Experimentverkstad för barn och unga i direktkontakt med utställande konstnärer @barnens.konstverkstad
Kategori: Dagbok från Konstverkstan och projektet konstochkunskap
Här uppdaterar vi hela tiden arbetet som görs i Konstverkstan och i projektet Konst och kunskap, ibland hamnar ett inlägg både i denna kategori och i kategorin ”konstövningar”
Går det att få en känsla av kretslopp? En förnimmelse av mikroorganismer eller genom rörelse förstå syrets vandring genom kroppen?
Idag började vi ta oss an vårt samarbete mellan Körsbärsgårdens konsthall och forskare från bl.a. KTH genom gestaltande i teater på Öja skola. Inte vet vi vad resultatet blir men idag kändes det som att det absolut gick att knyta an till släkeforskning medan man vi utforskade hur den egna kroppen betedde sig i rummet och med varandra. Spännande! Idag var det mellanstadiet och 2-3an som arbetade, imorgon träffar vi förskoleklass och ettan.
När Körsbärsgården var på inspirationsresa till arkitekturbiennalen i Venedig för några veckor sen fick vi massor av tankar och uppslag. Mest om klimatet och jordens framtid faktiskt för alla utställare förhöll sig till det på ett eller annat sätt, funderade över nya material, hur vi måste börja samleva med naturen igen och så vidare. Mer om detta i ett senare inlägg. Många olika projekt och idéer visades iallafall upp med modeller och pedagogen blev väldigt förtjust! Så roligt med alla dessa små miniatyrfönster, miniatyrtak och träd. Det fina med en liten modell är ju att vi alla i det lilla formatet kan fundera fritt och experimentera med framtidens bästa miljöhus samtidigt som det får gå alla våra drömmar till mötes. Så höstlovsverkstan i konsthallen idag fick temat husmodeller. Hur ville vi ha vår hus? Hur ville vi bo? Uppgiften togs ivrigt emot av deltagarna och så fina modellerna blev! Hurra!
Andra veckan i September hade vi ett stort arbete med Alléskolans 4or. Det var ett efterlängtat arbete eftersom det hade fått skjutas fram två gånger p.g.a. Corona men nu blev det alltså äntligen av. Först kom alla eleverna, 44 stycken minus någon frånvarande för dagen, ut till Körsbärsgården och hälsade på under en heldag. Eleverna delades upp i två grupper varav den ena visades runt i konsthallen av mig, Nanna, samtidigt som andra hälften ritade av blommor i trädgården och löste ett naturbingo på heden. i slutet av dagen fick alla elever påbörja varsitt konstverk inspirerade av Karin Oldfelt Hjertonsson i akvarell och flödande färg och vatten. Roligt tyckte nästan alla. Även pedagogerna prövade på lite, roligt att testa nya tekniker.
Senare i veckan efter att vi hade välkomnat ännu en skola, nämligen Öja, på plats på Körsbärsgården, så reste jag, Nanna, upp till Visby med de nu torra akvarellerna för att eleverna skulle få fortsätta på dem. Nu fick alla ”gå på” sina akvareller med ännu ett lager färg. Men istället för vått i vått blev det nu alltså torrt på vått, ifall man inte blötte upp delar av den underliggande målningen med vatten i en svamp, som vissa gjorde. Och sen till sist, tredje dagen eller i slutet av dag två, hade akvarellerna torkat igen så att vi kunde måla sista touchen med akrylfärg, nämligen blommorna. Först fick alla experimentera på ett kladdpapper med akrylfärg och se hur annorlunda den kunde bete sig jämfört med akvarellfärg och hur de kunde blanda färgen och använda sig av texturen i färgen den här gången. Roligt att se hur olika eleverna tog sig an uppgiften; men så hade jag ju också uppmanat dem att försök gestalta sin ”egen” blomma, blomman med sitt eget namn vilket de flesta försökte.
Det sista passet hade vi redovisning för varandra där alla fick presentera sitt verk för kompisarna och öva på att prata inför de andra och formulera sig om vad de kunde se och uppleva. Ett jätteroligt arbete blev det och nu vill jag ju bara fortsätta att arbeta med de här härliga fyrorna när jag har lärt känna dem lite. Riktigt ihärdiga och fina individer. Hoppas det här arbetet gav inspiration till annat, det brukar ju kunna vara så. Tack för denna gång och tack Region Gotland och Skapande skola för det här viktiga arbetet som verkligen behövs i skolan!
En längre tid har vi planerat för ett större arbete med en och samma elevgrupp inom projektet Konst och Kunskap och efter arbetet med de olika forskarna vi har haft kontakt med föll valet på Hanna Nathaniels Släkeforskning och så eleverna i Öja skola som de som ska genomföra projektet. Vi tänker oss ett stort allkonstverk med betoning på sceniska framställning med en redovisning någon gång på senvåren 2022. Det har varit mycket planerande men nu är vi äntligen igång! Onsdagen den 15 september hade vi första träffen, nere på Körsbärsgården med mig, Nanna Nore och hela skolan från F-klass upp till och med 6:an. Tanken var förstås att även Hanna Nathaniel skulle vara med med pga av sjukdom fick hon närvara på länk den här gången. Det fungerade ju också, men kanske var förklaringen av vad hon egentligen gör i sin forskning lite extra svår att hänga med på när den var på länk? Sån tur att vi kommer att få fler tillfällen att fördjupa oss i detta!
Eleverna är positiva till projektet och började denna dag med att måla tång och släke, även helt egna påhittade tångsorter, jättefina. Vi ser fram emot att träffas snart igen och fortsätta arbetet!
Sommarens avslutande konstverkstad med konstnärsbesök, skräp konst och mycket mycket färg
Så var nu sommarens allra sista konstverkstad till ända och det känns väldigt tomt.
Snart drar visserligen höstterminen igång med arbete i skolorna men just nu ligger den där känslan av uppbrott när många åker hem och sommaren börjar ta slut lite över konstverkstadtältet. Så på fredagen ställde vi till med fest: i verkstan för att fira en av deltagarna som fyllde år och bjöd på glass och i konsthallen för att vi hade vernissage på Emilie Markgrens utställning Förlorade associationer. Så nu finns det något nytt att glädjas åt i konsthallens vindlande salar och utrymmen som verkligen bjuder på många olika intryck!
Mitt tips för alla skaparsugna som besöker konsthallen nu när konstvekstadskurserna är över är att ta en tur i konsthallen med era föräldrar: det är bara de som betalar, du går alltid gratis, och inspireras av allt du ser och sedan sätta dig själv och skapa hemma eller med block och penna i naturen: i affären här på Körsbärsgården finns det en del att köpa för den som inte har material hemma.
Måla drömmar och minnen och saker du ser huller om buller som Emilie Markgren, eller rita med krita i fält och klara färger som Siri Carlén, eller samla saker och skräp och bygg din egen skulptur inspirerad av Björn Erling Evensen eller Sadaharu Horio, eller om du har lera; gå en skulpturvandring från Dan Wolgers Ängel och Cajza Von Zeipels smala tjejer till Eva Jacobsons märkliga knöliga former med ben till Klara Kristalowas ler människor som övergår i natur och Eva Langes stora släta förenklade former. Till exempel.
Men nu tillbaka till verkstan som precis avslutats;
Vi hade tre intensiva dagar med en härlig grupp där de yngsta var 5 år och de äldsta 10.
Vi målade stort tillsammans i akvarell och fortsatte enskilt i flera lager, vi tecknade av skulpturer i parken på olika sätt och tränade oss i att titta och iaktta samma sak på olika sätt. Efter att ha pratat om problemet med att djur får plast i magen skapade vi tredimensionella konstverk som fick sticka ut i ”3D” från tavlan genom tex skräp och tyg, lim tejp och färg. Och så ritade vi med svart papper i torrpastell vilket blev en jättehäftig effekt.
Mitt i allt detta fick vi träffa Emelie Markgren och se henne hänga sin utställning. Hon berättade massor för oss, en del står att läsa i förra inlägget, men också tillexempel att hon blandar alla sina färger själv från röd, gul, blå och vit! Coolt va!
Att experimentera med akrylfärg var riktigt roligt som vi hade kunnat ägna en hel verkstad till faktiskt!
Ha nu en skön fortsättning på sommarlovet alla underbara barn och unga som passerat konstverkstan ( ca 140 st faktiskt!) och alla ni andra. Fortsätt njuta av sommaren, av medeltidsveckan om ni är på Gotland och konsten konsten konsten.
Igår anlände Emelie Markgren som ska ha vernissage på sin utställning ”förlorade associationer/Lost associations på fredag, det vill säga imorgon. Och Konstverkstan såg till att besöka henne medan hon hängde sin utställning. Stora dukar låg utspridda på golvet och träskenor i högar. Vad ska det där bli? Frågade barnen. Det är ramarna, förklarade Emelie.
Hon berättade om sina målningar som nästan samtliga innehöll mer än en bild i bilden. !Jag börjar måla på något och så mitt i så börjar jag tänka på något annat, eller så leder mig bilden någonstans. Jag tänker först att jag ska måla något och sedan gör jag precis tvärtom mot det jag först tänkte.
Det är lite som drömmar, där bilderna hela tiden byts ut.
Men också en slags bild över nuet. I samma ögonblick pågår ju så många olika saker på helt skilda platser, det enda de har gemensamt är att de är nu.
”Mina bilder är ju samtidigt bilder över minnen kanske, ställen jag sett som barn, föremål jag alltid sett ,utan att veta vad det var för något.” Berättar Emelie. PÅ frågan när hon började ler hon. Redan i förskolan. Då sa jag att jag skulle bli konstnär och sen har det varit så. Jag har varit mycket bestämd på den punkten. Så kom hon också in på Konsthögskolan precis när hon gick ut gymnasiet. Så att hon nu, 23 år gammal redan har skaffat sig titeln ”Master”.
Emilies tips till oss när vi målar är;
Våga att göra fel eller förstöra ditt konstverk.
Gör tvärtemot vad du är bekväm med att göra. Överraska dig själv, måla något du inte är van att göra.
Låt tankarna resa fritt. Kommer en bild eller idé till dig kanske du kan måla den på dina tavla.
Och när du väl målar, våga dra långa bestämda penseldarag. Penseldragen i sig kan berätta något.
Går det att gå på konstverkstad även om man är över tolv år?! Utbrast en elev lycklig igår, och visst är det så, konstverkstan är än så länge öppen för alla upp till 18 år och jag uppmuntrar verkligen ungdomarna att komma! Skriv till mig med önskemål om veckor så ska jag försöka gå er tillmötes för det är så roligt att kunna vända sig även till de som blivit lite äldre och funderar och tänker lite på annat sätt än när man är liten.
Nu har vi precis avslutat en verkstad för de över 12 och många hade gått förut och kommit åter.
Det var märkliga väderdagar; både skyfall och halvstorm hann vi med under tre dagar, men också att besöka Björn Erling Evensens, Siri Carlén och Eva Jacobsons utställningar, sitta ute i trädgården och rita, göra skulpturer av funnet skräp och akvareller i flera steg och mycket mycket mer.
Idag vår sista dag var Eva Jacobson på besök och visade oss både sin utställning: Ingenting är hela Världensamt sin installation i skulpturgalleriet och sedan påbörjade vi egna böcker där starten var en teckning i kol och blyerts inspirerade av en av hennes texter ur boken med samma namn som utställningen. Sen fick alla skriva texter inspirerade av det de ritat. Sådär skulle man ju kunna hålla på sen, Rita inspirerade av det man skrivit, skriva inspirerade av det man ritat i all evinnerlighet…
Eva berättade annars att hon har boken med sig i fickan för jämnan för att alltid kunna skriva ner viktiga saker där. Sånt hon plötsligt kommer på och inte vill glömma, en skiss för något hon vill göra, en teckning som inte går att uttrycka i ord… ” Jag håller alltid på att jobbar utifrån något tema” sa hon, undersöker något, och när utställningen på Körsbärsgården blev aktuell var det just frasen ”Ingenting är hela världen” som fascinerade och formade en hel utställning.
Konstverkstaddeltagarnas teckningar var en hel del skisser till instressanta konstverks tycker jag. Skulle vara roligt att se den utställningen som mynnade ut från deras tankar och funderingar.
Nu hoppas jag på att dessa elever och minst lika många till kommer tillbaka nästa år så att vi får ett rejält tonårsgäng på Konstverkstan! Tack för denna gång.
Även en ny konstverkstad, som började på förmiddagen fick träffa Eva och jobba med henne, de fortsätter sedan i 3 dagar till.
till sist innan jag slutar vill jag lägga till Evas förklaring på hur hon blev konstnär ” jag bara höll på och höll på och slutade aldrig. ”
Mitt i sommaren och sista konstverkstan för de allra yngsta. Det är lite läskigt att komma på konstskola när man inte är äldre än 3-6 år men jag beundrar dessa små deltagares mod som övervinner eventuell blyghet och rädsla för att få vara med och skapa i två dagar. Vi mjukstartar som vanligt med lite lek och prat och sedan prövade vi att några i taget måla med akvarell vått i vått. Efter det gemensamma experimentet gick vi vidare till att sätta oss runt ett stort bord och var och en på eget papper måla rita leka med krita och vattenfärg.
Efter en paus gick vi sedan för att titta på några av skulpturerna i skulpturparken och sedan satte vi oss och skulpterade själva i lera. Ganska tungt när man inte är så stor men också fint att kunna skapa något som sedan bevaras för framtiden genom bränning. Eva Kothe hjälper oss att bränna även dessa skulpturer. Precis som de äldre deltagarnas i kursen innan.
Dag två kom vi genast in på småkryp och det var även temat för dagen: vi fyllde på vår fina akvarellmålning med små kryp i kolkrita: de skulle krypa i och förbättra jorden, pollinera växterna och surra i luften; och sedan fick var och en göra sitt eget kryp med kartong och piprensare och kritor. Vi pratade om att krypen och pollinerarna faktiskt gillar en lite ostädad trädgård bättre än en nitiskt klippt gräsmatta och raka rader. Gamla döda träd och högt gräs är till exempel toppen. Och bajs. Hehe. Både en eller två små kryp var också riktiga hejare på att bajsa själva.
Efter paus tittade vi in i Siri Carléns ” Gläntan” och lite på olika skulpturer i parken och så på Siris teckningar på svart papper i torrpastell innan alla barnen fick pröva att själva måla teckningar med krita på svart papper. Då var det en av deltagarna som ritade ett reningsverk: tack för det och för att ni tänker så mycket på hur vi tillsammans ska ta hand om och sköta naturen. Lycka till nu med ert fortsatta skapande alla fina barn!
Ännu en 4-dagars verkstad är till ända. Den här gången fick skulpterandet en härlig hjälp av Eva Kothe som var på besök verkstans andra dag. Med henne fick vi en massa bra tips om vad man ska tänka på när man jobbar med lera och så tog hon med de färdiga alstren för att bränna dem i riktig keramikugn. Leran vi arbetar med är en riktig naturresurs: söndersmulat berg funnet i Fyledalen i Skåne där man även hittade att fotavtryck av en dinosaur. Så vår lera kanske har kanske kissats på av en dinosaur. Hihi.
Alla gjorde varelser av olika slag, vi funderade kring oupptäckta djur. Men verkstan började med någonting helt annat. Allahdeltagare hade funderat kring miljön och samlat skräp på stranden om de hittade något. Efter att ha tittat på utställningen Tecken och Björn Erling Evensen gjorde vi sedan blandmaterialkonstverk med skräp, tyg, trä och färg. Det här höll vi på med under verkstan och det blev även en övning i komposition. Sista dagen pratade vi om skillnaden på att döpa sitt konstverk till något som leder betraktarens tankar åt ett visst håll (eftersom det här oftast handlade om abstrakta konstverk) eller att helt enkelt ha ett verk ”Utan titel” och bara låta konstverket tala för sig. Båda är ju bra på sitt sätt, det blir olika bara.
Den tredje dagen testade vi dels torrpastell i Siri Carléns fotspår och sedan gjorde vi en jättemaffig gemensam målning i akvarell med massor av vatten. Det skulle bli ett hav och vilket hav det blev! Fullt av färg och rörelse. Den sista dagen fick vi så besök från Uppsala universitet av professorn som visade sig vara en kvinna utan vare sig skägg eller kostym (våra fördomar kom på skam) men Gunilla Rosenqvist hade däremot massor av kunskap och berättade om projektet Recod där de försöker få torsken i Östersjön att växa till sig.
Efter besöket gjorde vi egna fiskar och vattenlevande djur och hängde upp som mobiler framför havet. Jättefint. Det finns hopp om framtiden om dessa kreativa hjärnor får fortsätta att skapa och påverka sin omvärld. Lyssna på era kloka barn.
I två dagar har nu ytterligare en grupp yngre barn prövat på att vara konstnärer i konstverkstan. Någon hade varit med förut men de flesta var nya och ganska blyga när vi startade. Men som jag då berättade för dem: jag är också blyg, det är alltid lite pirrigt i starten. Desto mer fantastiskt när vi efter en inledande namnlek tog fram akvarellpappret och började måla med flytande färg på det: hur målarlusten tändes i ögonen på barnen och fick ta överhanden över eventuell blyghet!
Vi prövade att måla vått i vått, som Karin Oldfelt, akvarellkonstnären som ställde ut tidigare i år och efter den gemensamma starten fick alla pröva på eget papper med krita och vattenfärg där vi målade rörelser från vågor och sjögräs i havet.
Syftet med den här typen av ”lekmålning” är att komma loss och inte tänka så mycket på hur saker man ritar se ut, men att våga ta i, göra långa drag osv.
Efter att ha målat varsin varelse med krita, som kanske kunde leva någonstans i havet men ännu inte upptäckts, tog vi en drickafruktpaus.
Efteråt gick vi och tittade i konsthallen på Siri Carléns hemliga rum; ”Gläntan”.
Det är ju därifrån varelserna ute på planen framför konsthallen, de nya skulpturerna ”Gänget” kommer enligt konstnären själv. Så vi tittade även på dem och sen gjorde vi egna skulpturer i miniformat. Jag berättade och visade barnen att även de Stora konstnärerna gör så; först små modeller av sina skulpturer, i tex lera, för att sen göra dem stora.
Dag två målade vi våra skulpturer.
Och så ritade vi till små djur och växter och tom en undervattensbåt på akvarelllandskapet vi hade gjort tillsammans igår. Framför det fick sedan varelserna de ritat igår som vi nu hade klippt ut och satt på pinnar leka och spela lite teater.
Efter paus tittade vi på Siri Carléns teckningar på svart papper och prövade själva att rita med svart papper som bakgrund. Och sen avslutade vi med att titta lite på allt vi faktiskt gjort och göra en raket: mot nya höjder!
