Moki Cherry på Moderna museet i Malmö 23/9 2023- 3/3 2024

September och tid för besök hos andra utställare; jag hamnar mitt i ett kreativt myller på Moderna Museet i Malmö. Moki Cherry eller Moqui Cherry; later namnet bekant men ändå inte? Ja, kanske har du bättre koll på hennes barn, Neneh och Eagle-Eye Cherry och har du svårt att komma på inom vilket media Moki var verksam så är det kanske inte heller så konstigt, eftersom hon var både textilkonstnär, målare och gjorde collage, kläder och miljöer men även teater, workshopar och mycket mer. För Moki, eller Monika Marianne Karlsson som hon växte upp som, var konsten livet och livet konsten och livet levde hon med sina barn, sin man, musikerna Don Cherry och ett hus som ständigt var öppet för besökare.

Moderna museet öppnade 22 september utställningen ”En resa är oändlig”, som är den största separatutställning som hittills gjorts med Moki Cherry. Vernissagen var i hennes egen stil: med konsert och barhäng till sent på kvällen som en öppning till Malmös gallerihelg.

Moki växte upp i Skåne efter att i unga år flyttat dit från Norrbotten. Senare gick hon Beckmans skola i Stockholm, där hon var klasskompis med Marie-Louise Ekman och träffade sin framtida man, Don Cherry. På senare delen av 60talet reste de mycket i USA och övriga världen Moki började måla. 1970 skaffade de sig ett hem i en gammal skola i Tågarp i Skåne. Här bodde Moki sen under resten av sitt liv med avbrott för New York eller andra resor ut i världen. 

Mokis verk är färgstarka, och har ofta skapats som delar av en av Don Cherrys bands konserter eller som en del av det gemensamma hemmet. Ofta återfinns hennes konst som en turnéväska, en köksvägg, ett klädesplagg, men det går inte att ta miste på att det är konst. Influenser från buddism och vardagsliv får plats sida vid sida, exotiska djur, och starka färger, monument från New York bredvid skolan I Tågarp, österlänska drakhuvuden, rymdmotiv och blodkärl blandat med abstrakta mönster tar form i textil, lera, collage, på plywood eller kartong. En som tidigt uppmärksammade Mokis konst var Pontus Hultén som lät hela familjen Cherry flytta in i en stor dombyggnad utanför moderna muséet där de under ca 70 dagar mer eller mindre bodde, Moki sydde kostymer och skulpturer och målade en stor mandala på golvet, medan Don med kollegor repeterade och spelade musik. Och vem hade skapat domen? Jo, Bengt Carling, mer känd på Gotland som Benedictio!

Senare bjöd Pontus Hultén in Moki igen; denna gång när han skulle arbeta med konstverkstan för barn ”Atelier des Enfants” inför öppnandet av Centre Pompidou 1974, alltså innan själva byggnaden var på plats.

Moki och Don Cherry som i Tågarp startade vad de kallade Organic Music Theatre, och hela tiden levde med och i konsten, arbetade alltså väldigt mycket med skapande verksamhet för barn, parallellt med sin musik och annat skapande. I Tågarp skapade Moki Cherry och Anita Roney tillsammans teatergruppen Octo-puss där ungdomar skrev och spelade och  turnérade  upp till Stockholm. En av dem var den idag välkände Shanti Roney. I Tågarp skapade Moki och Don både barnprogram (Piff Paff Puff) och barnradio med fokus på skapande. Under 1973 gjorde Moki och Don med kollegor närmare 90 skolworkshopar runtom i hela Sverige med Rikskonserter.

 För att göra den här sidan av Mokis konstnärskap rättvisa har Moderna Museet byggt upp en skapande verkstad mitt i utställningen där vem som helst kan sätta sig och skapa collage i Mokis anda.

Konstbesök i Nässjö och Malmö och skapartips i Januari  

För den som läser den här bloggen regelbundet får jag be om ursäkt för att det dröjt sen senaste inlägget. Men det kan ju också vara intressant för samma läsare att få en uppdatering på vad som hänt med Isabelle Andriessens svettande keramik- och metallskulpturer i utställningen Skymningsland på Moderna muséet Malmö. De har fått färg! 

Så coolt med detta konstverk som sakta färgsätter sig själv!

Jag har alltså varit på konstrunda i Malmö, men innan dess bar det av till Nässjö och BUs utställning BU winter på Nässjö konsthall. I sommar kommer denna duo: Helene Billgren och Stefan Uhlinder, ställa ut hos oss! Det blir inte samma utställning, utan ngt nytt, men pappret och teckningar kommer att återkomma från Helene. Hon använder gärna gamla teckningar och gör ngt nytt med: antingen kopierar och låter ett ” bra ansikte ” få återkomma här och där i olika verk. Eller så knölas bilderna ihop eller veckas till solfjädrar: får ny form och liv. Stefan arbetar mycket med textil och tryck förutom måleri, och då får samma bit bild återkomma många gånger. Dessutom gör båda då och då besök i varandras konstverk. Väldigt kul, när en av Helenes teckningar plötsligt är tryckt på Stefans textilverk.

Du kommer att få bekanta dig mer med deras konst om du går konstverkstan på Körsbärsgården i sommar! Fint att besöka Nässjö konsthall i januari och snö, utställningen pågår in i mars. 

BU: alltså Helene Billgren och Stefan Uhlinder

I Malmö har många gallerier öppnat nya utställningar nu i januari och Moderna museét här har sista dagarna på  Betingad rörelse med verk ur samlingarna. På Galleri Ping Pong strax intill ( varför heter de så?) visades en samlingsutställning med bla Niklas Asker och Gunilla Maria Åkesson. Lars Embäck hade gjort en fin målning från ett gammal foto: taget av hans mamma? Iallafall hette det mammas blick. 

Mer historia fanns när Emma och Conti visade What shall I do with this body they have me?  på Galleri Format där besök vid arkeologiska utgrävningar av en sedan länge död och bortglömd stad på Sardiniens kust blivit till en dokumentation av växterna och spåren av mänskligt liv idag runt utgrävningsplatsen. 

Väldigt trevligt är det lilla galleriet med kafé som numera finns på Falkenbergsgatan 4A. Just nu visas collage där inspirerande av 1900talets europeiska konströrelser, två av konstnärerna bor dessutom i Berlin. Hit ( till Cowgirl gallery) kan man även komma på konsert och filmvisning, kolla in deras hemsida för program: www.cowgirlgallery.com. 

På galleri Leger visas verk av Per Mœlgaard i spännande teknik, mörk färg övermålas av ljusare torrpastell i en helhet som bildar en helt ny yta/ färgupplevelse. Man blir nyfiken på hans teknik. 

Efter dessa konstbesök långt från Körsbärsgården inbjuder vi dig till lite collageteknik så här i kalla januari. Samla urklipp och bilder i en låda: kanske även egna teckningar inspirerad av Helene Billgren. Och börja sedan limma upp dina bilder på ett ark till en helhet. Om du vill kan du ju välja ett färgat papper och svartvita bilder för kontrastens skull. Lycka till!

Gör ditt eget januaricollage och muntra upp en kall månad

Konstverkstan besöker: I staden växer ett fält 

På Malmö Konsthall

50 konstnärer i en samlingsutställning! Vad man kan säga om denna utställning på Malmö konsthall som konsverkstan besöker i november är att den verkligen brer ut sig som ett fält! Och man behöver tid att stanna upp och se. Sigrid Holmwoods målningar på tyg berättar om en kvinnor som brändes som häxor för att ha orsakat storm så att kung Jakob VIs bröllop blev försenat. Hon målar med växtfärg. Efter att ha sugits in i det orimliga i denna historia och svulstigheten i Sigrids måleri rycker jag loss mig själv: det är ju minst 49 konstverk till som vill ses i rummet! Som de neddragna rullgardinerna med texten ”Jag vill inte” av Anita Christoffersson. Charlotte Walentin stilrena tygshok  som en slags arkitektur i rummet. Spännande målningar av Julia Selin och Helen Haskasis där om den förra utforskar köttet och blodet är den senare nere i undervegitationen i naturen. Mattias Eliasson har gjort en installation av knäckebröd.

Sönerna blir genast nyfikna på Sergio Augustos glada färger och myller av figurer, ett av verken är en liten TV med plats för någon att sitta inuti:- får man gå in där? Jag stövar länge runt Johan Nahojs konstverk med inbjudna konstnärer i olika hyllsystem utspridda över rummet. Själv står konstnären inne i verkstan idag. Här får alla pröva på att göra egna tredimensionella konstverk med pinnar och trästumpar i olika storlek och längd, lim och vattenfärg. Enkelt och genialt och väldigt trevligt i Malmö konsthalls rymliga verkstad. Här inne hänger också häftig konst på väggarna, det visar sig att de är från ett pedagogiskt projekt på ett LSSboende. Hatten av för pedagoger och amatörkonstnärer!

Tillbaka ut i salen vågar vi oss till slut in i videoinstallationerna.  Astrid Göranssons koltecknade historia om sin kvinnliga släkt vibrerar av liv i kolets ständiga rörliga bild. Rasmus Ramö Streiths Lådskapelse har ljud som skrämmer 5åringen men väl därinne konstaterar han tryggt  -”det är fejk”. Videon som visas är kornig och ”gammal”. En man går upp för en trappa och försvinner. Två äldre män går tillsammans fram till en soffa, sen börjar den ena plötsligt strypa den andre som på överenskommelse. Vi backar ut igen. Det här är läskigt på ett sätt som det blir när vuxna har tappat greppet.

Går det att få en helhet? Vi sätter oss och funderar på bänkarna vid Carola Grahns döende träd i mitten av salen med klockor och jojk i ett svagt ljudspel. Nja, helheten spretar. Snarare väcks nog en nyfikenhet. På alla dessa konstnärsskap som vi ser ngt eller några få verk av. Så tack för smakproven Malmö konsthall!

Konstverkstan besöker: Skymningsland

29 oktober öppnade Moderna museets nya utställning Skymningsland. Körsbärsgården var där på pressvisning några dagar innan och fick en inblick i utställningen.

Utställningen försöker fånga något i den omställningstid vi lever i. Skymningen får stå för tiden då allt kan hända, både det övernaturliga och det oväntade. Tiden innan katastrof eller en ny världsordning.

Nytt för denna utställning var att moderna museet prövade ett nytt grepp i att försöka minimera frakt av konst. Både som kostnad och som klimatavtryck. Det har lett till att tex Ingrid Ogenstedt gjort sina enorma konstverk på plats. Materialet till ”Towers”, två jättelika torn i vass, är visserligen hittransporterat från Jylland, men leran i ”Organ” kommer från Hyllie. Under två veckor har de växt fram i rummet. Inspirationen kommer från bl.a. byggteknik i Tibet, där åttuddiga torn som dessa kunnat stå stabilt i bergstrakter i upp till 2000 år. Mina konstverk blir på så vis både jättelokala och jätteglobala” säger Ingrid.

Ingrid Ogenstedt, Towers

Anna Ling inspirerades av de försvinnande ålgräsängarna i sin barndoms västkust. Vad gör klimatförändringar och övergödning med våra kusttrakter. Anna fångar vattenytansspeflingar i stora tuschmålningar på tyg.

Anna Ling, Zostera Marina

Anna Ling

Medan Isabelle Andriessen (utbildad på Malmö konsthögskola)s stora skulpturer (också uppbyggda på plats med ett eget kylsystem som kommer att orsaka svettdroppar på skulpturen) har en inbyggd förändring som sätts igång vid vernissage. Medan formen minner om både maskin och kropp, i metall och keramik, kommer kemiska kristaller så småningom, med hjälp av den ”svettande” skulpturen orsaka rostiga sår på den skinande metallen och påväxt på keramiken och få den att förändras efterhand. ”Att göra det materiella kroppsligt och fysiskt. Det intresserar mig. Vad är vad i en tid när människokroppen har mer och mer syntetiska material i sig i form av lagningar eller nanoplaster i blodomloppet”. Säger Andriessen. 

Curator Joa Ljungberg och Isabelle Andriessen framför hennes konstverk

Ida Persson har gjort sin hittills högsta duk för utställningen. Anticipator är 3,8 m hög. Hon kom resande med den på tåget i en rulle. Hennes exakta släta måleri minner om monumentala fasader eller apparater, i detta fall kanske om en robotliknande befriare eller förgörare. Men linjerna har en darrande rörelse. Varje penseldrag är gjort för hand och tittar man närmare vibrerar verket av detta hantverk. Ida bor i Ystad där hon också är född. 

Ida Persson, Anticipator

Stina  Sijljings verk med ingraverat silver i ett stycke alm är en fundering kring livets skörhet, den markerade årsringen är den 27e, vid samma ålder som hennes son tog sitt liv.

Aernout Mik, Sandra Mujinga, Jonas Staal och Yael Bartana deltar med videoinstallationer. Jonas Staals reflektion över klimatpropaganda och Bartanas långa verk ”Two minutes to Midnight” skickar oss rakt in i klimatångesten om vi tvekat om temat i utställningens andra verk. Men här höjs också en röst om behovet av nya system för att möta vår framtid och konsten blir politisk. Ta dig till Moderna museet i Malmö och titta själv om du har möjlighet, och se till att ha god tid på dig för att hinna se även vidoverken.

Two Minutes to Midnight av Yael Bartana