Idag var barnens konstverkstad på Samundervisningsklassen Oasen samt förskoleklassen på Solklintskolan i Slite.
På förmiddagen var jag på Oasen. Birgitta Engdahl ”Birre” visade mig runt i lokalerna och presenterade mig och sen fick jag först vara med på morgonens genomgång där Mats visade fantastiska foton han hade tagit under helgen på fåglar och natur och sedan tog vi vid efter dessa fantastiska exempel på förunderliga färger i naturen och expreminterade med färg och former i akrylfärg och tusch. Eleverna blev verkligen helt fascinerade och gillade både tuschens fantastiska möjligheter och akrylfärgens krämiga konsistens och blandningsmöjligheter. Emelie undrade i slutet av passet när jag skulle komma igen, om jag inte kunde göra det snart, och så kände jag också, det var en sån fantastisk koncentration och arbetsglädje hos de här eleverna så jag blev alldeles lycklig!
Efter lunch hade jag en workshop med förskoleklassen som har träffat mig redan en gång och nu ville de gärna jobba med form. Så alla elever fick i uppdrag att med penna och papper gå iväg i korridoren och leta former i rummen eller naturen utanför och sen komma tillbaka med sina skisser och välja ut en av dem att förverkliga till en liten skulptur i wellpapp och kartong. Vilken aktivitet det blev! Ganska svårt och knepigt att få till former i kartong och få tejpen och limmet att lyda, och svårt det där med att gå från platt till form, endimensionellt till 3dimensionellt. Till sist målade de flesta sina alster i akrylfärg och sen hade vi en liten avslutning där alla fick namnge sina verk.
Där hade vi allt från ”Fisstationen” till ”Ingen” och ”Bloddroppen”.
Några av eleverna arbetade intensivt ända till precis innan vernissage. Färgen får torka senare!
Tack alla fina elever jag mött idag:
Emilie, Robert, Chauib, Nea, Norah, Ebba, Emmanuel, Hajdar, Lilly, Liam, Tyra, Arman, Engla, Siri, Elis och Nova. Ni var verkligen underbara.
och här är konstverkens som visades upp fina titlar:
Vi målade masker i wellpapp inspirerade av Kerro Hombergs afrikanska inspiration och målade vidare med alla möjliga färger!
tt kunna använda en halvdag till skapande skola projekt med en klass i taget i skolan eller på plats i konstverkstan men i samarbetsprojektet med Högbyskolans högstadium fick jag lov att 
hänga med på de vanliga bildpassen för att hinna så många klasser som möjligt. Så när måndagen var över hade jag faktiskt träffat samtliga högstadieklasser minst en gång och 8orna fick jag tom låna lite extra över andra lektioner. Vilket tempo dock! Oftast hade vi bara 5 eller 10 minuter mellan olika grupper, bildlärare Harriet Persson Backlund och jag. Vilken tur att vi var två! För vi lyckades faktiskt hålla tre helt skilda pass med de olika årskurserna. Roligt med 9orna som även idag satt och arbetade lugnt och metodiskt medan 7orna for fram och tillbaka och det visst for lite färg i luften också vid något tillfälle. 
Då fick jag faktiskt säga till på skarpen. Sen blev arbetet mer koncentrerat igen.Och 8orna som denna eftermiddag kom ganska trötta och splittrade till passet så att inledningsövningarna tog väldigt lång tid och jag blev ganska hes av att försöka instruera denna surrande grupp: så
de vi med komposition. Inspirerade av David Klassons verk (som ställde ut på Körsbärsgården sommaren 2016) slumpade vi fram former, färger och storlekar på abstrakta figurer med tärningar först i ett gemensamt verk och sedan i egna kompositioner där var och en antingen fick göra sitt eget slumpspel eller bara komponera fritt
relse med snabba tuschteckningar och sedan provade vi på nyanserna som
kan
går ganska fort (men många hade redan träffat mig i 6an och vet att jag inte ger mig förrän alla har prövat ordentligt) och 9orna som har en ny självsäkerhet och kan skratta lite åt mina tokiga rörelseövningar men ändå göra dem och sedan går in i uppgiften och pröva och utforska med ett lugn.
Idag var jag ute och träffade 8orna på Högbyskolan i Hemse för andra gången i vårt samarbetsprojekt med högstadiet. Eftersom de under terminen har arbetat med porträtt på olika sätt bestämde jag mig för att knyta an till det arbetet. Inspirerade av Susan Whitlow, som 2015 ställde ut ett enormt verk målat på sammanfogade wellpappbitar målade med akrylfärg fick eleverna med snabba ”inte titta på pappret-porträtt ” (porträtt där de bara får se på varandra och inte på pappret när de ritar av varandra) bygga upp porträtt av bitar av wellpapp som de själva målat och 
klippt till.
hinna färdigt i tid. Utmaningen är ju annars i den här åldern att engagera eleverna i ett ämne som inte alltid är högprioriterat från deras sida.
När jag förklarade att vi idag skulle ta paus från den vanliga undervisningen för att prova på abstrakt måleri i akryl var de försiktigt positiva, och provade under lektionens gång flera olika tekniker för att få fram sina verk. Det som ändå känns tydligt här, jämfört med lägre klasser är att så många redan har bestämt sig för en attityd gentemot vuxenvärlden och kanske gentemot bild också : ”det här gillar inte jag”. Det är tröttsamt, för jag kan ju samtidigt se hur det dras på smilbanden och hur nästan alla jobbar engagerat med färgen under den här timmen. Även killen som nog tänkte sig att bara protestera och inte göra uppgiften, blir ganska stolt över sitt röda blodhav av tjock akrylfärg och vill gärna spara den och se hur den blir när den torkar.
