Kategori: Dagbok från Konstverkstan och projektet konstochkunskap

Wow! Tiden rusar fram och vi är redan i slutet av juli. Imorgon är det vernissage med Mathias Höglund här på Körsbärsgårdens konsthall och vi är ännu lite i chock över att vi faktiskt fick en rejäl regnskur här på förmiddagen.

Kanske var det torkan innan dess eller bara den allmänna snurren som infinner vid den här tiden på sommaren, men nu har vi visst inte uppdaterat bloggen på ett tag. Vi höll ju ännu en tredagarsverkstad i förra veckan, även den för 6-12 åringar och de var superduktiga! Även de gjorde collage och fastnade för Artistbooks, inspirerade av Lars-Olof Loeld.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

I onsdagsmorse dök sedan ett gäng underbara 3-6åringar upp. i två dagar arbetade vi med ett jättestort hav inne i konstverkstan efter att ha tittat på Mattias Källs utställning ”Ständig tillväxt” som ju hade sin sista dag på onsdagen och så studerade vi både hans små näringsvävsskulpturer och skulpturer i parken och gjorde egna skulpturer med pinnar och lera och små miljöer där skulpturerna fick bo, eftersom omgivningen ju också bidrar till skulpturen, konstaterade vi.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Tack för all fin inspiration ni ger, alla konstverkstaddeltagare; och nu har vi ännu fler vykort att skicka till tekniska nämnden för dessa barn tyckte också att kollektivtrafiken ska nå ända hit.

I nästa inlägg berättar jag mer om de äldre barnen som gått parallellt med yngsta gruppen och som avslutar sin verkstad imorgon.

Tredagsverkstan för 6-12åringar avslutades idag med akrylmåleri i olika format. Sen blev det vernissage! Och efter den följde ju även storvernissagen i konsthallen med Anna Gäfvert och ”Lyssnar på myrstack” med högtidlig invigning med Maria Lantz samt samtal med konstnären inne i utställningen strax efter och öppen drop-in verkstad. Vilken dag! Häftigt!

Med denna fina grupp har vi också träffat konstnären under uppbyggnaden av utställningen och Anna kom till och med in i verkstaden och hjälpte oss med tips och tankar vid skulpteringen i lera.

Vi har kikat på Lars-Olof Loeld och gjort egna små böcker inspirerade av hans böcker och dikter samt förenklat intryck i trädgården till skisser som sedan blev till pappskulpturer.

Idag tittade vi på utställningen staden och målade inspirerade av den och sedan fortsatte vi på det stora konstverket som flera grupper innan målat på med livet under ytan i havet. Även dessa elever gjorde vykort till tekniska nämnden med önskemål om kollektiv landsbygdstrafik som når hit så att fler kan komma och se konst utan bil.

Dessutom tecknade vi porträtt och experimenterade med att titta/inte titta på det vi ritade samt att byta ut blyertspennan mot kol eller grafikkrita.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Tack för denna gång! Solig avslutning som ledde vidare till mer inspiration och skulpterande från Annas fantastiska utställning.

• 

• 

Fyra eftermiddagar har vi nu arbetat med en grupp av 6-12åringar och hunnit med en hel del! Det hela avslutades med vernissage idag för alla anhöriga. Det gäller att vara snabb om man vill se en konstverkstadvernissage eftersom vi oftast blir klara i sista stund och sedan försvinner verken snabbt hem med respektive konstnär…Denna gång hann vi i alla fall med en dag då vi tittade på Staden, Fabian Tholin och Mattias Käll och inspirerades av Fabian Tholin i måleri på kvistpapper med akryl och krita där minnen och associationer fick bli mycket färg och experimenterande med textur. Sedan tittade vi på Lars-Olof Loeld och skissade förenklade detaljer ur trädgården och parken för att sedan ha skisserna som utgångspunkt för skulpturer i wellpapp. Dessutom gjorde vi egna filosofiska konstverk inspirerade av Lars-Olof Loelds böcker och dikter. Dag tre fick vi sedan besöka Anna Gäfvert i hennes utställning under uppbyggnad (vernissage lördag 16 juli) och arbetade i lera inspirerade av det, men innan detta gjorde vi collage på temat Staden, inspirerade av utställningen. Så kom dag fyra då vi gjorde gemensamma miljökonstverk: För klimatet gjorde vi vykort till Tekniska nämnden med önskan om buss ut hit till landsbygden för att minska biltrafik men ändå göra det möjligt att besöka en konsthall, av delar av skräpet barnen samlat i dagarna gjorde vi en fantastisk skräpskulptur som vi tyckte blev positiv och glad och så fortsatte vi på stafettkonstverket av havet som redan målats att två grupper innan. Trist att lämna när det är så kul. Hoppas nu alla fortsätter att skapa hemma!

Just nu har vi så mycket arbete i konstverkstan att jag inte riktigt hinner med att berätta om allt. Förra veckan slutade iallafall med en verkstad för barn mellan 4 och 6 år i två dagar och denna vecka började med en verkstad för de mellan 3 och fem år även den i två dagar. Med de minsta barnen tar vi fasta på mycket lek och rörelse för att våga ta i med pensel och krita, våga få färg på penseln och måla och rita med stora drag. De är otroligt modiga dessa små barn som inte känner varandra först men hänger med oss på vandringar i park och ibland konsthall och vi testade med båda grupperna stora gemensamma konstverk. Att måla med händerna och fötterna. De lite större barnen hade fokus på insekter och gjorde även egna sådana och de lite yngre målade vi ett hav med som vi dansade in syre med fötterna i (till mycket sång och skoj) så att torskarna som barnen fick rita efter min beskrivning (såna underbara fiskar!) skulle trivas. Delar av det vi nu arbetar med kommer synas i utställningen ”Konst och kunskap” med vernissage 13 augusti.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Idag har vi haft vernissage på ”Staden” med bl.a. David Klasson som deltagit i konstvekstan. Även Peter Ern fanns på plats idag vid vernissagen och övriga utställare var Ulf Wahlberg, Christoffer Totte Engvall och Gustav de Abreu Sundin.

Konstverkstan hade öppen Drop-in där alla fick göra sina egna bidrag till en stad- så fina! Vilken fin stad det blev!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

I 4 dagar fick ett gäng mellan 6 och 12 år både träffa en konstnär och arbeta med inspiration från flera andra. David Klasson bor just nu på Körsbärsgården i Arts in residence och han besökte verkstan så vi fick ställa frågor och jobba med honom och den sista dagen fick vi se när han arbetade med att hänga sina verk i utställningen STADEN.

David visade oss att man kan måla trälim på en kartongbit för att få en grund så att färgen fäster bättre och vi gjorde experiment med en kartong som målats med lim och en som inte hade det för att se skillnaden. Dessutom fick deltagarna klippa kartongen till olika former istället för att bara använda en vanlig fyrkantig tavelform. Kanske kan formen ge bilden en extra dimension?

Inspirerade av Simon Gorm Andersen arbetade vi fler dagar med en målning i lager på lager och enligt i förväg uppställda regler, precis som Simon berättat att han jobbar. Våra regler var bland annat att man inte fick måla med pensel första lagret.

Efter att ha tittat på Lars-Olof Loelds utställning övade vi på förenkling och gjorde streckteckningar av saker vi såg i trädgården för att sedan omvandla dem till skulpturer av wellpapp och till sist gjorde vi både en stor målning om havsdjup och skisser och akvareller efter att ha sett Mattias Källs utställning då vi samtalade om kretsloppet och påverkan på vårt ekosystem när vi människor roffar åt oss av andra djurs mat. Som avslutning gjorde vi också en liten ArtPerformance på temat som vi visade upp till föräldrarna till allas förtjusning: det blev ju jättebra! Och den andra konstverkstans stänkmålning fick vara med och agera övergött hav. Perfekt.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

I två dagar har 3-6åringar fått arbeta med skiss och lera, gemensamt måleri på staffli där vi prövade att lägga på tjockt med färg och med stor pensel för att sedan räffla ränder i färgen med en kam lite som Simon Gorm Andersens utställning som vi också tittade på. Efter att ha tittat på skulpturer arbetade vi i lera och gjorde egna skulpturer och sista stunden på verkstan tillverkade vi olika ”rum” till dessa skulpturer. Den andra dagen målade vi riktig stort med roller och stänk på stort tyg på marken och på olika sätt närmade vi oss konsten med lek och tankar om insekter, havsdjup, jord och mångfald i små glimtar av inspiration från vårt Konst och kunskapsprojekt. Det var en ren fröjd: Vilka härliga barn!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Glad midsommar allihop! Den här tiden brukar betyda att Körsbärsgårdens konsthalls konstverkstad precis har dragit igång sommarverksamhet och så även i år.

Men i år är det lite speciellt. Vi är inne på sista året av vårt stora Arvsfondsprojekt konst och kunskap och passar på att ha extra många workshops under sommaren för att delvis kunna befästa samarbeten som har startats upp. Det är dessa två workshops exempel på. Den ena i keramisk skulptur leddes av Eva-Marie Kothe som vi har arbetat tillsammans med förut och nu funderar på olika fortsättningar där barnen kan ha en mer konkret roll i det konstnärliga skapandet hos en konstnär. Den andra, i speldesign är frukten av ett påbörjat samarbete mellan speldesignsutbildningen på Uppsala universitet, Campus Gotland där vi hoppas på att vi kan komma att samarbeta mer framöver, även under resten av året, där studenter från speldesign mycket väl skulle kunna bidra i utställningsverksamheten på olika sätt och lära sig av utbytet. I detta fall var det andraåreseleven Dionysios Adamopoulos som tillsammans med mig Nanna Nore från Körsbärsgården, undervisade elever mellan 10-14 år i konsten att konstruera spel. Att befinna sig i en skulpturpark och med konsthallen brevid när  man gör det här arbetet lägger absolut till en intressant dimension. Och vandrande runt i anläggningen får vi massor av idéer till möjliga spel; om konsten givetvis, men också om kretslopp och komposter, vattenbesparing och solenergi, allt inspirerat av Körsbärsgårdens egna installationer för miljön. Och det är ju något vi stävar efter i vårt projekt, att kunskap inom miljövetenskap kan inspirera barn till kreativt skapande, i det här fallet i form av spel.

Men tillbaka till workshoparna: 

Fyra dagar av skulpterande i lera: vilken lyx! I vanliga fall har vi skulptur som ett litet inslag under en hel verkstad, men nu fick man alltså arbeta i 4 dagar med bara lera. Superkul! Maria Kihlberg, vår nya pedagog var med och assisterade Eva-Marie som berättade om lera, hur den ofta bär spår från tusentals åt tillbaka där den hittas nere i jorden och att vi när vi skapar i lera och bränner den kan lämna meddelande till eftervärlden eftersom keramik håller så bra och bevaras till eftervärlden även om den har blivit till skärvor. Men från början var den sten och maler man ner den blir den åter till sten eller tegelpulver. En liten grupp idogt arbetande barn mellan 7 och 12 år deltog i verkstan och inspirerades av skulpturerna i parken och egna tankar till skulpturer i fylelera som Eva-Marie sedan låter torka och bränna i sin egen ugn.

Under workshopen i speldesign ledde Dionysios Adamopoulos Gruppen mellan 10-14 år genom konstruerandet av spel i form av lekar, brädspel och tevespel. Eleverna fick själva pröva på att göra spel och konstruerade inte mindre än 4(!) brädspel och ett fysiskt spel (lek) under de 4 dagar workshopen pågick. Men utöver det spelade de givetvis olika spel för att förstå hur de kan konstrueras, analyserade och lärde sig om olika termer och begrepp av Dionysios, fick en genomgång av ett TV-spels väg från idé till färdig produkt och hade små läxor i att fundera över teman, mekanismer och detaljer i spel de spelar själva. Så roligt! Och så duktiga alla var. Som konstpedagog var jag givetvis glad över alla deras heltokiga idéer för spelteman och deras fina prototyper för spelen, som tex. Denna trevliga mammut.

En häftig workshop som vi gärna gör igen! Konst och spel/lek ligger rätt nära varann ändå.

Glad midsommar. Nästa vecka tar vi en närblick på konsten i konsthallen med konstverkstan.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Knappt en bild har jag fotat av den här dagen. Men det är nog helt enkelt bara ett bevis på en mycket bra dag; och intensiv. Som tur är har andra tagit bilder så ni får någon känsla av det hela. Idag var den stora föreställningsdagen för ”Släkens liv- en tur i kretsloppet” och jag vaknade till grå himmel, blåst och regn. Hela den stora fonden som vi monterat igår var genomblöt och allting kändes minst sagt nervöst inför eftermiddagens och kvällens två föreställningar. Hur skulle detta gå?

Nåja, på med regnjackan och iväg till Öja skola för lite sista repetitioner av vissa scener samt genomgång av sånger. Sen tillbaka till Körsbärsgården för fix av en välkomsthall med alla elevernas affischer, scenografi och kostymskisser och manuset. Forsling av stolar till spelplatsen. Försök till torkning av den del av fonden som legat i marken, för nu hade det slutat regna (men inte blåsa…) och så fram med all rekvistita och kostym. Klockan tre anlände hela skolan. Och så skedde det smått mirakulösa, från en rätt kaotisk entré när barn springer lite överallt och liksom översvämmar konsthallen sitter plötsligt alla elever omklädda och redo för föreställning en kvart innan utsatt föreställningstid! Det var bara jag som irrade runt och flyttade saker och delade ut halsdukar till den första scenen som skulle föreställa en kylig höstdag på stranden…

Och sedan gick hela föreställningen så himla bra! På lite mindre än en timme (vilket var en nervös punkt för oss eftersom genomdraget hade tagit 3 timmar igår) visade eleverna upp sin allra bästa sida och visade på ett fantastiskt samarbete. Vad de har vuxit under denna period! Vad de har lärt sig.

Det mest fantastiska är nog att de efter en välbehövlig matpaus gjorde om hela bedriften en gång till!

Några fick förstås scenskräck. Någon så mycket att de inte ville stå på scenen idag. Men de har gjort det förut och med den äran så så fick det vara. Pedagogen (d.v.s. jag fyllde rollerna så gott det gick) men samtligas förarbete finns där och märks i slutresultatet.

116 personer såg föreställningen. ”Vår” forskare Hanna Nathaniel med kollega Daniel Franzén och Jan Larsson från Forum Östersjön var där. Väldigt roligt tycker vi men det gjorde de också. Föräldrar fick se och lära sig och glädjas åt sina barns insatser. Och: regnet uteblev under föreställningen förutom en stund i fiktiv form när åkern svämmas över. Vinden mojnade och solen kom fram. Och med sol i sinne ser jag nu detta projekt avslutas med en fantastisk Grand final och kommer säkert att drömma om sjungande barn, dansande blå vimplar och släkesläpande leksakstraktorer över en helt fantastiskt vackert scenrum som vi också skapat tillsammans på denna vackra plats Körsbärsgården.