Kategori: Okategoriserade

Idag gick turen till Stånga skola och förskoleklassen och ettan där. Tyvärr har de inte haft möjlighet att besöka konsthallen i år, men som vi konstaterade denna ruggiga och blöta höstdag; då fick vi iallafall gå en solig virtuell visning genom mina bilder av  konsthallen och parken. Sedan satte vi igång att, inspirerade av Klara Kristalova, rita av varandra som varelser som börjar bli träd eller växter. Och så småningom fick vissa av teckningarna genomgå en transformation i ett utebad där regn och höstlöv tillsammans med kaffesump och utspädd tusch förändrade teckningarna till något nytt.

Högbyskolans 7-9a har också fått ett nytt besök där vi jobbat med wellpapp-porträtt. Pedagogerna konstaterar att den skapande verksamheten ger resultat i andra ämnen. Roligt!

I helgen gjorde Barnens konstverkstad ett besök på Malmö Konsthall i Skåne och utställningen ”The invisisble enemy should not exist” (Den osynliga fienden borde inte finnas) av Michael Rakowitz.

Michael är amerikan, men hans morföräldrar kommer från Irak och det Irakiska arvet har alltid funnits med honom som en viktig del av livet. Morfadern hade en butik dit han importerade dadlar som han sålde i New York och ett av Michaels tidigare konstverk var att han startade upp butiken på nytt under kriget mot Irak då det rådde importförbud från landet och försökte få dit en stor last med dadlar. Det var så gott som omöjligt, kostade stora summor pengar och tog extremt lång tid, men under den långa väntan blev butiken istället en social mötesplats för irakier och irakättlingar i USA som träffades och pratade om den kommande leveransen, knöt kontakter, blev kära, skrev kontrakt o.s.v.

På Malmö konsthall visas ett helt annat konstverk. Under kriget 2003 plundrades Nationalmuseumet i Bagdad (huvudstad i Irak) på ungefär 15000 föremål. 7000 kom senare tillbaka: det var museets anställda som tagit hand om dem under den oroliga tiden, men 8000 förblev försvunna. Michael började då rekonstruera; göra kopior av alla försvunna historiska föremål (som ofta var från assyrisk tid och väldigt väldigt gamla) men istället för i metall eller lera gjorde han dem i papiér maché av gamla pappersförpackningar från importerade irakiska matvaror. Hittills har han hunnit med drygt 900 av de försvunna 8000 föremålen.

Den viktigaste delen av utställningen var dock en rekonstruktion, även den i Papiér maché, av en sal i ett palats i den historiska staden Nimrud i norra Irak, från 800talet före Kristus. (alltså 2800 år gammalt) . Det här palatset som var utgrävt och visades som museum sprängdes och kördes sönder med bulldozer av terrorgruppen IS 2015. Ingenting av relieferna som fanns kvar på väggarna blev kvar, allt maldes ner till sand. Michael har inte bara byggt upp dem i papiér maché, han har också gjort de i färgerna som arkeologer tror att de en gång i tiden har varit målade med. Delar av väggarna är tomma, de panelerna har avlägnats för många år sedan och flyttats till museer i europa och USA av kända arkeologer som helt enkelt ”snodde” dem. Det ironiska är, att den handligen, som idag ses som helt fel, har räddat dessa paneler från att bli totalförstörda som resten blev, av IS.

Efter en fin guidning i utställningen av konstpedagogerna fick vi arbeta i ateljén med collage och papiér maché.

Fredagen den 4e oktober hade vi avslutning för förskoleklassen, 1an och 2an på Högbyskolan. Först fick eleverna avsluta sina konstverk genom att måla till de sista detaljerna, lägga till något med penna krita eller färg. Och sedan hade vi presentation av konstverken inför klassen där var och en fick berätta lite om sitt konstverk och få de andras tankar om vad det liknade eller fick dem att tänka på. Det var lite pirrigt förstås, och i förskoleklassen och 1an behöll vi cirkelns form från samlingen så att det inte kändes så stort att ställa sig upp och berätta. 2orna vågade sig på att stå längst fram i klassrummet inför klassen men då var det bra att vara 2 samtidigt som kunde stötta varandra.

Spännande att se hur olika slutresultaten blev. Vissa täckte helt sitt första collage med färg och målning medan andra noggrant framhävde detaljer i det de tänkt från början.

Idag hade vi avslutande pass för skapandeskola projektet med ”mina sista nior” på Högbyskolan. De gjorde några  tillägg och justeringar på sina collage ( och några som inte varit med sist målade supersnabba målningar!) och sen visade eleverna upp för varandra och kommenterade och analyserade konstverken. Inte alltid helt lätt men roligt att få andras syn på det man gjort!

jag hann också med att arbeta med 7-9an efter lunch. Även de fick öva presentationsteknik och sen gick vi loss och målade i tusch! Wow va roligt det var! Tusch ör lite som magi för den som inte testat förut. En rolig investering om du målar hemma: kinsesiskt tusch och pensel. IMG_0368

Ibland är det extra roligt att arbeta. När jag arbetar med barn som skapar så är det det nästan hela tiden. Som idag på Öja skola i Burgsvik. Här känns det som faktiskt alla barn tycker det är roligt med skapande. Och varför inte? Tänker jag, men så är det förstås inte alltid. I den här skolan verkar det i alla fall som eleverna har nära till sin kreativitet och kan koppla känslor och tankar både till ord och bild. Det gjorde vi idag, för först fick alla arbeta klart de konstverk vi började med förra gången vi sågs, inspirerade av Björn Erling Evensen och sedan hade vi ett nytt pass när vi visade konstverken i tur och ordning för resten av klassen, presenterade det, kanske berättade något runt det och sedan fick feedback av de andra eleverna.

Spännande!

De allra flesta hade ju gjort helt abstrakta verk men här fanns assosciationer till både rent konkreta saker ” det ser ut som en strand”, ”det där är väl en flod”, ”kanske en stad uppifrån”, som känslor; ”jag blir glad av den”, ”den ser arg ut”, ”den är…mycket.. man blir lite snurrig”. Eleverna var verkligen duktiga konstanalytiker och jag tror de flesta fick nya tankar om sitt konstverk.

I mitten av september var det dags igen för Skapande Skola. För det mesta åkte jag (Nanna Nore) ut i skolorna men på torsdagen den 19e september kom Solklintskolan från Slite på besök till oss! Det uppskattade vi verkligen, att de tog sig hela den långa biten ner till Sundre, och även elever och lärare var mycket nöjda med besöket. Vi hade en blåsig men solig dag tillsammans.

Collageprojektet fortsätter. Så tillexempel var jag på plats hos lågstadiet på Högbyskolan och även hos nior och 7-9an för att fortsätta med collageskapandet. En intressant uppgift som visar sig ge utmaningar för såväl förskoleklassen som 9orna.

 

 

 

 

 

 

Till Öja skola, som redan träffat konstnären Christoffer Engvall  och gjort collage med honom när han var på plats i våras, hade jag en liten annorlunda uppgift. Vi studerade konst av framförallt Björn Erling Evensen för att sedan skapa egna konstverk med både färg och diverse material som wellpapp, snören och tyg t.ex. och alla fick tänka på sitt arbete denna gång som ett första lager som skall byggas på nästa gång vi ses…

 

Den 27e augusti var Klinteskolans specialklass på besök på Körsbärsgården. De visades runt och hann sedan med ett kort arbetspass innan bussen vände hemåt. Verkligen värdefullt för eleverna att få komma hit då det gör jättestor skillnad att se konsten med egna ögon och känna av hela miljön nere på Körsbärsgården. Förutom konst såg vi även en traktor i fullt arbete nere på gården och markläggarna som förberedde för gjutning av grunden till Körsbärsgårdens senaste bygge: en ny konstpaviljong i bortre ändan av parken, nedanför skulpturgalleribyggnaden och Björn E. Evensens skulptur ”varthän”.

Nästa dag, 28 augusti var det dags för Högbyskolans 7-9a att komma på besök. Dagen började med visning av Konsthall och Skulpturpark där jag först kunde känna en viss tveksamhet i gruppen. Vad är samtida konst egentligen? Vad ska det vara bra för och hur ska jag förstå mig på den?

Men snart lättade stämningen upp, det visade sig t.ex. att det kunde vara riktigt skoj med konst och i skulpturgalleriet träffade vi på en utställande konstnär, Eva Jacobsson i full färd med att ändra sin installation. Hon tecknade på väggen och satte upp små tavlor ihop med skulpturerna som redan stod på plats. Roligt att se och speciellt när eleverna själva fick skapa var det kul. Först fick de teckna och måla varandra som djur i trädgården och sedan experimentera med kaffe och soja på teckningarna som de inte ville spara: även om någon tyckte det var synd att hälla ut det goda kaffet på teckningarna. Vi avslutade med att gå och titta på Pure Evils ”Unabombarcabin” och skriva till lite positiva meddelanden på och i huset, enligt konstnärens instruktioner. Extra viktigt känns det nu när huset också rymmer Lotta Lagercrantz installation ”Förvar” som berättar den sorgliga berättelsen om alla asylsökande med avslag som hamnar i fängsel innan de skickas tillbaka till ursprungslandet. Våra positiva budskap behövs!

 

Andra besöket hos klass 9 på Högbyskolan arbetade vi med collage. När väl alla fått kart för sig att ingen skulle premieras med att ”få gå tidigare” om de arbetade snabbt så infann sig faktiskt ett visst lugn och lust över uppgiften. Bild är inte ett högprioriterat ämne hos många av eleverna och att skapa fritt utan att sträva efter föreställande perfektion känns kanske flummigt för vissa men när de ger sig hän uppgiften tror jag alla kan uppleva ett kreativt flöde där val och beslut kräver både koncentration och djärvhet och att detta mycket väl kan överföras till projektarbeten i vilket ämne som helst i framtiden där idéerna inte kommer av sig självt utan kanske först när vi hamnar i ett ”Creative flow”.

Sommarens sista verkstad var välfylld både med deltagare och skapande. Vi började med att vandra igenom skulpturgalleriet och bl.a. prata om Klara Kristalovas skulptur Björkflicka. Inspirerade av den fick alla rita av varandra fast med tanken att det hade börjat växa blad, stam eller blommor någonstans på människan, hälften människa hälften växt helt enkelt. Vi ritade även av delar av trädgård och park med uppgiften att förenkla och ta bort detaljer. Medan vi var här nere i parken konstaterade vi att skulpturgalleriets huskropp och öppningar skapar ett eko och intressant skillnad i ljud om man står lite utspridda längs med gångvägen. Så när föräldrarna kom i slutet av dag två startade vi vernissagen med en art-performance just längs den gångvägen med ljud som medel. Konst är ju inte alltid bild.

Annat vi utforskade var akvarell med Shiro Tjusimuras enkla tecken på tunt papper i Skulpturgalleriet som modell, där vissa av samma upprepade tecken är skarpa och vissa är mer och mer suddiga. Vi testade med olika tjocka penslar eller svampar samt olika vått eller torrt papper.

Deltagarna gjorde också skulpturer som de fick föreställa sig skulle kunna vara i skulpturparken. Många var i tanken flera meter höga och hade olika färgsättningar än leran de nu var gjorda i.

Sista stunden sista dagen gjorde vi minikonst inspirerade av vandringen i konsthallen dag två och Akiko Horios konstverk. Alla fick en tändsticksask som utgångspunkt och sen var det fritt att skapa som man ville. Japaninspirerat blev också tuschmålningar sista dagen som försökte fånga rörelser. Häftigt vad livfullt det blev!

Lördagen den 3 augusti avslutades den 9e konstverkstan i ordningen (eller 10e om man räknar med påsk) och den 2a som var 4 dagar lång. Roligt att få så mycket tid med deltagarna, men ändå kort för vissa som verkligen tar tid på sig i uppgifterna och skulle kunna sitta med ett arbete en heldag utan problem. Härligt med en verksamhet där eleverna kommer tidigt och tigger om att få starta och aldrig vill gå när passet slutar!

Iallafall, när vi närmade oss klockan 16.00 på lördagen förberedde vi en performance i Sadaharu Horios anda, som ju är representerad med utställning i konsthallen i år, men också en av anledningarna till att kostverkstan överhuvudtaget satte igång samma år som han var här och gjorde sin utställning Atarimae-no-koto 2014. Alla målade simultant på varsitt papper med tre enkla handgrepp till ringklocka. Sen var det vernissage!

Förutom performance hade Horio inspirerat till vikmålningar, Pure Evil till ”tags”, Malin Peterson till ”bubbliga”målningar på tyg, skulpturparken till teckningar och nya skulpturer som kanske borde få ta plats bredvid befintliga verk (iallafall var det elevernas idé när de arbetade i lera) och Totte Engvall till häftiga collage. Vilka fantastiska dagar! Koncentration och passion!