Igår onsdag öppnade vi dörrarna för årets första skolklasser som kom på besök hit till Körsbärsgården. Det var Solklintskolans klass 1 och 2 som kom hela den långa vägen ner från Slite. Så vi började alltihop med en liten fruktstund medan jag berättade om Körsbärsgårdens historia och sedan fick 2orna följa med på visning medan 1orna arbetade med Kerstin Lindgren, konstnär, i konstverkstan. Barnen var fulla med frågor och fascinerade av årets två nya utställningar av Kerro Holmberg och Eva Jacobson som skiljer sig mycket från varandra men har det gemensamt att det är många många objekt som visas upp och väldigt mycket detaljer att upptäcka efter hand.
Inne hos Kerro konstaterade en elev att hon inte såg nånting föreställande när hon tittade nära på en tavla ” men en bit ifrån kan jag plötsligt se människor!”
”Här är ett ansikte!” ”Här är en hund!” Plötsligt letade alla ivrigt. ” Det är väldigt mycket färg”
Inne hos Eva sa de: ”Och här finns nästan ingen färg alls”. ”Hon har skrivit på väggarna!” ”Titta de här figurerna. En sån här skulle jag vilja pröva att göra.”
”Här finns mycket att bli inspirerad av”.
I den vidare vandringen genom konsthallen fick de också bekanta sig med Evert Lindfors, Björn Erling Evensen, Sadaharu Horio och Siri Carléns konst bl.a.
Det var roligt att få kliva in i Björn Erling Evenssens ateljé och snart hördes glada tillrop. ”Här är Evensen igen” Och Sadaharu Horio. ”Man blir glad här” säger en elev i skulpturgalleriet framför en vägg med Horios målade kasserade bruksföremål.
Sen var det dags för medhavd lunch och så byttes klasserna av så att alla fick arbeta med Kerstin och se Konsthallen. I verkstan målades det stort: på väggen förstås. Verken fick heta ”Vårens färger bussens diamant” och ”Glada färger”.
Det blev mycket tomt och tyst när bussen hade lämnat Körsbärsgården för färden tillbaka till Slite.
och här är konstverkens som visades upp fina titlar:
Vi målade masker i wellpapp inspirerade av Kerro Hombergs afrikanska inspiration och målade vidare med alla möjliga färger!
tt kunna använda en halvdag till skapande skola projekt med en klass i taget i skolan eller på plats i konstverkstan men i samarbetsprojektet med Högbyskolans högstadium fick jag lov att 
hänga med på de vanliga bildpassen för att hinna så många klasser som möjligt. Så när måndagen var över hade jag faktiskt träffat samtliga högstadieklasser minst en gång och 8orna fick jag tom låna lite extra över andra lektioner. Vilket tempo dock! Oftast hade vi bara 5 eller 10 minuter mellan olika grupper, bildlärare Harriet Persson Backlund och jag. Vilken tur att vi var två! För vi lyckades faktiskt hålla tre helt skilda pass med de olika årskurserna. Roligt med 9orna som även idag satt och arbetade lugnt och metodiskt medan 7orna for fram och tillbaka och det visst for lite färg i luften också vid något tillfälle. 
Då fick jag faktiskt säga till på skarpen. Sen blev arbetet mer koncentrerat igen.Och 8orna som denna eftermiddag kom ganska trötta och splittrade till passet så att inledningsövningarna tog väldigt lång tid och jag blev ganska hes av att försöka instruera denna surrande grupp: så
de vi med komposition. Inspirerade av David Klassons verk (som ställde ut på Körsbärsgården sommaren 2016) slumpade vi fram former, färger och storlekar på abstrakta figurer med tärningar först i ett gemensamt verk och sedan i egna kompositioner där var och en antingen fick göra sitt eget slumpspel eller bara komponera fritt
relse med snabba tuschteckningar och sedan provade vi på nyanserna som
kan
går ganska fort (men många hade redan träffat mig i 6an och vet att jag inte ger mig förrän alla har prövat ordentligt) och 9orna som har en ny självsäkerhet och kan skratta lite åt mina tokiga rörelseövningar men ändå göra dem och sedan går in i uppgiften och pröva och utforska med ett lugn.
Idag var jag ute och träffade 8orna på Högbyskolan i Hemse för andra gången i vårt samarbetsprojekt med högstadiet. Eftersom de under terminen har arbetat med porträtt på olika sätt bestämde jag mig för att knyta an till det arbetet. Inspirerade av Susan Whitlow, som 2015 ställde ut ett enormt verk målat på sammanfogade wellpappbitar målade med akrylfärg fick eleverna med snabba ”inte titta på pappret-porträtt ” (porträtt där de bara får se på varandra och inte på pappret när de ritar av varandra) bygga upp porträtt av bitar av wellpapp som de själva målat och 
klippt till.
hinna färdigt i tid. Utmaningen är ju annars i den här åldern att engagera eleverna i ett ämne som inte alltid är högprioriterat från deras sida.
