Vernissager och öppen verkstad under påsk 2019

På skärtorsdagen den 18 april slog Körsbärsgårdens Konsthall upp portarna för våren med inte mindre än 4(!) utställningar som hade vernissage samtidigt. Maffigt!

Det var Mattias Käll med utställningen
”Förpackad”, Marita och Jon Jonsson själva som har ställt samman ett ”Kuriosakabinett” i Livias hus, Christoffer Totte Engvall med utställningen ” I would love to love to be here” samt Channa Bankier med utställningen ”Klippor”.
Förutom Marita själv talade även Björner Torsson (poet) om Channas utställning och Ethel Forsberg (f.d. general för kemikalieinspektionen och kunnig om plaster och gifter) om Mattias Källs utställning.

Mattias utställning är en reflektion över hur mycket vi använder hela tiden av ett material som gör skada i naturen om det hamnar där, nämligen plast. Han har samlat sin familjs plaståtervinning i likadana orangea påsar under ett år och sen släpat ut dem i naturen i olika årstider och fotat dem i naturen (där de inte hör hemma) fantastiskt vackra men ganska läskiga foton när man börjar tänka på hur mycket plast vi människor faktiskt dumpar i vår natur hela tiden. Själva plastpåsarna med innehåll har också en plats i utställningen i form av en enormt berg som verkar täcka en ung pojke vars (skulpturfötter) är det enda som syns under plasten. Fötterna är en avgjutning av Mattias ena sons fötter och han funderar ju också på vad det egentligen är vi lämnar till våra barn.

Channa Bankier har målat samma motiv i samma teknik 2 gånger om dagen i ett och ett halvt år. Några klippor som är lika men ändå olika på alla bilder.  Channa har målat i svart tusch och krita på papper och sedan har hon tillsammans med Jon och Marita valt ut de verk som nu hänger i utställningen av alla dessa många hundra målningar. Channa beskrev det som att det nästan blev som en meditation att måla målningarna till slut. Hon målar ganska ofta saker som hon ser men inte hur de ser ut utan mer som de växer fram i hennes egna tankar.

 

 

 

 

 

 

Christoffer Totte Engvall har målat, ritat, tecknat och klistrat i olika ordning i den stora utställningen ”I would love to love to be here”. Ett verk består av massor av bilder, nästan alla på ett ansikte som kanske skriker eller har ont eller är rädd. Eller något annat, men ansiktena ser ibland ganska otäcka ut. De andra verken är mer abstrakta, och när man tittar närmare ser man att de består av flera lager av ihopklistrade papper som sedan målats och ibland nitats eller sprayats ovanpå. Det är som ett virrvarr av olika djup och vägar och några av verken är en svit som heter ”nervhem” och det är också sitt inre som Totte försöker måla. Vad som rör sig i hans huvud. ”Att måla är ett sätt att tämja och organisera min hjärnas oro och inre konflikt. Det blir en slags ordning i kaoset”, säger han.

 

 

 

 

 

I Kuriosakabinettet har Marita och Jon samlat verk från Sverige och utomlands från för väldigt länge sedan och alldeles nyss. Kuriosa betyder ”märkliga ting” och det är spännande att gå runt att titta på alla olika saker tillsammans.

Konstverkstan slog också upp dörrarna över påskhelgen. Lite av förra årets verk hängde kvar på väggarna och gav oss påskglädje med sina fina färger och besökarna prövade på Christoffer Totte Engvalls teknik med collage, klistrade papper som tillsammans bildar en ny bild som vi sedan kunde måla eller rita vidare på.

I Konstverkstan älskar vi ju återvinning och att ta hand om jorden och nu fick vi användning för alla gamla skisser och målningar som deltagare inte velat ta med sig hem eller slängt. Mycket av dessa går inte att lägga i pappersåtervinningen för att det är målat på (och färgen förstör återvinningsprocessen), men när Totte gör sina collage använder han just gamla testmålningar och skisser, så det passade ju utmärkt!

 

För att ge alla papper en ny patina och intressanta färger visade Totte oss hur han brukar bearbeta sitt ”collagematerial”. Han la ut massor av papper på en skiva och hällde sedan över olika saker som färgar papperna. Tex kaffe, utspädd soja, utspädd målartusch eller något annat som ger färg.

I omgångar fick papperna torka och sen kanske få en ny omgång. Medan de låg utspridda gick vi också runt på dem vilket gjorde att de dessutom fick spår av skosulor och märken av varandra- papperskanter. Väldigt vackert tyckte vi.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *