Jag ska erkänna att som pedagog är jag alltid sugen att summera ALLT under sommarens sista konstverkstad och bara maxa allt till det bästa. Blir det det bästa? Nja… bra då med deltagare som tvingar en att stanna upp. Dessa elever ville måla porträtt. Länge. Efter att ha sett Viola Sparres utställning. Så det gjorde vi.
Men visst han vi med en del snabba drag också. Som Sadaharu Horios ”One minute hitting method” på under en minut. Och snabba akvarellskisser i trädgården sista dagen. Men också skulpturer som fick växa fram i tystnad efter en ”Silent walk ” inspirerade av de tidigare utställarna SIMKA. Och pastellteckningar med dramatik inspirerade av utställnngen SKÄLL på Wrooomskonsthall.
Och när den som alltid snabbt passerade vernissagen, med denna gång tillhörande performance är över, så är saknaden stor efter dessa barn som skrev FRED, MÅLA och HOPP på vår konsthallsgång och som skapade ännu en sommar av inspiration och tillit. Fortsätt skapa gott folk. Inspiration, möjligheter, rum och lust.
Efter en helt magnifik vernissage den 20 juli av Viola Sparres ”Ett dockhem” och Sophie Brodskys ”The future isn´t happening but you can live forever” med dubbla konserter av Love Varg och Audiocopter och konstnärsamta, massor av människor och strålande sol, hade vi lyckan att behålla Sophie Brodsky några dagar så att hon även kunde besöka nästa konstverkstad. De inspirerades verkligen av att höra hennes berättelse av de maniska streckgubbarna som bygger en trängre och trängre stad där de erbjuder ett oändligt antal rätt trista lägenheter. Inte ett ställe att bo på precis, enades deltagarna, men gärna konst att inspireras av! Den här gruppen ville gärna experimentera med form och olika tekniker. Då var det roligt att pröva Sophies alternativ till pensel: flugsmälla eller visp, t.ex.
Även denna grupp fick måla av en katt vid Wroooms konsthall, men den hade kjol denna gång och innehöll Pia Ingelse som berättade om sin inspiration till måleri.
Vår fantastiska konstverkstad började för 10 år sen, inspirerade av just Sadaharu Horios utställningsarbete med massor av workshops och happenings och performances under hans vistelse på Körsbärsgården. När han rest kände vi att vi var så sugna att dela med oss till flera med hans roliga övningar och annonserade om en sommarskola som blev väldigt uppskattad. Nu, 10 år efter är det inte bara Sadaharu Horio utställningen som firar 10 år så att vi lyfter fram och visar den igen utan själva Konstverkstan fyller ju förstås 10. Verksamheten har utvecklats och växt; En kurs har blivit 11. Men vi minns med gläde första sommaren och all den härliga inspirationen. Så extra glada blev vi då för anmälningarna till denna verkstad för ungdomar där inte mindre än 5 stycken faktiskt deltog den allra första verkstan som pågick i 5 dagar sommaren 2014.
Som pedagog är det också sån lyx att få arbeta med ungdomar som vill utforska konst och som har frågor och funderingar och gärna sitter länge och undersöker. Eftersom det under kursdagarna byggdes två nya utställningar fick deltagarna lyxen att träffa två nyutexaminerade konstnärer: Sophie Brodsky och Viola Sparre, samt Pia och Mark Ingelse. Den tredje dagen var det vernissage för eleverna med performace, och dagen efter var det vernissage för Sophie och Viola då flera av kursdeltagarna närvarade för att se hur allt till slut blev när det var klart (Sophie Brodskys utställning består ju av ett myller av ingredienser som alla till sist satt på plats på vernissagedagen).
Tack kära kära återkommande elever. Ni är vår framtid, ni är bäst och vi är så stolta och glada över era fantastiska bidrag till verkstan.
Wow. Fyra dagar tillända med en underbar grupp. Vi råkade bli lite fler än planerat några av dagarna men det gick så bra, den här gruppen både stöttade och lyfte varandra samtidigt som alla körde sitt eget race och inte kollade på de andra. Härligt att se.
Dag 1 ägnade vi åt Sadaharu Horio och målade stenar till ett eget ord deltagarna valt ut som vi sedan använde i en performance sista dagen. Vi knycklade också tidningar till tidningshavet när vi besökte Horioutställningen och så fick eleverna testa hans Artbox och måla tuschporträtt av varann utan att se. Dag två kollade vi på skulpturparken och arbetade i lera och så besökte vi utställningen extremväder med Jakob Avenius Anckarsvärds neo-expressionistiska målningar och målade sedan egna extremväder. Vi fortsatte med detta dag 3 så att eleverna iallafall fick 2 lager i sina målningar, medan Jakob har många många fler.
Dag 3 fick vi också möta Pia Ingelse, en av konstnärerna i utställningen SKÄLL som visade oss Wrooms konsthall och lät oss pröva hennes hundmask. Vi testade att rita händelserika teckningar med oljepastell på genomskinligt papper i hennes anda. Sista dagen förberedde vi vår konstperformance men fick också träffa Mark Ingelse och Pia igen som tecknade med oss i trädgården! Mark Ingelse satt också modell för oss som katt och lät oss prova kattmasken. Till sist skrev vi våra ord med stenar framför konsthallen, målade en målning med en bräda tillsammans och gjorde världen trängsta ( 14 personer tätt samman vid ett bord) ”oneminutehittingmethod”-målningar i Sadaharu Horios anda. VÄLDIGT BRA BLEV DET! Tack!
Ännu en strålande dag på Körsbärsgården, öppet 12-17 och visning av utställningen SKÄLL i WROOMs konsthall i skulpturparken med Pia Ingelse i egen hög person Kl 13.00.
Man skulle kunna luras att tro att vi inte finns när man läser dagens evenemangstips i tidningen. Visitgotland har tagit över evenemangssidan och det sägs att de tar sin information från gotland.com. Men trots vi där är publicerade ( av oss själva givetvis, många timmars jobb) och att jag nu har lagt in evenemang även på visitgotlands egen kalender kommer det inte i tryck. Detta, tillsammans med att lokaltidningarna helt slopat kulturrapporteringen på ön i sommar (inte ens när vi hade barnkulturdag i onsdags visade media intresse) gör oss osynliga.
Välkommen när Pia Ingelse visar utställningen SKÄLL klockan 13.00 idag!
Kultur ger för få klick sägs det. Men vi har faktiskt uppgiften att utmana människors invanda mönster. Jag har sett det lite som mitt kall att visa barn ” finkultur” och ”smal konst” och få dem inse att det visst angår dem, att det rentav handlar om dem, att växa med det och bli stolta individer i en demokrati. Att de betyder något och att de med eget skapande också kan påverka andra. På barnkulturdagen njöt upp mot hundra barn av teater och konst, både i eget skapande i olika workshopar och som publik vid konstvisningar och på Teatervagnens bejublade förställning på kvällen. Det var väldigt fint, berörande och viktigt. Men alla dessa små institutioner går på knäna. Romateatern fick lägga ner, vi själva på Körsbärsgården och Teatervagnen kämpar för vår existens med långa arbetsdagar och låga bidrag. Så varför håller vi på? För att vi tror att det är livsviktigt. Och att vända sig till barn är också viktigt för att konsten ska ha en fortsättning i framtiden. Vi tror att det betyder något. Och på barnkulturdagen fick vi kvittot när Alba, ung konststuderande från Fide, berättar att Tage Andersen-utställningen på Körsbärsgården för många år sen var det som fick henne att börja med konst. Hur ska det bli med tillväxten inom konst och kultur om hela samhället ska baseras på klick-vänlighet? Hur ska det gå med modet? Förmågan att utmana rådande normer? Och hur ska människor som vill hitta det specifika kunna göra det i ett samhälle där man inte kan nå ut med information om var det finns att hitta?
