I tre dagar har vi arbetat med den sista gruppen för i sommar. Som vanligt kunde vi ha hålla på mycket längre men jag är ändå alldeles paff över allt vi faktiskt hann med.
Från första dagens mindre grupper där vi värmde upp med lite vandring i konsthallen och målande i trädgården: av varandra, i handling.
och så fick alla påbörja designen av en egen kaféstol till något nytt och konstnärligt.
Dag två fick vi besök av konstnären Jennie Olofsson och upplevde tillsammans hennes utställning svart skog: lyssnade, tittade, doftade. En av eleverna föreslog att Jennies tankar varit som långa svarta slingrande grenar eller ormar som letat sig ut ur hennes huvud och tagit form som utställningen. ”Just så” Skrattade Jennie förtjust. Hon förklarade att delar av det utställda föremålen inte är blåst glas (som annars är hennes främsta konstform) men även avtryck av föremål som hon hittat och sen gick vi ut i naturen på heden mitt över Körsbärsgården och letade ”skatter” att göra avtryck på. En brokig samling objekt: lav, trägren, sten, rostig kanna, benbit blev till gipsformar av silikonpasta och sedan gjöt vi föremålen i gips som kunde plockas ut och målas dag nr tre. Mitt i allt detta intensiva arbete som även innebar att måla skog med kol och svart kinesisk tusch så kom Svt Öst och filmade ett inslag med oss! Det sändes redan onsdag morgon
Dag tre fick alla också måla ett konstverk som hörde ihop med deras skulptur , göra klart och signera stolarna och skissa snabba porträtt av varandra. Men vi han också med att samla idéer om hur vi kan rädda vår jord på ett enormt klotterplank/konstverk samt pröva på att göra en ljudperformance nere i Eva Kothes utställning ” ta ögonkontakt och håll samtalet igång”.
Jag tror att samtliga deltagare faktiskt fick lov att pröva något nytt ( måla med palettkniv var t.ex en märklig och härlig sak att göra) och så hoppas jag att de också kommer att titta på saker på lite nya sätt efter dessa delvis galopperande timmar tillsammans med nya konstvänner.
Målade människor med Marija Griniuks konst i tanken. Flera stycken vågade på att pröva måla med kniv och strunta i detaljerna. Roligt att se vad de vågade. Det är väldigt ” satisfying” sa en av deltagarna. ” som att man blir nöjd?” Frågade jag . ”Ja, och pirrig!” 
Svarade han. Det blir jag med.
Wow vilka dagar! Det är så intensivt och så fort dagarna tar slut. 4 härliga dagar har vi haft där både konstnären Eva Marie Kothe och Lantbrukaren Johan Wessman varit på besök. Båda talade om att vårda och ta hand om jorden vi står på. Evas budskap var att våga säga rätt saker, inte vara tyst och låta människor behandla anda människor dåligt. Johan talade mer om jorden och djuren och vikten av att tänka på att allt vi gör oss av med stannar i kretsloppet någonstans: en tappad plastpåse återfinns i kons mage, eller som mikroplast i oss själva när tex fiskar fått den i sig. Vi experimenterade i lera, pappersmassa och naturmaterial och färg. Ett till besök hann vi till sist med: av konstnären Maria Griniuc som visade oss sina märkliga ljudmaskiner och alla gjorde små ljudkonstverk med dem. Älskade begåvade elever. Vi saknar er redan
Sen, efter en sedvanlig ”uppvärmning” med både kropp och pensel och kritor i sann konstverkstad-anda kom samtalet in på mat som slängs och det ledde, efter att vi bland annat sett Mattias Källs utställning ”So sad to see you go” till att vi faktiskt målade mat. Väldigt roligt!
Vi gjorde egna småkryp och målade med bränt trä: kol, efter att ha sett utställningen ”Svart skog”
och till slut band vi ihop början med slutet genom en gemensam målning med sol, gräs, jord blommor vind och regn som fick heta ”vädret”.
dessa mycket unga människor som ändå vet så mycket och ser så mycket. På vägen från komposten hittade de inte mindre än två stora (döda) skalbaggar, som genast fick följa med och vara modeller när vi skulle rita smådjur.
eller nybörjargruppen ( i Konstverkstan, inte i konstens värld) som gått två längre förmiddagar i en extrainsatt grupp. De skapade också de konst på miljötema, bla en jättelik vattensköldpadda insnärjd i rep och plast, och en målning av en fabrik med rutchkana för skräp rakt ut i vattnet.
Men redan innan hennes besök imponerades jag av deltagarnas kunskaper. Det finns verkligen hopp om framtiden om dessa fantastiska ambassadörer för miljön och vår gemensamma jord kommer att sitta vid rodret.
Ännu en konstverkstad tillända, 2 intensiva dagar med massor av skapande. Jag hade velat ha en kamera hängande så ni fick se allt, men jag får försöka återge i några bilder. Ibland är det också så intensivt att jag inte hinner fotografera! Iallafall så arbetade vi i två dagar med en gemensam skulptur som vi byggde upp av pappersknyckel (gammalt spännpapper som täckt borden på konstverkstan) och tejp som vi täckte med gipsbindor. Det var häftigt dag två, för då hade gipset stelnat och blivit hårt, som en riktig rauk! Och då täckte vi den med lite krumelurer och streck som fossiler, märken efter djur och snäckor i stenen. Det ritade vi själva också, både i egna teckningar och på en stor gemensam målning som vi gjorde med händerna genom att blanda en massa olika färger till brunt.
