Den 27e augusti var Klinteskolans specialklass på besök på Körsbärsgården. De visades runt och hann sedan med ett kort arbetspass innan bussen vände hemåt. Verkligen värdefullt för eleverna att få komma hit då det gör jättestor skillnad att se konsten med egna ögon och känna av hela miljön nere på Körsbärsgården. Förutom konst såg vi även en traktor i fullt arbete nere på gården och markläggarna som förberedde för gjutning av grunden till Körsbärsgårdens senaste bygge: en ny konstpaviljong i bortre ändan av parken, nedanför skulpturgalleribyggnaden och Björn E. Evensens skulptur ”varthän”.
Nästa dag, 28 augusti var det dags för Högbyskolans 7-9a att komma på besök. Dagen började med visning av Konsthall och Skulpturpark där jag först kunde känna en viss tveksamhet i gruppen. Vad är samtida konst egentligen? Vad ska det vara bra för och hur ska jag förstå mig på den?
Men snart lättade stämningen upp, det visade sig t.ex. att det kunde vara riktigt skoj med konst och i skulpturgalleriet träffade vi på en utställande konstnär, Eva Jacobsson i full färd med att ändra sin installation. Hon tecknade på väggen och satte upp små tavlor ihop med skulpturerna som redan stod på plats. Roligt att se och speciellt när eleverna själva fick skapa var det kul. Först fick de teckna och måla varandra som djur i trädgården och sedan experimentera med kaffe och soja på teckningarna som de inte ville spara: även om någon tyckte det var synd att hälla ut det goda kaffet på teckningarna. Vi avslutade med att gå och titta på Pure Evils ”Unabombarcabin” och skriva till lite positiva meddelanden på och i huset, enligt konstnärens instruktioner. Extra viktigt känns det nu när huset också rymmer Lotta Lagercrantz installation ”Förvar” som berättar den sorgliga berättelsen om alla asylsökande med avslag som hamnar i fängsel innan de skickas tillbaka till ursprungslandet. Våra positiva budskap behövs!
Andra besöket hos klass 9 på Högbyskolan arbetade vi med collage. När väl alla fått kart för sig att ingen skulle premieras med att ”få gå tidigare” om de arbetade snabbt så infann sig faktiskt ett visst lugn och lust över uppgiften. Bild är inte ett högprioriterat ämne hos många av eleverna och att skapa fritt utan att sträva efter föreställande perfektion känns kanske flummigt för vissa men när de ger sig hän uppgiften tror jag alla kan uppleva ett kreativt flöde där val och beslut kräver både koncentration och djärvhet och att detta mycket väl kan överföras till projektarbeten i vilket ämne som helst i framtiden där idéerna inte kommer av sig självt utan kanske först när vi hamnar i ett ”Creative flow”.