Igår anlände Emelie Markgren som ska ha vernissage på sin utställning ”förlorade associationer/Lost associations på fredag, det vill säga imorgon. Och Konstverkstan såg till att besöka henne medan hon hängde sin utställning. Stora dukar låg utspridda på golvet och träskenor i högar. Vad ska det där bli? Frågade barnen. Det är ramarna, förklarade Emelie.
Hon berättade om sina målningar som nästan samtliga innehöll mer än en bild i bilden. !Jag börjar måla på något och så mitt i så börjar jag tänka på något annat, eller så leder mig bilden någonstans. Jag tänker först att jag ska måla något och sedan gör jag precis tvärtom mot det jag först tänkte.
Det är lite som drömmar, där bilderna hela tiden byts ut.
Men också en slags bild över nuet. I samma ögonblick pågår ju så många olika saker på helt skilda platser, det enda de har gemensamt är att de är nu.
”Mina bilder är ju samtidigt bilder över minnen kanske, ställen jag sett som barn, föremål jag alltid sett ,utan att veta vad det var för något.” Berättar Emelie. PÅ frågan när hon började ler hon. Redan i förskolan. Då sa jag att jag skulle bli konstnär och sen har det varit så. Jag har varit mycket bestämd på den punkten. Så kom hon också in på Konsthögskolan precis när hon gick ut gymnasiet. Så att hon nu, 23 år gammal redan har skaffat sig titeln ”Master”.
Emilies tips till oss när vi målar är;
Våga att göra fel eller förstöra ditt konstverk.
Gör tvärtemot vad du är bekväm med att göra. Överraska dig själv, måla något du inte är van att göra.
Låt tankarna resa fritt. Kommer en bild eller idé till dig kanske du kan måla den på dina tavla.
Och när du väl målar, våga dra långa bestämda penseldarag. Penseldragen i sig kan berätta något.