I tre dagar har vi arbetat med den sista gruppen för i sommar. Som vanligt kunde vi ha hålla på mycket längre men jag är ändå alldeles paff över allt vi faktiskt hann med.
Från första dagens mindre grupper där vi värmde upp med lite vandring i konsthallen och målande i trädgården: av varandra, i handling.
och så fick alla påbörja designen av en egen kaféstol till något nytt och konstnärligt.
Dag två fick vi besök av konstnären Jennie Olofsson och upplevde tillsammans hennes utställning svart skog: lyssnade, tittade, doftade. En av eleverna föreslog att Jennies tankar varit som långa svarta slingrande grenar eller ormar som letat sig ut ur hennes huvud och tagit form som utställningen. ”Just så” Skrattade Jennie förtjust. Hon förklarade att delar av det utställda föremålen inte är blåst glas (som annars är hennes främsta konstform) men även avtryck av föremål som hon hittat och sen gick vi ut i naturen på heden mitt över Körsbärsgården och letade ”skatter” att göra avtryck på. En brokig samling objekt: lav, trägren, sten, rostig kanna, benbit blev till gipsformar av silikonpasta och sedan gjöt vi föremålen i gips som kunde plockas ut och målas dag nr tre. Mitt i allt detta intensiva arbete som även innebar att måla skog med kol och svart kinesisk tusch så kom Svt Öst och filmade ett inslag med oss! Det sändes redan onsdag morgon
Dag tre fick alla också måla ett konstverk som hörde ihop med deras skulptur , göra klart och signera stolarna och skissa snabba porträtt av varandra. Men vi han också med att samla idéer om hur vi kan rädda vår jord på ett enormt klotterplank/konstverk samt pröva på att göra en ljudperformance nere i Eva Kothes utställning ” ta ögonkontakt och håll samtalet igång”.
Jag tror att samtliga deltagare faktiskt fick lov att pröva något nytt ( måla med palettkniv var t.ex en märklig och härlig sak att göra) och så hoppas jag att de också kommer att titta på saker på lite nya sätt efter dessa delvis galopperande timmar tillsammans med nya konstvänner.
