Knappt en bild har jag fotat av den här dagen. Men det är nog helt enkelt bara ett bevis på en mycket bra dag; och intensiv. Som tur är har andra tagit bilder så ni får någon känsla av det hela. Idag var den stora föreställningsdagen för ”Släkens liv- en tur i kretsloppet” och jag vaknade till grå himmel, blåst och regn. Hela den stora fonden som vi monterat igår var genomblöt och allting kändes minst sagt nervöst inför eftermiddagens och kvällens två föreställningar. Hur skulle detta gå?
Nåja, på med regnjackan och iväg till Öja skola för lite sista repetitioner av vissa scener samt genomgång av sånger. Sen tillbaka till Körsbärsgården för fix av en välkomsthall med alla elevernas affischer, scenografi och kostymskisser och manuset. Forsling av stolar till spelplatsen. Försök till torkning av den del av fonden som legat i marken, för nu hade det slutat regna (men inte blåsa…) och så fram med all rekvistita och kostym. Klockan tre anlände hela skolan. Och så skedde det smått mirakulösa, från en rätt kaotisk entré när barn springer lite överallt och liksom översvämmar konsthallen sitter plötsligt alla elever omklädda och redo för föreställning en kvart innan utsatt föreställningstid! Det var bara jag som irrade runt och flyttade saker och delade ut halsdukar till den första scenen som skulle föreställa en kylig höstdag på stranden…
Och sedan gick hela föreställningen så himla bra! På lite mindre än en timme (vilket var en nervös punkt för oss eftersom genomdraget hade tagit 3 timmar igår) visade eleverna upp sin allra bästa sida och visade på ett fantastiskt samarbete. Vad de har vuxit under denna period! Vad de har lärt sig.
Det mest fantastiska är nog att de efter en välbehövlig matpaus gjorde om hela bedriften en gång till!
Några fick förstås scenskräck. Någon så mycket att de inte ville stå på scenen idag. Men de har gjort det förut och med den äran så så fick det vara. Pedagogen (d.v.s. jag fyllde rollerna så gott det gick) men samtligas förarbete finns där och märks i slutresultatet.
116 personer såg föreställningen. ”Vår” forskare Hanna Nathaniel med kollega Daniel Franzén och Jan Larsson från Forum Östersjön var där. Väldigt roligt tycker vi men det gjorde de också. Föräldrar fick se och lära sig och glädjas åt sina barns insatser. Och: regnet uteblev under föreställningen förutom en stund i fiktiv form när åkern svämmas över. Vinden mojnade och solen kom fram. Och med sol i sinne ser jag nu detta projekt avslutas med en fantastisk Grand final och kommer säkert att drömma om sjungande barn, dansande blå vimplar och släkesläpande leksakstraktorer över en helt fantastiskt vackert scenrum som vi också skapat tillsammans på denna vackra plats Körsbärsgården.
