Avslutning av ett projekt

Nu avslutar vi vårt treåriga projekt med Allmänna arvsfonden. Många veckors inställt arbete orsakat av pandemin beviljade en månads förlängning av projektet men nu är även den över. I första hand har nu Kulturrådet säkrat en förlängning så att vi kan fortsätta med allt spännande vi gör fram till sommaren, och givetvis under tiden söka vidare finansiering. Att kommunicera samtida miljöforskning till barn och unga och processa det genom skapande har under dessa tre år växt i betydelse tycker vi. Klimatfrågan är mer brännande än någonsin och det är omöjligt att inte ha med den i tankarna även som konstinstitution. Vi anser att konsten och konstnärer har en viktig röst i omställningen vi står inför och att barn och unga mer än någonsin behöver skapandet och kreativiteten som ett verktyg i vår osäkra värld.

Under hösten har vi sammanfattat både året och projektet i vårt magasin som snart finns att köpa (och delas ut gratis till alla medlemmar: bli medlem du med!) och nu fortsätter våra samarbeten med t.ex. Uppsala universitet, Naturum Gotland och Dyslexikraft samt med skolorna givetvis, för att vidareutveckla arbetet. Vi har massor av idéer, många som vi fått under dessa fantastiska projektår och drömmer om en framtid där konsthall och pedagogik har en grundfinansiering som gör att vi kan arbeta vidare med en liten stab utan rädslan att hela tiden behöva lägga ned verksamheten, men istället fokusera på att nå ut till så många barn och unga (och vuxna) som möjligt i ambitionen att få människor att tänka och handla kreativt med hjärta och hjärna.

Tack Allmänna Arvsfonden för Konst och kunskap- allt kan hända!

(och fortsättning följer….)

Nanna Nore, verksamhetschef, pedagogik

Öja skolas teckningar över miljöproblem och lösningar

Konstverkstan besöker: I staden växer ett fält 

På Malmö Konsthall

50 konstnärer i en samlingsutställning! Vad man kan säga om denna utställning på Malmö konsthall som konsverkstan besöker i november är att den verkligen brer ut sig som ett fält! Och man behöver tid att stanna upp och se. Sigrid Holmwoods målningar på tyg berättar om en kvinnor som brändes som häxor för att ha orsakat storm så att kung Jakob VIs bröllop blev försenat. Hon målar med växtfärg. Efter att ha sugits in i det orimliga i denna historia och svulstigheten i Sigrids måleri rycker jag loss mig själv: det är ju minst 49 konstverk till som vill ses i rummet! Som de neddragna rullgardinerna med texten ”Jag vill inte” av Anita Christoffersson. Charlotte Walentin stilrena tygshok  som en slags arkitektur i rummet. Spännande målningar av Julia Selin och Helen Haskasis där om den förra utforskar köttet och blodet är den senare nere i undervegitationen i naturen. Mattias Eliasson har gjort en installation av knäckebröd.

Sönerna blir genast nyfikna på Sergio Augustos glada färger och myller av figurer, ett av verken är en liten TV med plats för någon att sitta inuti:- får man gå in där? Jag stövar länge runt Johan Nahojs konstverk med inbjudna konstnärer i olika hyllsystem utspridda över rummet. Själv står konstnären inne i verkstan idag. Här får alla pröva på att göra egna tredimensionella konstverk med pinnar och trästumpar i olika storlek och längd, lim och vattenfärg. Enkelt och genialt och väldigt trevligt i Malmö konsthalls rymliga verkstad. Här inne hänger också häftig konst på väggarna, det visar sig att de är från ett pedagogiskt projekt på ett LSSboende. Hatten av för pedagoger och amatörkonstnärer!

Tillbaka ut i salen vågar vi oss till slut in i videoinstallationerna.  Astrid Göranssons koltecknade historia om sin kvinnliga släkt vibrerar av liv i kolets ständiga rörliga bild. Rasmus Ramö Streiths Lådskapelse har ljud som skrämmer 5åringen men väl därinne konstaterar han tryggt  -”det är fejk”. Videon som visas är kornig och ”gammal”. En man går upp för en trappa och försvinner. Två äldre män går tillsammans fram till en soffa, sen börjar den ena plötsligt strypa den andre som på överenskommelse. Vi backar ut igen. Det här är läskigt på ett sätt som det blir när vuxna har tappat greppet.

Går det att få en helhet? Vi sätter oss och funderar på bänkarna vid Carola Grahns döende träd i mitten av salen med klockor och jojk i ett svagt ljudspel. Nja, helheten spretar. Snarare väcks nog en nyfikenhet. På alla dessa konstnärsskap som vi ser ngt eller några få verk av. Så tack för smakproven Malmö konsthall!

Vi har en utexaminerad Kreativ Klimatledare som pedagog!

CCLsummit

I tre dagar har två examinerade klasser från Julie´s Bicycles internationella utbildning till Creative Climate Leader, nämligen CCL Scandinavia, haft ett symposium/konferens på Sigtunastiftelsen nära Stockholm. Julie´s Bicycle är internationell idiell organisation som utgår från Storbritannien och hjälper kulturbranchen med omställning. I Sverige har Postkodstiftelsen generöst finansierat utbildningen för Scandinaviska klimatledare i två omgångar, 2021 (bara Sverige) och nu 2022 (Norden).

Vår pedagog, Nanna Nore gick utbildningen under våren ihop med representanter från det fria kulturlivet men också bl.a. Danske Ensembler, Orkestre og Operainstitutioner, Aalto University, Finland, Katrineholms kommun, Helsinki Art Museum, Moderna muséet, Färgfabriken, Bæredygtig Scenekunst NU, Danmark, Klimakultur SA, Norge, ASSITEJ Sweden, Regionteater Väst m.fl.

Under konferensens dagar diskuterade deltagarna vad ett klimatledarskap är, hur det bör se ut i en föränderlig framtid hur de nu går vidare med klimatledarskap i sina olika fält i Skandinavien och världen. Men också en hel del andra ämnen knutna till kultur och klimat. Kulturinstutitioner hör kanske inte till de största utsläpparna i vårt samhälle, men har mycket att jobba på även vi och framförallt så märks det vi gör på ett annat sätt än andra företag. Människor påverkas av oss, både av konsten vi förmedlar givetvis men också av hur våra organisationer sköts och här har vi en makt och ett ansvar. Dag 3, den 2 november, hölls öppna paneldiskussioner bl.a. med musikframträdanden av CCLalumni under titeln Arts and Culture at the Heart of Climate Action.

Forskning från bla Stockholm Resiliance Centre har visat att stora förändringar i samhället sker först när kulturen är en bärare av budskapet. Därför är kultur en vital del av att ställa om samhället i klimatkrisen vi lever i just nu. Även om veckorna just nu är fulla av ganska tunga besked och utvecklingen går för trögt och ibland åt fel håll lämnar vi den här summiten sträkta. Det finns definitivt hopp, bara i dessa människors samlade kunskap och vilja ligger en enorm sprängkraft så förändring kan ske!

Konstverkstan besöker: Skymningsland

29 oktober öppnade Moderna museets nya utställning Skymningsland. Körsbärsgården var där på pressvisning några dagar innan och fick en inblick i utställningen.

Utställningen försöker fånga något i den omställningstid vi lever i. Skymningen får stå för tiden då allt kan hända, både det övernaturliga och det oväntade. Tiden innan katastrof eller en ny världsordning.

Nytt för denna utställning var att moderna museet prövade ett nytt grepp i att försöka minimera frakt av konst. Både som kostnad och som klimatavtryck. Det har lett till att tex Ingrid Ogenstedt gjort sina enorma konstverk på plats. Materialet till ”Towers”, två jättelika torn i vass, är visserligen hittransporterat från Jylland, men leran i ”Organ” kommer från Hyllie. Under två veckor har de växt fram i rummet. Inspirationen kommer från bl.a. byggteknik i Tibet, där åttuddiga torn som dessa kunnat stå stabilt i bergstrakter i upp till 2000 år. Mina konstverk blir på så vis både jättelokala och jätteglobala” säger Ingrid.

Ingrid Ogenstedt, Towers

Anna Ling inspirerades av de försvinnande ålgräsängarna i sin barndoms västkust. Vad gör klimatförändringar och övergödning med våra kusttrakter. Anna fångar vattenytansspeflingar i stora tuschmålningar på tyg.

Anna Ling, Zostera Marina

Anna Ling

Medan Isabelle Andriessen (utbildad på Malmö konsthögskola)s stora skulpturer (också uppbyggda på plats med ett eget kylsystem som kommer att orsaka svettdroppar på skulpturen) har en inbyggd förändring som sätts igång vid vernissage. Medan formen minner om både maskin och kropp, i metall och keramik, kommer kemiska kristaller så småningom, med hjälp av den ”svettande” skulpturen orsaka rostiga sår på den skinande metallen och påväxt på keramiken och få den att förändras efterhand. ”Att göra det materiella kroppsligt och fysiskt. Det intresserar mig. Vad är vad i en tid när människokroppen har mer och mer syntetiska material i sig i form av lagningar eller nanoplaster i blodomloppet”. Säger Andriessen. 

Curator Joa Ljungberg och Isabelle Andriessen framför hennes konstverk

Ida Persson har gjort sin hittills högsta duk för utställningen. Anticipator är 3,8 m hög. Hon kom resande med den på tåget i en rulle. Hennes exakta släta måleri minner om monumentala fasader eller apparater, i detta fall kanske om en robotliknande befriare eller förgörare. Men linjerna har en darrande rörelse. Varje penseldrag är gjort för hand och tittar man närmare vibrerar verket av detta hantverk. Ida bor i Ystad där hon också är född. 

Ida Persson, Anticipator

Stina  Sijljings verk med ingraverat silver i ett stycke alm är en fundering kring livets skörhet, den markerade årsringen är den 27e, vid samma ålder som hennes son tog sitt liv.

Aernout Mik, Sandra Mujinga, Jonas Staal och Yael Bartana deltar med videoinstallationer. Jonas Staals reflektion över klimatpropaganda och Bartanas långa verk ”Two minutes to Midnight” skickar oss rakt in i klimatångesten om vi tvekat om temat i utställningens andra verk. Men här höjs också en röst om behovet av nya system för att möta vår framtid och konsten blir politisk. Ta dig till Moderna museet i Malmö och titta själv om du har möjlighet, och se till att ha god tid på dig för att hinna se även vidoverken.

Two Minutes to Midnight av Yael Bartana

Skogens dag med Naturum

21 oktober:

Vår andra samarbetsdag med Naturum gick i skogens tecken. Vi ställde upp att medverka på ”Lilla skogens dag” med vår pedagog Nanna. Idén här var att försöka göra skogen levande för elever ur årskurs 6 genom olika stationer där de fick höra om: Naturvetenskaps skogen, Industriella skogen, Den Kulturella skogen med sagor och sägner och den Friluftsskogen, den upplevelsebaserade skogen. Nanna klev den lite överstressade upplevelseknarkande friluftsmänniskan som hann prata med eleverna exakt 2 minuter på Friluftsstationen innan hon skulle hetsa vidare, för att sedan förvandlas till Bysen och agera i Kulturskogens sagoberättande Kalle Brobäck. Det hela knöts ihop med att alla elever fick i uppgift att rita sig själv som träd, nu när de lärt sig om olika egenskaper, användningsområden och favorithabitat träden har; vilket träd skulle de vara om de var träd?

Roligt att vara i skogen!

Workshop med Högbyskolan

I tre dagar har vi träffat alla i årskurs åtta samt 7-9an på Högbyskolan i Hemse med en workshop i samarbete med Dyslexikraft- Världen bortom orden. Nanna Nore och Karin Lind var på plats ute i skolan

Vi utgick från både ordförståelse och kimatforskning och gjorde utflykter (olika för varje grupp) till mataffären, biblioteket, gatorna i Hemse. Vad kunde man få redan på? Vad kunde man förstå? Togs det hänsyn till klimatet i affären? Vilka ord fanns i böckerna på biblioteket om klimatkris och forskning. Efter insamlande återvände vi till klassrummet och skapade collage utifrån vad vi hade sett eller saknade. Promenaden fram och tillbaka kunde också vara viktig. Vad lade vi märke till där? Vad ser vi varje dag? Vad upptäcker vi för första gången? Att vara dyslektiker innebär ofta att man ser på ett annorlunda sätt. I många fall kan det vara besvärligt men ibland är det också en tillgång visar det sig. Hur upplever du din omgivning? Tycker du samhället runt omkring dig är stöttande och kommunikativt med information till dig? Kan krånglig fakta, som kanske klimatfakta kan vara, göras med självklar och lättillgänglig?

Havdhem vernissagedag

Tillbaka till Havdhemsskola har vi nu haft vernissage med alla i förskoleklassen och 1ans collage. Alla fick ställa sig inför hela klassen två och två och presentera sina konstverk och så försökte vi alla berätta vad vi såg i konsten. Spännande både att lyssna och prata! Och vilka fina miljöcollage det blev.

Strandskogen med Naturum Gotland

Blogginlägg okt-nov

Ojojoj vad mycket som har hänt på sistone. Och så strejkade bloggen samtidigt. Men nu har jag nog fått ordning på det hela och ska publicera en hel del vilande inlägg. Nu ska vi försöka ta det i rätt ordning här:

Vårt första samarbete med Naturum: Strandskogen.

TerraNovaskolans 6:or i skogen, på konsthallen och tillbaka på skolan

4 oktober: En sån underbar dag! Heldag med TerraNovaskolan idag i ett samarbete med Naturum där vi började med sinnesvandring i strandskogen (där alla fick titta noggrant på omgivningen i lupp, lyssna, lukta, känna och smaka på skogen) och trädblindbock samt underbar lunch på Austre strand och sedan fortsatte till Körsbärsgårdens konsthall och Lars-Olof Loelds utställning ”SubRosa -Strandskog Solnedgång” på eftermiddagen. Medan den ena halvan av klassen var inne och tittade i konsthallen fick den andra halvan i uppgift att rita av träd. De som de hade sett tidigare i skogen, från minnet, eller träd de hittade i skulpturparken. Sen pratade vi om förenklingar, om att hitta essensen i en form (som ett träd) rita ut riktningar och bara spara det allra viktigaste i sitt intryck. Eleverna fick prova att göra sådana skisser också. Hela dagen var det strålande väder och vi är supernöjda med denna första dag i Körsbärsgårdens och Naturums nya samarbete.

6e och 17e oktober

Två dagar har nu jag, Körsbärsgårdens pedagog Nanna, rest ut till Terra Novaskolan istället för att de kommer till oss. Vi har arbetat utifrån elevernas trädskisser och gjort skulpturer i målade wellpappsremsor och lim på en träklossbas. Alla jobbade på jättefint och det blev ett gäng väldigt fina skulpturer. Den tredje dagen vi sågs tittade vi på bilderna eleverna hade tagit med lupp. Riktiga konstverk de med även om det var knepigt att få till skärpan ute i skogen. Alla i klassen fick i uppgift att snabbt fundera över ett miljökonstverk/utställning som på något sätt skulle belysa ett problem de såg som viktigt. Vi fick sedan en genomgång av jätteintressanta (imaginaära) konstverk samtidigt som vi hade vernissage på skulpturerna. Svårt men viktigt att våga vara i fokus ibland och prata inför hela klassen, wow: Terra Novas 6or, ni har varit fantastiska! Tack för fint samarbete!