Vi vill passa på att önska glad påsk med lite glada nyheter!
Även om Stiftelsen Körsbärsgården har fått pausa verksamheten 2025 så har Stödföreningen fått två bidrag från MUCF och Kungliga Stiftelsen Pro Patria som möjliggör ett ungdomsprojekt under året samt både öppethållande och aktiviteter i liten skala. Det kommer inte att vara de senaste åren utan mer småskaligt men det kommer att hända något och det är vi mycket glada för. Ännu roligare är det att ungdomarna själva bestämmer och organiserar. Så hurra för nybildade ungdomsrådet!
Deras första uppmaning är gå med som stödmedlem , om du gör det som ungdom 12-25 år, kostar det 200 kr och då går du vara med och arrangera, hänga med på fixardag 7 juni, komma med bidragsförslag till utställning och vara med och bygga den utställning som ungdomsrådet ska skapa med utvalda alster samt gå gratis på de konstnärssamtal , utställningen och konsert som unga Körsbärsgården kommer att arrangera under vecka 29-30.
Dessutom stöttar du Stödföreningen. Swisha 200 kr till 123-1360791, maila namn, ålder och mail+ ort till nanna@korsbarsgarden.se
Glad skaparpåsk också med en lite repris ur distansverkstan:
Körsbärsgårdens Konsthall på Gotland tvingas ta paus
”Gotlands Louisiana”, Körsbärsgårdens Konsthall och Skulpturpark framgångsrika verksamhet pausas efter dryga tjugo års framgångsrik verksamhet.
Priser och utmärkelser har genom åren haglat över verksamheten och dess grundare, Gotlands Kulturpris, Arkitekturpris, Form och Designpris, Årets Eldsjäl, flera miljöpriser och nu senast Gotlands val till Stora Turismpriset.
Körsbärsgården tillhör Sveriges Museer.
-Nu orkar vi inte längre arbeta ideellt säger grundaren Marita Jonsson. Jag och min make Jon har haft ambitionen att bygga något värdefullt för gotlänningar och besökare, men det är inte hållbart med bara ideella krafter.
– För att kunna driva konsthallen krävs långsiktig finansiering och minst två-tre anställda året runt. Vår ambition är att försöka säkra den ekonomiska delen men under tiden måste vi tyvärr stänga, säger Cecilia Schelin Seidegård, ordförande i stiftelsen.
Gotland har varit känt som Kulturens ö. De senaste åren har stora verksamheter upphört eller lagts på is. Kulturnämnden har lagts ned, Konstmuseet i Visby stängde för fem år sedan, likaså det konstnärs-drivna galleriet GOCART och Romateatern med sina framgångsrika Shakespearetolkningar. Nu är turen kommen till Körsbärsgården.
Region Gotland utsåg för 6 år sedan en utredare att föreslå lösningar för de institutioner som var i fara. För Körsbärsgården föreslogs att en stiftelse skulle ta över och ingå i den så kallade Kultursamverkan-modellen. Stiftelsen bildades 2019 ”för att utan vinstsyfte främja konstupplevelser, konst som pedagogisk form, miljö-och kretsloppstänkande och andra kulturella och allmännyttiga ändamål och därmed väcka fantasi och kreativitet främst hos barn och unga”.
Och Körsbärsgården har sannerligen genom åren uppfyllt uppdraget med råge. Cirka 200 utställningar med såväl internationella som inhemska konstnärer, somrar fyllda med debattaftnar, litteraturpresen-tationer, musik, teater, dans och poesi. Barn och ungdomsverksamheten har varit den största på ön med tiotalet kurser varje sommar i tio år, där deltagarna både arbetat med konstnärer, pedagoger, och miljöforskare. Därtill stor verksamhet i öns skolor.
Stöd för den pedagogiska verksamheten har utgått från Arvsfonden och enskilda. Men medel för basen, grundverksamheten saknas. Löftet om att låta Körsbärsgården ingå i det statliga och regionala samarbetet infriades aldrig. Nu finns inte längre någon personal anställd och verksamheten är satt på paus. De prisbelönta specialbyggda byggnaderna töms på sitt innehåll. Dryga tusentalet konstverk läggs i malpåse.
Gotland är en kommun på cirka 60 000 invånare med regionalt uppdrag för sjukvård och kultur och är starkt beroende av att staten stöttar för att klara sin budget. Men det regionala och statliga samarbetet inom kulturen står på svältkur i de senaste två årens budgetpropositioner.
Kulturministern är satt att värna om konsten och kulturen. För den får oss att tänka, känna sympati, reagera, förstå och hantera omvärlden. Får oss att reflektera över det som händer. Konsten speglar samtiden, får oss att se och inse det som är på väg att hända. Kultur behövs för att skapa ett gott samhälle. Körsbärsgårdens Konsthall behövs!
Cecilia Schelin Seidegård Marita och Jon Jonsson
Stiftelsens ordförande Grundare och initiativtagare
28 och 29 augusti hade vi alla elever i årskurs 6 från Garda och Stånga på besök och så hela Öja skola! Så inspirerande och roligt. Det som skulle ha varit startskottet i vårt stora Leader Gute projekt ”Här är jag – mellan TikTok och grusväg blev till slut av med hjälp av vår samarbetspartner Naturum, dock inte som en del av projektet då beskedet från Jordbruksverket om finansieringen inte var på plats.
Men huvudsaken är ju att eleverna kom! Besök både på Körsbärsgården och naturum blev det under en dag. Och de fick möta konstnären/biologen Linnea Jämrud under denna härliga dag med massor av inspiration och utställningar och eget klurande över hemmiljö för både reella och sago- väsen.
Jag ska erkänna att som pedagog är jag alltid sugen att summera ALLT under sommarens sista konstverkstad och bara maxa allt till det bästa. Blir det det bästa? Nja… bra då med deltagare som tvingar en att stanna upp. Dessa elever ville måla porträtt. Länge. Efter att ha sett Viola Sparres utställning. Så det gjorde vi.
Men visst han vi med en del snabba drag också. Som Sadaharu Horios ”One minute hitting method” på under en minut. Och snabba akvarellskisser i trädgården sista dagen. Men också skulpturer som fick växa fram i tystnad efter en ”Silent walk ” inspirerade av de tidigare utställarna SIMKA. Och pastellteckningar med dramatik inspirerade av utställnngen SKÄLL på Wrooomskonsthall.
Och när den som alltid snabbt passerade vernissagen, med denna gång tillhörande performance är över, så är saknaden stor efter dessa barn som skrev FRED, MÅLA och HOPP på vår konsthallsgång och som skapade ännu en sommar av inspiration och tillit. Fortsätt skapa gott folk. Inspiration, möjligheter, rum och lust.
Det här var en modig grupp som ville experimentera, gärna förnimma konsten med alla sinnen (skulle man kunna äta konst?) och pröva alla möjliga penslar efter att ha sett Sophie Brodskys utställning.
Vi testade på att teckna Siri Carléns Gänget i kol, vi skulpterade skisser till STORA skulpturer i tankarna och vi prövade olika sorters färger att måla med innan vi till sist avslutade med att piska fram en penpnemålning med pinnar tillsammans. Stiligt blev det. Vera Ljunggren, konststuderande ”från Sudret” var pedagog ihop med Nanna, det var också hon som var medpedagog på ungdomsverkstan veckan innan och höll i konstworkshoparna på Barnkulturdagen. Roligt med en ny skicklig pedagog i verkstan.
Efter en helt magnifik vernissage den 20 juli av Viola Sparres ”Ett dockhem” och Sophie Brodskys ”The future isn´t happening but you can live forever” med dubbla konserter av Love Varg och Audiocopter och konstnärsamta, massor av människor och strålande sol, hade vi lyckan att behålla Sophie Brodsky några dagar så att hon även kunde besöka nästa konstverkstad. De inspirerades verkligen av att höra hennes berättelse av de maniska streckgubbarna som bygger en trängre och trängre stad där de erbjuder ett oändligt antal rätt trista lägenheter. Inte ett ställe att bo på precis, enades deltagarna, men gärna konst att inspireras av! Den här gruppen ville gärna experimentera med form och olika tekniker. Då var det roligt att pröva Sophies alternativ till pensel: flugsmälla eller visp, t.ex.
Även denna grupp fick måla av en katt vid Wroooms konsthall, men den hade kjol denna gång och innehöll Pia Ingelse som berättade om sin inspiration till måleri.
Vår fantastiska konstverkstad började för 10 år sen, inspirerade av just Sadaharu Horios utställningsarbete med massor av workshops och happenings och performances under hans vistelse på Körsbärsgården. När han rest kände vi att vi var så sugna att dela med oss till flera med hans roliga övningar och annonserade om en sommarskola som blev väldigt uppskattad. Nu, 10 år efter är det inte bara Sadaharu Horio utställningen som firar 10 år så att vi lyfter fram och visar den igen utan själva Konstverkstan fyller ju förstås 10. Verksamheten har utvecklats och växt; En kurs har blivit 11. Men vi minns med gläde första sommaren och all den härliga inspirationen. Så extra glada blev vi då för anmälningarna till denna verkstad för ungdomar där inte mindre än 5 stycken faktiskt deltog den allra första verkstan som pågick i 5 dagar sommaren 2014.
Som pedagog är det också sån lyx att få arbeta med ungdomar som vill utforska konst och som har frågor och funderingar och gärna sitter länge och undersöker. Eftersom det under kursdagarna byggdes två nya utställningar fick deltagarna lyxen att träffa två nyutexaminerade konstnärer: Sophie Brodsky och Viola Sparre, samt Pia och Mark Ingelse. Den tredje dagen var det vernissage för eleverna med performace, och dagen efter var det vernissage för Sophie och Viola då flera av kursdeltagarna närvarade för att se hur allt till slut blev när det var klart (Sophie Brodskys utställning består ju av ett myller av ingredienser som alla till sist satt på plats på vernissagedagen).
Tack kära kära återkommande elever. Ni är vår framtid, ni är bäst och vi är så stolta och glada över era fantastiska bidrag till verkstan.
Den här verkstan var vi ganska många. Vilken tur då att det var ett toppengäng. Mycket energi förstås men roligt som bara den. Två dagar gick rusande snabbt och roligt var det att när vi hade vår närmst boende pedagog: proffsiga Marie Ståhlberg på plats, var också flera av deltagarna åretruntboende på sudret. Och dessa 3-6åringar fick finbesök: Konstnären Jakob Avenius Anckarsvärd visade egen utställning. Och var mycket imponerad över hur mycket barnen upptäckte i ans målningar.
Även den här gruppen fick stå och måla sina tavlor sen. Det är nästan så att det krävs när man ska måla väder!
