På Malmö Konsthall
50 konstnärer i en samlingsutställning! Vad man kan säga om denna utställning på Malmö konsthall som konsverkstan besöker i november är att den verkligen brer ut sig som ett fält! Och man behöver tid att stanna upp och se. Sigrid Holmwoods målningar på tyg berättar om en kvinnor som brändes som häxor för att ha orsakat storm så att kung Jakob VIs bröllop blev försenat. Hon målar med växtfärg. Efter att ha sugits in i det orimliga i denna historia och svulstigheten i Sigrids måleri rycker jag loss mig själv: det är ju minst 49 konstverk till som vill ses i rummet! Som de neddragna rullgardinerna med texten ”Jag vill inte” av Anita Christoffersson. Charlotte Walentin stilrena tygshok som en slags arkitektur i rummet. Spännande målningar av Julia Selin och Helen Haskasis där om den förra utforskar köttet och blodet är den senare nere i undervegitationen i naturen. Mattias Eliasson har gjort en installation av knäckebröd.
Sönerna blir genast nyfikna på Sergio Augustos glada färger och myller av figurer, ett av verken är en liten TV med plats för någon att sitta inuti:- får man gå in där? Jag stövar länge runt Johan Nahojs konstverk med inbjudna konstnärer i olika hyllsystem utspridda över rummet. Själv står konstnären inne i verkstan idag. Här får alla pröva på att göra egna tredimensionella konstverk med pinnar och trästumpar i olika storlek och längd, lim och vattenfärg. Enkelt och genialt och väldigt trevligt i Malmö konsthalls rymliga verkstad. Här inne hänger också häftig konst på väggarna, det visar sig att de är från ett pedagogiskt projekt på ett LSSboende. Hatten av för pedagoger och amatörkonstnärer!
Tillbaka ut i salen vågar vi oss till slut in i videoinstallationerna. Astrid Göranssons koltecknade historia om sin kvinnliga släkt vibrerar av liv i kolets ständiga rörliga bild. Rasmus Ramö Streiths Lådskapelse har ljud som skrämmer 5åringen men väl därinne konstaterar han tryggt -”det är fejk”. Videon som visas är kornig och ”gammal”. En man går upp för en trappa och försvinner. Två äldre män går tillsammans fram till en soffa, sen börjar den ena plötsligt strypa den andre som på överenskommelse. Vi backar ut igen. Det här är läskigt på ett sätt som det blir när vuxna har tappat greppet.
Går det att få en helhet? Vi sätter oss och funderar på bänkarna vid Carola Grahns döende träd i mitten av salen med klockor och jojk i ett svagt ljudspel. Nja, helheten spretar. Snarare väcks nog en nyfikenhet. På alla dessa konstnärsskap som vi ser ngt eller några få verk av. Så tack för smakproven Malmö konsthall!
