Idag avslutades sommarens sista verkstad. Konstverkstad i 4 dagar för 6-12 åringar som det krasst kallas men som innehöll; att måla fula porträtt, att rita porträtt du inte fick se på medans du ritade, att inspirerade av Lars-Olof Loeld förenkla omgivningar till streckfigurer och göra om skisserna till skulpturer i wellpapp samt försöka skulptera tankar eller något som ingen kan se vad det är i lera inspirerade av Anna Gäfverts utställning Lyssnar till Myrstack . Men vi målade också, målningar i flera lager med inspiration från utställningen staden och Mathias Höglund, och vi träffade två professorer som vissta massor om miljön, Östersjön och klimatet. Gunilla Rosenqvist och Kimberly Nicholas gav deltagarna massor av svar på deras frågor och råd om hur vi kan göra för att förhindra att temperaturen höjs katastrofalt på jorden. Men vad barnen vet och vi borde lyssna på är att vi måste handla nu och att det är bråttom. –”vad är det värsta som kan hända?” frågade en av deltagarna. Och svaret är ju att det blir för varmt, så att vi inte kan bo och leva och få vatten. Det är tyvärr svaret som måste ges på den frågan. Då är det bra att veta ATT VI KAN GÖRA NÅGOT. Och att vi ska göra det nu. Deltagarna fick råden att åka mindre bil och flyg, tänka på att stora tunga och snabba fordon ofta släpper ut mer än mindre och lättare som tar lite mer tid på sig. Vi pratade också om att vi kan äta mindre kött och mjölkprodukter för att det som är hållbart att föda upp (alltså djuren) ska räcka till alla. Att det är viktigt att vara rättvisa och ta hand om och vara schyssta mot varandra, också för att vi ska orka göra stora förändringar. Och så att prata. Så att de vuxna ser till att rösta på de som sätter klimatet högst på agendan eller ser till att de som röstats fram i politiken faktiskt sätter klimatet högst. För har vi ingenstans att bo, vad gör vi då?
Vidare fick vi reda på att bläckfiskar har en massa bläck som de kan spruta ut för att dölja sig själva i vattnet vid fara, att det går bra att äta Östersjöfisk, men att de bästa fiskarna att äta är de som inte är så feta och inte lever så länge (då har de inte samlat på sig så mycket farliga ämnen), att jordens arter består nästan till hälften av insikter, en stor del fiskar och bara en liten del stora däggdjur som vi människor hör till. Tänk om insekterna skulle få bestämma? Då skulle vi nog inte få bespruta våra växter…
Efter att vi hade haft ett långt samtal om detta och mycket till gjorde barnen (och professor Kimberly Nicholas som ville försöka hon med!) jättefina artistbooks med tankar de fått och idag sista dagen gjorde de en art-performance på ämnet hellre lätt litet och långsamt som inte släpper ut koldioxid än Stort, tungt och snabbt som släpper ut massor. Segelbåten släpper inte ut något eftersom den tar hjälp av vinden, och den kan dessutom gå riktigt snabbt med rätt vind!
Med vind i seglen, efter lyckat klimatseminarium igår kväll också, avslutar vi nu sommarens verksamhet med stor vernissage på lördag av utställningen KONST OCH KUNSKAP, då håller vi också sommarens sista drop-in verkstad. VÄLKOMNA DÅ!
