Efterlängtat besök hos Särskolegymnaiset i Visby

Som vi har planerat och skjutit upp planerat och skjutit upp på grund av Covid-19 pandemin. Via mail och bilder, och inlägg här på bloggen med intervjuerna med Hanna Nathaniel från KTH har vi ändå försökt hålla kontakten och så äntligen idag var jag och besökte gymnasiesärskolan under en heldag iVisby. Vi började på norderstrand, där vi tittade på släken på stranden och samlade med oss i stora glasburkar. Så vacker tången var! Wow. Vi blev helt tagna. Och lugna och harmoniska därnere på stranden i vågornas lugna rassel.

Sedan åkte vi tillbaka till skolan och målade. Först en stor gemensam målning som vi gjorde med händerna. Det är en bra uppvärmning för det är så befriande att få färg mellan fingrarna tycker jag, och eleverna gillade det också, som tur var eftersom de alla blev ganska kladdiga. Vi gjorde handavtryckssläke på tavlor som det senare fick växa påhittade växter ur.

Och sen målade och ritade vi av våra fynd från stranden. Akvarellfärg och mycket vatten blev ett bra verktyg, men även oljepastellkritor.

Vi prövade också att sänka ner gulbrun tång i kokhett vatten: då blev den knallgrön!

Under arbetets gång föddes ide´er om att måla med släke, både som färg eller som pensel, att göra frottage, att göra släkekollage och att pressa tången. Etc. etc. Vi måste helt enkelt fortsätta arbetet.

Arbetet med skolorna i full gång! Tjelvarskolan och Öja skola.

Igår var jag inne och besökte Tjelvarskolans tvåor i Visby. Vi ska ses sammanlagt tre gånger och det här var första besöket. Vi pratade bl.a. om att iaktta och hur svårt det faktiskt är att rita det man ser och inte det man tror man ser. Sen fick alla måla av varann med lite tillägg, växter som växte ut från figurerna helt enligt elevernas egen fantasi. Vi slutade det hela med att ” bada” några av teckningarna i kaffe och tusch. Så får vi se vad det blir av dem nästa gång.

 

Idag stannade jag på körsbärsgården för Suderbuss dök upp lastad med hela Öja skola! Vilket finbesök! Detta är inte deras första besök hos oss, det är ju vår närmaste skola, men det var ett tag sen sist och vi är så glada att det blev av och att vårt arvsfondsprojekt Konst och kunskap gör det möjligt för eleverna att få en sån här heldag hos oss!
Alla elever delades in i en av tre grupper och sedan fick de i omgångar göra naturbingo på heden( leta olika blommor och djur och spillning för att få en hel rad med kryss), måla med en av tre påståenden som utgångspunkt, nämligen:” vi går alla omkring med havet inom oss”, vi är en del av naturen” samt ” vi är bottendjur i ett lufthav ”.  Detta på temat ” kan man göra konst av miljö?”.
till sist fick de ju även en guidning i konsthallen förstås. En tjej utbrast nere i skulpturparken: ” jag älskar att vara här!” Och vi älskar att ha er här. Med barn lever konsthallen upp. En underbar dag där vädret stod oss bi för en timme efter att eleverna lämnat kom regnet som fallit konstant sen dess. IMG_9092

Sommarens sista konstverkstad med besök av Jennie Olofsson och Östnytt

I tre dagar har vi arbetat med den sista gruppen för i sommar. Som vanligt kunde vi ha hålla på mycket längre men jag är ändå alldeles paff över allt vi faktiskt hann med.

Från första dagens mindre grupper där vi värmde upp med lite vandring  i konsthallen och målande i trädgården: av varandra, i handling.

och så fick alla påbörja designen av en egen kaféstol till något nytt och konstnärligt.

Dag två fick vi besök av konstnären Jennie Olofsson och upplevde tillsammans hennes utställning svart skog: lyssnade, tittade, doftade. En av eleverna föreslog att Jennies tankar varit som långa svarta slingrande grenar eller ormar som letat sig ut ur hennes huvud och tagit form som utställningen. ”Just så” Skrattade Jennie förtjust. Hon förklarade att delar av det utställda föremålen inte är blåst glas (som annars är hennes främsta konstform) men även avtryck av föremål som hon hittat och sen gick vi ut i naturen på heden mitt över Körsbärsgården och letade ”skatter” att göra avtryck på. En brokig samling objekt: lav, trägren, sten, rostig kanna, benbit blev till gipsformar av silikonpasta och sedan gjöt vi föremålen i gips som kunde plockas ut och målas dag nr tre. Mitt i allt detta intensiva arbete som även innebar att måla skog med kol och svart kinesisk tusch så kom Svt Öst och filmade ett inslag med oss! Det sändes redan onsdag morgon

inslag från SVT

Dag tre fick alla också måla ett konstverk som hörde ihop med deras skulptur , göra klart och signera stolarna och skissa snabba porträtt av varandra. Men vi han också med att samla idéer om hur vi kan rädda vår jord på ett enormt klotterplank/konstverk samt pröva på att göra en ljudperformance nere i Eva Kothes utställning ” ta ögonkontakt och håll samtalet igång”.

Jag tror att samtliga deltagare faktiskt fick lov att pröva något nytt ( måla med palettkniv var t.ex en märklig och härlig sak att göra) och så hoppas jag att de också kommer att titta på saker på lite nya sätt efter dessa delvis galopperande timmar tillsammans med nya konstvänner.

Tre dagar i Maria Griniuks anda och stolkonst

Ännu en Konstverkstad är till ända. Denna gång med 12 deltagare mellan 5 och 11 år som följde med i rundvisningar i konsthallen, ritade i parken, fick ( färg) designa sina egna stolar, träffade Maria Griniuk och lärde sig om performance och märkliga elektroniska instrument av henne, fick måla matrester med abstrakt konst i tanken och till slut: Målade människor med Marija Griniuks konst i tanken. Flera stycken vågade på att pröva måla med kniv och strunta i detaljerna. Roligt att se vad de vågade. Det är väldigt ” satisfying” sa en av deltagarna. ” som att man blir nöjd?” Frågade jag . ”Ja, och pirrig!”   Svarade han. Det blir jag med.

Tvådagars verkstad för de yngre med matspill och smådjur som tema

  • Just nu är vi inne i den intensivaste delen av sommaren med allra flest besökare på ön och så även i verkstan. Så nu ligger verkstäderna lite parallell för att hinna med. Idag avslutades en tvådagarsverkstad för åldern 3-6 år. Ett härligt gäng med massor av fart framåt; vi pedagoger fick springa lite för att hinna med i tempot! Vi började att prata om  luften och om konst skulle kunna visa luften på något sätt; av de tankarna blev det en gemensam mobil. Sen, efter en sedvanlig ”uppvärmning” med både kropp och pensel och kritor i sann konstverkstad-anda kom samtalet in på mat som slängs och det ledde, efter att vi tex sett Mattias Källs utställning ”So sad to see you go” till att vi faktiskt målade mat. Väldigt roligt!

Dag två pratade vi lite om vad som händer med maten som slängs och att man faktiskt kan göra jord av den, och om alla småkryp som behövs för det. Vi gjorde egna småkryp och målade med bränt trä:kol, efter att ha sett utställningen ”Svart skog” och till slut band vi ihop början med slutet genom en gemensam målning med sol, gräs, jord blommor vind och regn som fick heta ”vädret”.

Det är underbart vilka samtal vi får ha med dessa mycket unga människor som ändå vet så mycket och ser så mycket. På vägen från komposten hittade de inte mindre än två stora (döda) skalbaggar, som genast fick följa med och vara modeller när vi skulle rita smådjur.

Jag tyckte att vi hann med jättemycket och ändå kan jag tänka mig att just de här deltagarna tyckte att vi kunde fortsatt länge till: i pausen var det svårt att få vissa att gå ifrån målandet för att äta sin frukt. Hoppas ni fortsätter hemma och att vi hjälpte er med nya idéer till skapande!

Konstverkstad i 3 dagar med besök av Daniela Hedman avslutad

IMG_7266

Idag avslutades ännu en konstverkstad med en intern liten vernissage för deltagarna innan alla verk fick plockas ned och tas med hem. Tre dagar har vi arbetat och igår fick vi besök av Daniela Hedman under hela vernissagen vilket ju var en höjdpunkt. Hon var planerad att ställa ut i Konsthallen i år i utställningen Heat energy men eftersom hela utställningen fick skjutas upp visade hon nu bilder på sina verk istället. Inspirerade av hennes konst gjorde vi mobiler eller luftskulpturer som kunde spela med vinden. Roligt att bygga i luften och tänka i höjd och olika dimensioner istället för att sitta stå vid ett bord.

För övrigt arbetade vi med konstverk som lyfte miljöproblem på ngt sätt, det blev både målningar och flygande farkoster och en bubbelplastklänning.

Vi målade svarta skogar efter att ha sett utställningen svart skog och vi skissade människor i rörelse.  Och målade oss själva i konsthallens park som en del i en historia, inspirerade av Pia Ingelses mystiska målningar som alla har en historia att berätta.

Tack alla medverkande: hoppas vi ses snart igen!

Så mycket vackert och så stora problem: precis som det är i världen just nu

IMG_7135 IMG_7168Idag kände jag en sorg när jag såg det tre meter långa underbara hav som konstverkstans deltagare har målat under sin kurs men idag fyllde med plastskräp som de hade med sig. Idén kom från flera håll när vi pratade om vad man kunde göra för konst om miljöproblem och det fungerar precis som jag nog trodde fast värre: en spark i magen när jag inser att precis detta händer här och nu ute i vårt riktiga vackra hav: det är fullt med skräp hela tiden som dag efter dag fylls på! Så hemskt. Vi måste verkligen göra något åt saken.

Den viljan saknas inte hos konstverkstans unga deltagare. Varken hos den vana gruppen som gått eftermiddagar nu i fyra dagar och alltså byggde upp detta plasthavskonstverk vid sidan av skulpturer av hajar och valar med skräp i magen, en installation med vattenburkar där i tur och ordning människa, ko, gris och häst har varsin burk med renare och mindre vatten ju längre från människan vi kommer, eller nybörjargruppen ( i Konstverkstan, inte i konstens värld) som gått två längre förmiddagar i en extrainsatt grupp. De skapade också de konst på miljötema, bla en jättelik vattensköldpadda insnärjd i rep och plast, och en målning av en fabrik med rutchkana för skräp rakt ut i vattnet.

Dag nr 2 på 4-dagarsverkstan hade vi besök av Gunilla Rosenqvist, professor på Uppsala universitet, Campus Gotland, som berättade om fiskdöd och övergödning i haven och svarade på barnens frågor. Men redan innan hennes besök  imponerades jag av deltagarnas kunskaper. Det finns verkligen hopp om framtiden om dessa fantastiska ambassadörer för miljön och vår gemensamma jord kommer att sitta vid rodret.