlund som gjorde debut som assistent i konstverkstan).
I fyra dagar har vi arbetat med lite äldre barn, 9 år och uppåt med mycket fokus på teckning faktiskt. Vi började med det, för att värma upp dag 1, bland annat fick deltagarna rita av varandra men också rita en teckning efter den andres beskrivning av en förlaga. Det var spännande. Hur tolkar man en bild och hur uppfattar man en beskrivning? Sen tittade vi på Helene Billgren och Stefan Uhlinders utställning BUsummer 2023 som fick prägla hela verkstan lite. Alla fick testa mönsterrapport och måla med inspiration av utställningen. Dag två hade vi Petter Hellsing som gäst. Vi tittade på hans utställning Handen andas med världen och pratade om att idéer kommer när man sitter och arbetar och att hjärnan blir smset av handarbete eftersom det är ganska komplicerat. Sen gick vi in i verkstan och testade att väva själva och vi kan skriva under på att det inte var så enkelt, men kul!
Dag 3 arbetade vi med måleri inspirerade av konsten i samlingarna. Vi började med en lång tur i skulpturparken och utställningarna där vi också jobbade med att skissa av skulpturer på tid. En övning i att iaktta och ta snabba beslut. Roligt att måla med akrylfärg. Alla hjälpte också till med nya bokstäver till vår skylt som kapsejsat i blåsten.
Sista dagen tittade vi på Ludi Leiva, A Home is A Portal, pratade om utställningen och skissade tecknade på temat ”hem”. Vi testade också självporträttsttyck från en spegel och några gjorde tredimensionella teckningar inspirerade av Helene Billgren. En väldigt rolig verkstad trots det stökiga bråkiga vädret som gjorde sitt bästa för att störa oss( vi flyttade in i gamla verkstan i två dagar pga av blåsten) , och jag är så imponerad av barnen/ ungdomarnas arbete. Inga problem att få till koncentrationen i den här gruppen!
Vi slutade med en liten ljudperformance och vernissage.
Wow så roligt! Två konstnärer på besök i verkstan under 4 dagar och både små och större barn fick jobba i deras anda. Härliga dagar och fin upptakt till Ludi Leivas vernissage den 1 juli.
Wow! Vilka dagar. 4 stycken förmiddagar har vi arbetat ihop med Helene Billgren och Stefan Uhlinder och inspirerats av deras utställning BUsummer2023.
Vår första dag i verkstan var ju deras vernissagedag så efter lite inledande ritövningar berättade de lite om sin utställning inne i konsthallen och den tecknade vi vidare inspirerade av vad vi sett. Dag två fick vi testa olika varianter av att duplicera sin teckning och göra den till ett mönster. Vi kalkerade teckningar med hjälp av fönstren ( dagsljuset utifrån gjorde att vi kunde se igenom pappret) och satte ihop de spegelvända bilderna men vi fick också testa mönsterrapport där Stefan visade hur man kan klippa isär en färdig teckning och sätta ihop den lite tvärtom för att undvika tomma rutor i mönstret.
Tack till Stefan och Helene! Det var jättekul att arbeta med er.
Dag tre startade vi med lite snabba skisser nere i skulpturparken och sen inspirerades vi av Judith Dekker till att göra små träskulpturer ( från restbitar från Hoburgs byggtjänsts snickeri: tack för sponsringen!) som vi färgsatte efter de dominerande färgerna i våra hem.
Vi fortsatte på skulpturtemat och arbetade i Helene Billgrens anda vidare med teckningar till att med knycklande, vikningar och sammanfogningar skapa nya konstverk.
Den sista dagen ägnade vi åt Petter Hellsings utställning ”Handen andas med världen”. Då vi också pratade om att avancerat arbete med händerna gör oss smarta. Vi fick själva testa att väva med ull , bast, garnrester från Gotlands spinneri ( tack för sponsringen!) och snörskräp från stranden, och göra våra egna vävkonstverk. En av våra elever vars funktionsnedsättning sätter käppar i hjulet för finmotoriken tog den här uppgiften till en helt ny nivå. Vävens trådar fick färg och förutom tråd och ull vävdes strandfynd och annat in till ett expressionistiskt verk i sann GUTAI- anda. Jag är så tacksam för våra kreativa elever som ständigt är med oss och utvecklar undervisningen uppgifterna till att bli bättre och bättre! Vi lär oss av er.
I två dagar har konstverkstan arbetat med årskurs 3 på Fole skola med Miljö, Klimat och konst och wow vad de har skapat fina verk!
4 grupper fick ta sig an ämnena
Mat och klimat
Mångfald
Havet och problemen när vi människor övergöder och skräpar ner
och Skräp
och här bilder från den fina utställningen som blev!
Nu avslutar vi vårt treåriga projekt med Allmänna arvsfonden. Många veckors inställt arbete orsakat av pandemin beviljade en månads förlängning av projektet men nu är även den över. I första hand har nu Kulturrådet säkrat en förlängning så att vi kan fortsätta med allt spännande vi gör fram till sommaren, och givetvis under tiden söka vidare finansiering. Att kommunicera samtida miljöforskning till barn och unga och processa det genom skapande har under dessa tre år växt i betydelse tycker vi. Klimatfrågan är mer brännande än någonsin och det är omöjligt att inte ha med den i tankarna även som konstinstitution. Vi anser att konsten och konstnärer har en viktig röst i omställningen vi står inför och att barn och unga mer än någonsin behöver skapandet och kreativiteten som ett verktyg i vår osäkra värld.
Under hösten har vi sammanfattat både året och projektet i vårt magasin som snart finns att köpa (och delas ut gratis till alla medlemmar: bli medlem du med!) och nu fortsätter våra samarbeten med t.ex. Uppsala universitet, Naturum Gotland och Dyslexikraft samt med skolorna givetvis, för att vidareutveckla arbetet. Vi har massor av idéer, många som vi fått under dessa fantastiska projektår och drömmer om en framtid där konsthall och pedagogik har en grundfinansiering som gör att vi kan arbeta vidare med en liten stab utan rädslan att hela tiden behöva lägga ned verksamheten, men istället fokusera på att nå ut till så många barn och unga (och vuxna) som möjligt i ambitionen att få människor att tänka och handla kreativt med hjärta och hjärna.
Tack Allmänna Arvsfonden för Konst och kunskap- allt kan hända!
(och fortsättning följer….)
Nanna Nore, verksamhetschef, pedagogik
På Malmö Konsthall
50 konstnärer i en samlingsutställning! Vad man kan säga om denna utställning på Malmö konsthall som konsverkstan besöker i november är att den verkligen brer ut sig som ett fält! Och man behöver tid att stanna upp och se. Sigrid Holmwoods målningar på tyg berättar om en kvinnor som brändes som häxor för att ha orsakat storm så att kung Jakob VIs bröllop blev försenat. Hon målar med växtfärg. Efter att ha sugits in i det orimliga i denna historia och svulstigheten i Sigrids måleri rycker jag loss mig själv: det är ju minst 49 konstverk till som vill ses i rummet! Som de neddragna rullgardinerna med texten ”Jag vill inte” av Anita Christoffersson. Charlotte Walentin stilrena tygshok som en slags arkitektur i rummet. Spännande målningar av Julia Selin och Helen Haskasis där om den förra utforskar köttet och blodet är den senare nere i undervegitationen i naturen. Mattias Eliasson har gjort en installation av knäckebröd.
Sönerna blir genast nyfikna på Sergio Augustos glada färger och myller av figurer, ett av verken är en liten TV med plats för någon att sitta inuti:- får man gå in där? Jag stövar länge runt Johan Nahojs konstverk med inbjudna konstnärer i olika hyllsystem utspridda över rummet. Själv står konstnären inne i verkstan idag. Här får alla pröva på att göra egna tredimensionella konstverk med pinnar och trästumpar i olika storlek och längd, lim och vattenfärg. Enkelt och genialt och väldigt trevligt i Malmö konsthalls rymliga verkstad. Här inne hänger också häftig konst på väggarna, det visar sig att de är från ett pedagogiskt projekt på ett LSSboende. Hatten av för pedagoger och amatörkonstnärer!
Tillbaka ut i salen vågar vi oss till slut in i videoinstallationerna. Astrid Göranssons koltecknade historia om sin kvinnliga släkt vibrerar av liv i kolets ständiga rörliga bild. Rasmus Ramö Streiths Lådskapelse har ljud som skrämmer 5åringen men väl därinne konstaterar han tryggt -”det är fejk”. Videon som visas är kornig och ”gammal”. En man går upp för en trappa och försvinner. Två äldre män går tillsammans fram till en soffa, sen börjar den ena plötsligt strypa den andre som på överenskommelse. Vi backar ut igen. Det här är läskigt på ett sätt som det blir när vuxna har tappat greppet.
Går det att få en helhet? Vi sätter oss och funderar på bänkarna vid Carola Grahns döende träd i mitten av salen med klockor och jojk i ett svagt ljudspel. Nja, helheten spretar. Snarare väcks nog en nyfikenhet. På alla dessa konstnärsskap som vi ser ngt eller några få verk av. Så tack för smakproven Malmö konsthall!
CCLsummit
I tre dagar har två examinerade klasser från Julie´s Bicycles internationella utbildning till Creative Climate Leader, nämligen CCL Scandinavia, haft ett symposium/konferens på Sigtunastiftelsen nära Stockholm. Julie´s Bicycle är internationell idiell organisation som utgår från Storbritannien och hjälper kulturbranchen med omställning. I Sverige har Postkodstiftelsen generöst finansierat utbildningen för Scandinaviska klimatledare i två omgångar, 2021 (bara Sverige) och nu 2022 (Norden).
Vår pedagog, Nanna Nore gick utbildningen under våren ihop med representanter från det fria kulturlivet men också bl.a. Danske Ensembler, Orkestre og Operainstitutioner, Aalto University, Finland, Katrineholms kommun, Helsinki Art Museum, Moderna muséet, Färgfabriken, Bæredygtig Scenekunst NU, Danmark, Klimakultur SA, Norge, ASSITEJ Sweden, Regionteater Väst m.fl.
Under konferensens dagar diskuterade deltagarna vad ett klimatledarskap är, hur det bör se ut i en föränderlig framtid hur de nu går vidare med klimatledarskap i sina olika fält i Skandinavien och världen. Men också en hel del andra ämnen knutna till kultur och klimat. Kulturinstutitioner hör kanske inte till de största utsläpparna i vårt samhälle, men har mycket att jobba på även vi och framförallt så märks det vi gör på ett annat sätt än andra företag. Människor påverkas av oss, både av konsten vi förmedlar givetvis men också av hur våra organisationer sköts och här har vi en makt och ett ansvar. Dag 3, den 2 november, hölls öppna paneldiskussioner bl.a. med musikframträdanden av CCLalumni under titeln Arts and Culture at the Heart of Climate Action.
Forskning från bla Stockholm Resiliance Centre har visat att stora förändringar i samhället sker först när kulturen är en bärare av budskapet. Därför är kultur en vital del av att ställa om samhället i klimatkrisen vi lever i just nu. Även om veckorna just nu är fulla av ganska tunga besked och utvecklingen går för trögt och ibland åt fel håll lämnar vi den här summiten sträkta. Det finns definitivt hopp, bara i dessa människors samlade kunskap och vilja ligger en enorm sprängkraft så förändring kan ske!
29 oktober öppnade Moderna museets nya utställning Skymningsland. Körsbärsgården var där på pressvisning några dagar innan och fick en inblick i utställningen.
Utställningen försöker fånga något i den omställningstid vi lever i. Skymningen får stå för tiden då allt kan hända, både det övernaturliga och det oväntade. Tiden innan katastrof eller en ny världsordning.
Nytt för denna utställning var att moderna museet prövade ett nytt grepp i att försöka minimera frakt av konst. Både som kostnad och som klimatavtryck. Det har lett till att tex Ingrid Ogenstedt gjort sina enorma konstverk på plats. Materialet till ”Towers”, två jättelika torn i vass, är visserligen hittransporterat från Jylland, men leran i ”Organ” kommer från Hyllie. Under två veckor har de växt fram i rummet. Inspirationen kommer från bl.a. byggteknik i Tibet, där åttuddiga torn som dessa kunnat stå stabilt i bergstrakter i upp till 2000 år. Mina konstverk blir på så vis både jättelokala och jätteglobala” säger Ingrid.
Anna Ling inspirerades av de försvinnande ålgräsängarna i sin barndoms västkust. Vad gör klimatförändringar och övergödning med våra kusttrakter. Anna fångar vattenytansspeflingar i stora tuschmålningar på tyg.
Anna Ling
Medan Isabelle Andriessen (utbildad på Malmö konsthögskola)s stora skulpturer (också uppbyggda på plats med ett eget kylsystem som kommer att orsaka svettdroppar på skulpturen) har en inbyggd förändring som sätts igång vid vernissage. Medan formen minner om både maskin och kropp, i metall och keramik, kommer kemiska kristaller så småningom, med hjälp av den ”svettande” skulpturen orsaka rostiga sår på den skinande metallen och påväxt på keramiken och få den att förändras efterhand. ”Att göra det materiella kroppsligt och fysiskt. Det intresserar mig. Vad är vad i en tid när människokroppen har mer och mer syntetiska material i sig i form av lagningar eller nanoplaster i blodomloppet”. Säger Andriessen.
Ida Persson har gjort sin hittills högsta duk för utställningen. Anticipator är 3,8 m hög. Hon kom resande med den på tåget i en rulle. Hennes exakta släta måleri minner om monumentala fasader eller apparater, i detta fall kanske om en robotliknande befriare eller förgörare. Men linjerna har en darrande rörelse. Varje penseldrag är gjort för hand och tittar man närmare vibrerar verket av detta hantverk. Ida bor i Ystad där hon också är född.
Stina Sijljings verk med ingraverat silver i ett stycke alm är en fundering kring livets skörhet, den markerade årsringen är den 27e, vid samma ålder som hennes son tog sitt liv.
Aernout Mik, Sandra Mujinga, Jonas Staal och Yael Bartana deltar med videoinstallationer. Jonas Staals reflektion över klimatpropaganda och Bartanas långa verk ”Two minutes to Midnight” skickar oss rakt in i klimatångesten om vi tvekat om temat i utställningens andra verk. Men här höjs också en röst om behovet av nya system för att möta vår framtid och konsten blir politisk. Ta dig till Moderna museet i Malmö och titta själv om du har möjlighet, och se till att ha god tid på dig för att hinna se även vidoverken.
21 oktober:
Vår andra samarbetsdag med Naturum gick i skogens tecken. Vi ställde upp att medverka på ”Lilla skogens dag” med vår pedagog Nanna. Idén här var att försöka göra skogen levande för elever ur årskurs 6 genom olika stationer där de fick höra om: Naturvetenskaps skogen, Industriella skogen, Den Kulturella skogen med sagor och sägner och den Friluftsskogen, den upplevelsebaserade skogen. Nanna klev den lite överstressade upplevelseknarkande friluftsmänniskan som hann prata med eleverna exakt 2 minuter på Friluftsstationen innan hon skulle hetsa vidare, för att sedan förvandlas till Bysen och agera i Kulturskogens sagoberättande Kalle Brobäck. Det hela knöts ihop med att alla elever fick i uppgift att rita sig själv som träd, nu när de lärt sig om olika egenskaper, användningsområden och favorithabitat träden har; vilket träd skulle de vara om de var träd?
Roligt att vara i skogen!
