Svindlande höjder

                                 Idag blev jag bara så lycklig när jag städade efter en dags Konstverkstad och  återigen ser lysande arbeten av barn i 7 till 12 års åldern. Det är faktiskt fantastiskt vad som skapas här i verkstan. Inte hela tiden förstås, men ändå så är förvånansvärt mycket på den korta tid vi ändå arbetar och med nya direktiv från mig hela tiden: resultaten så intressanta! De som någon gång undervisat känner säkert igen dig i den här känslan att ge en instruktion och i det allmänna tumultet som ofta infinner sig runt barn, undra om de tog in något överhuvudtaget. Och sedan inse att de verkligen tagit till sig vad vi pratat om och mer än så: de hittar egna förnurliga tolkningar och lösningar! Jag är så stolt. 

4-dagars verkstad med inspiration av Horio, Evensen och Engvall

Nu har vi haft en 4dagars verkstad för 7 till 13 åringar där många av deltagarna varit med ända från starten 2014. Va roligt vi har haft och vad mycket vi har hunnit med: och ändå: Idag tyckte jag det kändes som ngn av dagarna bara försvunnit så fort har det gått!

Vi har hursomhelst varit på rundvandring i konsthallen, inspirerats av Björn Evensen till målningar i flera lager, av Christoffer Totte Engvall till patinerade gamla teckningar som blir collage med tillägg av krita och häftklamrar, och av Sadaharu Horio till vikmålningar (en stor gemensam i art-performance på vernissagen idag) samt av Akiko Horio till minimalistiska verk första dagen då regnet höll oss inne och vi klippte, klistrade och skulpterade ”rakt med skevheter”.

 

 

 

 

 

Dessutom har vi tecknat en hel del och skulpterat kroppar och delar av kroppar med tyngd och tyngdpunkter efter rundtur i skulpturparken.

Fina dagar. Älskade deltagare. Vilken energi ni ger!

Vädermålningar och tecken med de yngre barnen 15-16 juli

I två dagar har vi nu haft verkstad för yngre barn: 3-6 år. En fantastiskt sammansvetsad grupp som genast var med på noterna och gemensamt limmade collage på en stor papiermarché-boll som sedan under vernissagen den 16e juli fick agera fotboll på barnens initiativ.

Vi var och tittade i konsthallen och blev inspirerade av Siri Carléns hemliga rum ”gläntan” till egna skulpturer och ”målade golv” och vi testade egna tecken och påhittade bokstäver på japanskt kalligrafipapper som blir svart när man målar på det med vatten och suddar ut allt man gjort så fort det torkar. Vi målade väder med stora rörelser och kritor och vattenfärg och vi målade med händerna vilket var väldigt skoj och…ja…geggigt!

Ny vernissage i konstverkstan 13 juli och LERRECEPT

Lördagen 13 juli avslutades 3-dagarsverkstan där vi målade lager-på-lager målningar inspirerade av Björn Evensens utställning.

Vi hann med en hel del under våra 3 dagar. Bland annat vik-målningar inspirerade av Sadaharu Horio, Hårmålningar (ett hårstrå under ett papper och grafitkrita som målades över- blir en häftig effekt!) inspirerade av Pi Eriksson och rörelsemålningar i tusch.

Sista dagen målade vi av varandra som djur inspirerade av Caiza Con Zeipels ”Dog”. Denna gång med vattenfärg! Det blev roliga resultat i gränslandet människa-djur.

Känns så märkligt när det redan är slut efter tre dagar.

Här lite tips om hur man tar hand om sina skulpturer i skulpturlera gjorda hos oss:

Att bevara figurer gjorda i skulpturlera (Chamotterad Fylelera från Lokatta keramik i Barlingbo):

 Innan ni gör något mer med era figurer, låt dem torka helt, kanske kan det ta upp emot 14 dagar. Sen kan man antingen 

bränna dem i en keramikugn vid ca 1000-1280 grader C. Eller om man inte har tillgång till ugn

Kan man (tillsammans med föräldrar) pensla dem med en blandning av kokt linolja och lacknafta 50/50. Lacknaftan dunstar ju bort efter ett tag, är bara för att oljan ska suga in bättre man kan pensla flera gånger tills de ”mättats”, efter det håller de mycket bättre.. Principen är ju annars att så länge man inte bränner lera i keramikugn kan man alltid blöta upp leran igen med vatten och få den ( med lite tålamod) som den var från början.

Torkad lera -oljad eller ooljad- kan ni måla och lacka med tex vattenfärg el akrylfärg och lack . Det går alltså bra att spara lera varken oljad eller bränd, men den är förstås skörare då.

 

 

Konstverkstad med färgservering i det gröna

 

 

Efter några dagars uppehåll är det dags för konstverkstan att öppna sina portar igen. Nu är det 6-12 åringar som i 3 dagar ska inspireras av pågående utställningar under ledning av mig Nanna Nore och Annie Holm som började sin första dag idag som pedagog i konstverkstan. (Felicia Sjögren som varit assistent under de första verkstäderna är nu iväg och skriver på sin bok.)

Efter en stund av presentation och namnlek tog vi en lång tur i Konsthallen som avslutades i Björn Erling Evensens utställning. Deltagarna imponerades av hur länge han har arbetat som konstnär och så funderade vi över titeln på utställningen. ”Klarheten är det största mysteriet”. Kanske är det svårt att bli klar och tydlig sa någon. Kanske är det det svåraste.

Sen gick vi tillbaka till gräsmattan utanför verkstan där vi hade dukat upp en duk på marken med träpannåer. På dem serverade vi massor av färg och också sand och gjorde första lagret i varsin målning som vi ska fortsätta på de närmsta dagarna.

Efter paus arbetade vi med skulpturer. Alla fick arbeta utifrån en känsla som ”glad”, ”nyfiken” ”arg” och sen välja material efter vad som passade

Vernissage i Konsthallen och Konstverkstadvernissager

Oj!

Dagarna bara rusar förbi nu och jag hinner inte berätta om allt!

I lördags hade vi sommarens stora vernissage i Japanskt tecken med inte mindre än 4(!) utställare varav 2 var japanska, Akiko Horio och Sadaharu Horio, samt en hemkommen från utställning i japan: gotländska Barbro Lomakka. Dessutom har vi för första gånge glädjen att presentera Pi Eriksson som utställare med sin utställning ”Abstrakta infall”.Det var MYCKET folk, och även många intresserade i konstverkstan, där vi dels försökte skapa fält med pappersblommor likt Barbro Lomakkas japanska vävar, och dels provade på ”Vikt konst” inspirerade av Sadaharu Horios rum.

Sedan följde 3 intensiva dagar med konstverkstäder för de allra minsta (2-6 år) samt de större barnen (10 år och uppåt).

På tisdagen höll vi nu avslutning på två verkstäder och två vernissager, en klockan 12 och en klockan fyra. Först ut var de mindre barnen som hade gjort en gemensam skulptur av plastskräp, rörelsemålningar, och små hemliga rum med skulpturer, inspirerade av Siri Carléns ”Gläntan” i den fasta utställningen. Vi hann också med att titta på utställningarna. Så underbart att höra dessa små röster som säger ”Hurra! Vi skall gå till konsthallen!” eller ” Jag skulle vilja flyga upp till taket för att titta på konsten!” ( i Sadaharu Horios rum i skulpturgalleriet). Underbart arbete, vilken energikick.

 

 

 

Då gick det lugnare till på eftermiddagen med de större barnen men energin saknades verkligen inte. Här ville ingen egentligen ta paus och föräldrarna uppmanades att ta en titt i konsthallen och kolla en speciell tavla; ” För den måste vi bara köpa!”. Det var inte så lätt att öppna upp för vernissage heller för alla arbetade in i sista stund och ingen verkade vilja bli färdig. Så blöt färg och lim på collagen har vi nog aldrig visat upp på vernissage förut! Roligt att få visa upp även foton på en vernissage också.

Mattias Käll i Konstverkstan och som föreläsare på Körsbärsgården

 

Idag hade vi Mattias Käll på besök i Konstverkstan och det var helt fantastiskt. Han stannade på Körsbärsgården hela dagen och var den förste av sommarens föreläsare på kvällen. En väldigt bra dag och stackars er som missade detta.

Mattias har efter många år som illustratör börjat arbeta som konstnär och hans projekt hittills har handlat om miljö och vad vi människor gör med den värld vi lever i. I projektet Förpackad som ställdes ut på Körsbärsgården med vernissage i påsk och fram till nu har han samlat all förpackningsplast som han och hans familj slängt under ett år och tagit ut den i naturen och fotat på natursköna platser. Idag fick vi i verkstan göra samma sak: först pröva att bära de otroligt tunga näten med 118 kassar plast och så placera påsarna ute i naturen där de ju inte hör hemma men kanske dessvärre hamnar förr eller senare. För som Mattias sa, all den här plasten är ju oftast tillverkad så att den kan vara i många hundra år innan den helt bryts ner MEN vi använder den ofta bara en enda gång i en förpackning. Och om alla familjer gör av med så här många påsar (eller oftast kanske många fler) under ett år, vad händer då när det ska slängas? Om vi bränner det blir det ju till extra koldioxid i atmosfären, och bara en liten del blir till ny plast i återvinning. I samtal efter föreläsningen på kvällen var vi alla ganska överens om att vi helt enkelt måste försöka använda mindre plast.

Det kan även deltagarna på konstverkstan skriva under på efter att ha släpat säckarna från åkern bakom konsthallen upp över vägen till en stor hög stenbumlingar på heden. Men vi hade roligt under arbetet. Foto var ett nytt medium i konstverkstan och väldigt roligt att pröva på. Tack Mattias!